I förra artikeln så tog bland annat problematiken med eventuellt återställande av Lindgården. De ofta praktiserade restaureringsprinciperna tillåter sällan hela rekonstruktioner av annat än speciellt värdefull bebyggelse som exempelvis Katarina kyrka som förstördes vid en brand 1990.
Lindgårdens hitills beskrivna status var att nästan bara stomme sv stål och betong kunde räddas samt en del dekorativa inslag. Detta har framställts i flertalet rapporter under åren och en uppgivenhet har präglat resultaten. Nu när rivningen är i gång visar sig detta inte vara fallet. Med blotta ögat ser man i de avrivna delarna att virket är i princip färskt och knappt behöver räddas. Detta gör att en grundlig renovering av byggnaden behövs, men långt från en rekonstruktion. Detta gör själva rivningen än mer grotesk och stora värden går än en gång till spillo.
I högen av de hitintills nedrivna byggdelar ser man fina smidesdetaljer som inte ens de verkar vara bevaransvärda. Byggnaden har nedrivits så när som på en och en halv fasad. Byggmaterialet uppvisar inte alls de mögelhärdar som man påstått funnits eller ytterligare speciellt förfall. Långt mer nedgångna byggnader har räddats med gott resultat.
Frågan om de ansvariga verkligen gjort sitt jobb då de beskrivit att betongplattan var nästan det enda i skick nog att spara? Eller har man bara hittat det man letat efter- fel? Ägaren ville med gott samvete fortsätta rivningen i tisdags trots att det inte var grönt ljus för detta. Protest till rivningen var inskickad och så sent som på torsdagen stod grävskopan still vid tretiden och större delen av byggnaden var intakt.
Matti Shevchenko Sandin
Skyline
1977 brann Skånska Gruvan som uppfördes 1897. Den stod utbrunnen ända fram till 1999-2001 då Skansen genom byggnadsvård återställde byggnaden till sitt forna skick. Samma sak skulle givetvis gå med Lindgården. I det här fallet handlar allt om vad man vill eller inte vill.
Lindgården stomme är (var?) i perfekt skick. Trotts att den stått och förfallit var stommen perfekt. Jag talade med byggledaren för rivningen om saken och även han sa att det var prima kvalité.
Innan rivningen kom igång igen var jag inne och tog lite bilder. Finns ett filmklipp upplagt om detta för den som är intresserad här:
http://youtu.be/jznNcTUubQs
Enligt en annan man jag träffade utanför Lindgården, en man som arbetat på Lindgården och som följt hela dess sista sorgliga historia, så rippade den tidigare ägaren byggnaden fullständigt på mycket intressanta inredningsdetaljer som han sålde. Ett mycket välsnidat räcke, som helt säkert var original – 1928 ca – släpades bort och fanns en tid på Beckholmen men försvann sen enligt mannen som hade mycket att säga om den här historien med en mycket uppgiven blick.
Den som tjänat mest på den här byggnaden är den som förstört den mest.
Enligt det jag hört ska tornen räddas. Inte av stadsmuseet eller Skansen utan Gröna Lund. Men det vet vi ju inte. Ena tornet, såg jag sist jag var där, har fått en ordentlig skada. Vad jag också hört är att ingen riktig dokumentation av byggnaden gjorts ev exempelvis Stadsmuseet. Vilket också är märkligt.
Ja, det är mycket som är märkligt i den här historien.
Var förbi och det är mer rivet nu. Det försvinner nog, en klassiker börser kommer till rivning. Jag åt min första middag som svensk där så det är på ett personligt plan lite sorgligt.
Saxat från Epsteins STHLM: Lindgården i dag.
I tre avgörande avseenden har staden brustit enligt JO-anmälan undertecknad av förbundets ordförande Richard Murray: 1. Rivningen strider mot Plan och bygglagen och Miljöbalken, 2. Staden har otillbörligt gynnat en enskild näringsidkare, 3. Staden har fört fram vilseledande information inför politiska beslut.
Finns det fog för samma punkter i en JO-anmälan om Slussen?
Slussen är byggd i aluminatbetong som vittrar alldeles oavsett. Dessutom sjuker pålarna. Lite puts av fasader och renovering påverkar knappast detta faktum.
PBL kan läsas som att inget som är byggt någonsin får förändras, men i praktiken tillämpas den inte så av naturliga skäl. De andra två punkterna är inte applicerbara på Slussen.
Slussen är byggd i 24 delar så det går att renovera del för del, frågan är om man vill.
Lindgården är nu ett av stadens största fiaskon – Stockholm är ibland en potatiskommun någonstans i Sverige..
Det handlar inte om renovering, utan om att byta ut dessa 24 delarna mot frisk betong, samt att slå ner nya pålar. Visst kan man kalla detta tillvägagångssätt för renovering men i själva verket är det inget annat än att riva och bygga upp en kopia, fast att bygget sker sektionsvis.
Men som Herbert visat så är det som hänt i Lindgården irrelevant för vad som sker i Slussen (om man inte frågar foliehattsfolket).
Nä, det går inte att jämföra med Lindgården – inte alls, märkligt påpekande, håller med.
Angående det torde vara logistiska och ekonomiska vinster i att byta ut de 24 lådorna. Man kan väl ändra det som är dåligt och lägga till det som behövs. Begriper inte varför båda sidor av (foliehattar och teknokrattroll) måste se allt i svartvitt hela tiden. Jag tror jag skall dra ihop en del kursare och ta fram ett sådant förslag. Det borde vara intressant för politikerna och framför allt – skattebetalarna.
Sådana förslag finns redan i överflöd. Frågan är vad man vinner på att nybygga en helt onödig motorvägskorsning mitt i stan när alternativet är en park och stora bilfria fotgängarytor. Även om det har en teoretisk möjlighet att bli billigare tycker jag inte ekonomin ska användas som argument för att bygga för bilarna på människornas och stadslivets bekostnad. Det vore säkert lönsamt med ett stort p-hus på Lindgårdens plats också, för att lite ansträngt försöka återknyta till ämnet.