Det blir maktskifte i Stadshuset efter ett åtta år långt alliansstyre. Socialdemokraterna tar över. Vad gick fel? Kan svaren hittas på stadsbyggnadsfronten? Nedan följer några exempel.
Från valet 2010 började flera allianspartier att lova ordentligt med utopiska framtidsplaner. Mycket gestaltades i en iver att få till några få ”spektakulära” byggnader, mest i innerstan. Spektakulärt betydde nästan alltid högt och jättehögt. Bland annat startade 2010 med ett fantasifullt förslag om att däcka över banområdet vid Klara Sjö. Summan för projektet var inte beskriven och antagligen enorm. Förslaget höll dåligt och glömdes av. Men som det mesta som inte är bra försöker man en sista gång. I senaste valet blev det mer cirkusbetonat och signerat Centern.
Centern tog upp ett gammalt förslag från förra valet och gjorde det mer cirkuslikt. Ingen en god idé.
Hushöjderna har varit ett tema som löpt som en röd tråd genom åren. Moderaterna har samarbetat med Socialdemokraterna här, lite märkligt med tanke på deras traditionellt negativa inställning till varandra. På något vis var alla medel tillåtna för att få igenom en politik. Folkpartiet satt ofta som en hinder för Nordins storskaliga politik och värnade om innerstadens karaktär och det som redan visat sig fungera genom århundraden. Fp satte stopp för flera av de planer som senare visade sig absurda.
De absurda idéerna om skyskrapa vid Vasagatan satte alliansmedlemmen Folkpartiet stopp för.
För att få undan lite av tokliberala stadsbyggnadförlagen och den skugga dessa slog över mer vardagsnära så byttes Kristina Alvendal ut mot Regina Kevius. Kevius arbetade inte självständigt som Alvendal utan hade alltid Nordin vid sin sida, eller snarare så hade Nordin Kevius vid sin sida. Hon hann inte uträtta några storverk, snarare tvärtom och kommer att gå till historien som en av de som for klumpigaste fram med rivningen av Klockhusbyggnaderna vid Norra station som landmärke. Hon ville bygga ett Stockholm för framtiden och glömde det befintliga. Kevius ställde sig också positiv till kraftiga ombyggnationer på nybrogatan där en rivning av en av gatans äldsta byggnader ingick. Det blev stopp för det.
Efter rivingen av Klockhustornet medgav Kevius att de gått fel fram. Rivningen framkallade starka känslor och andra byggnader som stod på tur fick nytt perspektiv.
Balkongdebatten var minst sagt storslagen då Kristdemokraterna tyckte att det i princip var en rättighet att ha balkong. Via uppluckringar av regler fick detta märkliga konsekvenser där bygglov gavs, men inte krav på symmetriska utföranden. Resultatet blev märkligt och byggnader såg närmast ut som om de ”tappat” balkonger och det arkitektoniska rummet veknade samt kulturvärden gick till spillo. Idag har man sett över detta och bygglovet, som är svårare att få, måste utföras till fullo.
Tors Torn framställdes som frälsaren i bostadsfrågan. Ändå innehöll de mest hotell och kontor. Kommer de ens att byggas?
Tors Torn, finns på plan men har varit tyst om en tid. Detta projekt som skall ge en framtidsidentitet till Stockholm har ödslat mycket tid på. Med envishet om sin förkärlek till höghus drev Nordin på detta, likväl som Hjorthagsskrapan. Vad blev inte planerat och byggt? Studentbostäder var en riktigt pinsamhet med 4400 utlovade och 164 genomförda. Grannar, antikvarier och regeringen skylldes. Men den som pekar med fingret mot andra, pekar samtidigt fyra mot sig själv. Till slut började man titta på områden som behövde tillskott, som Tensta, och då gick det lättare.
Tullhuset med magasin och bevarad maritim miljö ville Nordin ersätta med ett till 2/3 privatfinansierat Nobel Center. Det hade vart mer passande för ett finansborgarråd att hänvisa annan mark istället för att stå med mössan i hand.
Den hetsiga pådrivandet av att anlägga lådor på taket kan också vara en orsak till att folk tappade smaken. De utlovade levande miljöerna tog ingen hänsyn till befintliga byggnader, och City skulle ges allt, utom möjligen bostäder. Hotell och kontor planerades. Som ny tröstmodell satte man in fåtalet, oftast mycket dyra lägenheter i kontorskomplexen. Men som de flesta vet så består redan City till stor del av kontor och hotell, och gapar likt skon tom om natten.
Skandalerna och miljardrullningen runt ”Nya Slussen” var ett ständigt återkommande problem för främst Moderaterna.
Sist men inte minst – Slussen. Nordin tillhörde först de som ville återuppföra Slussen. Sedan blev det tvärvändning och tidernas karusell av falska bilder, sekretessbelagt material, skyhöga summor innan något gjorts, avslagna domar, tillrättavisningar och allmänt motstånd bullades upp i media. In i det sista försökkte man genomdriva planer, lugna skattebetalarna att allt var ok och på banan, allt medan de ritade sin egen nidbild. Slussens öde är ännu oklart, men flera av de vinnande partierna vill revidera och reda upp i röran.
Är detta världsklass? Den planerade Hagastaden saknar all charm.
”Ett Stockholm i världsklass” utgick i från att värdena inte fanns, att det mesta skulle förändras. Centern ville oheligförklara allt, inte ens Stadshuset skulle gå säkert. Den producerade arkitekturen och vardagsmiljön motsvarade inte prislappen, ändå fortsatte man på det snöret. Det verkade som om alliansen utnyttjade underskottet i bostäder för att få igenom de mest slätstrukna planer. Man lyssnade inte till konsumenten.
Hur går det nu? Socialdemokraternas vänrelation till Moderaterna när det kommer till stadsbyggnad känns problematisk. Flera gånger har de gått samman i stadsbyggnadsnämnden och röstat igenom projekt. Kanske kan de ta lärdom av de senaste åtta åren att det inte är rovdrift som för en stad framåt utan smarta och hållbara val. Val som bygger på identitet och karaktär.
Matti Shevchenko Sandin
Skyline är partipolitiskt obunden och har sedan valet 2010 varit aktiv inom att granska de planer som lagts fram.
Kommentarsregler: För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Telefonnumret publiceras inte. Väl mött!
2 kommentarer