Det är modernt med klassiska byggnader

 

Bild 1

Det finns projekt i annan stil än sjöstadsfunkisen. Här länkade det samman tidsåldrar. När får vi se 1880-tals arkitektur?

Måhända är detta ingen nyhet, men flertalet facebookgrupper skapats angående att man behöver mer klassisk arkitektur i nya stadsdelar. Gång efter annan utrycker folk – ja de som skall köpa och bo där – att arkitekturern är för enahanda och trist.

Att vi (i Sverige) helt har valt bort de dekorativa stilarna från byggmenyn har nog med att göra att man studerar mycket litet arkitekturhistoria före 1920 i våra utbildningar. Varför är en gåta. Detta i kombination med att byggindustrin inte ids tänka på hur arbetsamt det skulle vara att passa samman betongblock med gjutna lisener, akroterier och kolonner – trots att det egentligen inte skulle vara svårare att göra än en slät vägg. Det är viljan och modet att våga ta risker som är problemet.

När man bara använder klassiska element och inte regelverk blir det oftast märkligt.

Nu är inte alla projekt som visas upp på nätet högkvalitativa. Klassicismen är ett hårt regelsystem som i längden ger frihet att skapa nytt och sätter gränser. Om man bara lånar element ifrån den och klistrar ihop så ringer postmodernismens tradiga stationsbyggnader i öronen. Redan då kunde man se att brottet från klassicismen har kostat för mycket. Kunskapen var förlorad och resultatet klumpigt. Antagligen är det så de som slår ifrån sig den klassisk stil som ”pastisch” i nyproduktioner. Dock kan det inte bli en pastisch om det utförs väl, det kallas då i tradition med.

Tensta_1971b

Massproduktionen ville skapa någon sorts jättevilla på landet. Skönheten satt i det praktiska, förlåt – skulle sitt i det praktiska.. Tensta 1971. Foto: Holger Ellgaard

Funktionalismen skapade ett till att börja med ett liknande regelsystem där fasadelement såsom fönster och balkonger utgjorde dekor. De stora arkitekterna inom detta var klassiskt skolade och reagerade mot något, dock med proportionslärorna kvar i grunden. Massproduktionen efter 1960 uttryckte just massproduktion, total jämställdhet och ideal. Ideal få idag vill ha tillbaka och insikten om att jämställdhet via arkitektur är närmast omöjlig, för att inte säga fånig. De med pengar flyttade tillbaka till omsorgsfullt ritade hus i kvarterstaden eller intilliggande villakvarter. Kvar blev de som inte hade råd och betonglimporna i förorten präglas fortfarande av människor med mindre valmöjligheter i kombination med knapp plånbok. Byggbolag, politiker och vissa arkitekter bet ihop och fortsatte med praktisk samhällsplanering. Skönhet? Ja det var väl upp till var och en.

krillanskrog1-625x300

vart vill du bo? här…..

image

…eller här?

Visst finns det fina samtida projekt, men vardagsarkitekturen har kommit på skam, återigen rullas det ena 60-talslika huset upp efter det andra. Skillnaden är att de idag sitter ihop i större utsträckning.

Skulle det möjligen, med all denna kunskap som finns, med all opposition som registreras tillåtas att ETT kvarter bebyggdes i klassisk stil (då rikitig tack!) . Bara som experiment och sedan se vad som händer. T ex kunde det prisade men ack så övertrista Liljeholmstorget ha blivit riktigt trevligt med arkitektur som inte bara strävar efter slät yta och denna fördärvliga upprepning i grå puts?

riddaren-181-625x300

Varsågod – gratis ritning.

Så varsågod politiker här är listan över Facebookgrupperna som vill annat än fyrkantiga lådor:

Nyproduktion i klassisk stil här

Arkitekturuppropet här

Klassisk arkitektur och konst här

Matti Shevchenko Sandin

Råd till politiker här

Fler artiklar på ämnet klassicism från Skyline här


Kommentarsregler: 

Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt  för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret  publiceras inte. Väl mött!

3 kommentarer