Om några veckor är det val. Om några månader träder en ny plan- och bygglag ikraft. Har detta någonting med varandra att göra. Betyder detta något för Stockholms skyline?
I båda frågorna präglas debatten av en argumentering som bygger anekdotiska fakta till förfång för en analys för hur delen bygger upp helheten och hur helheten påverkar delen. Därmed inte sagt att det är fel på anekdoter. Dessa kan vara både roliga och ge goda illustrationer för att synliggöra mer grundläggande frågeställningar. Problemet är när man fastnar i dom, inte kan se relationen till sammanhang och samband. Och detta gäller såväl tillkomsten av PBL och valdebatten som diskussionerna om Stockholms skyline.
Stockholms siluett bildar en helhet utifrån stadens alldeles speciella topografiska förutsättningar med vattenspeglar omgivna av varierande höjder med kraftiga förkastningsbranter. Men utan enstaka objekt som kyrktorn, stadshustorn och andra byggnader med varierande höjd vore siluetten betydligt fattigare. Torn och tinnar tillsammans med olika takformer och byggnadsvolymer skapar en levande kontur som vittnar om stadens månghundraåriga historia.
Stockholms skyline har förändrats genom århundranden och kommer att fortsätta att förändras. En stad är aldrig färdigbyggd vilket kommer att påverka siluetten. När nya byggnader diskuteras som kommer att bli nya inslag i siluetten måste alltid konsekvenserna för den tydliggöras. Det går inte att bara se på byggnaden i sig, den måste belysas från olika punkter i staden. En ny byggnad som påverkar siluetten kan vara både ett positivt och ett förödande tillskott.
Ett aktuellt exempel är den påbyggnad som nu färdigställts i korsningen Jakobsgatan-Malmtorgsgatan. När man tidigare gick på Skeppsholmsbron och Blasieholmskajen mot Kungsträdgården reste sig tornet på Jakobs kyrka som ett smycke mot en blå himmel. Nu avtecknar sig tornet på ett helt annat sätt mot en modernistisk bakgrund. Var denna aspekt med i bedömningen om projektet skulle tillåtas eller inte?
Carl-Gustaf Hagander
Arkitekt SAR/MSA
