Vy mot söder från barnhusbron med Norrmalm till vänster och Kungsholmen till höger. I fonden i öppningen över Centralstationen mellan World trade center till vänster och Blekholmens byggnader i mitten ser man fortfarande Gamla stan och Riddarholmen. Foto: Kerstin Westerlund
Att täcka över hela spårområdet och bebygga det med massiv bebyggelse verkar lyckligtvis vara skrinlagt. Men vad hör jag? Kan det vara sant att det fortfarande finns planer på att tränga in bostäder och kontor på spårområdet mellan World Trade center på Norrmalmssidan och Blekholmens bebyggelse (i mitten på bilden)? Borde inte i stället möjligheten att betona Centralstationen, Stockholms absoluta trafikknutpunkt, med mer av luft och rymd tas till vara? Borde inte plats reserveras för verksamheter med anknytning till resandet om något alls ska byggas här?
Men det allra värsta med dessa planer är nog att ännu en rejäl bit av det som formar den för Stockholm så unika skärgårdskaraktären försvinner. Reaktionen har varit hård mot Waterfront komplexet. Från Riddarfjärden ser man det som en främmande kloss i den böljande siluetten, mitt i Klara sjös dalgång, samtidigt som stadshusets magnifika dominans över omgivningen försvagas. Att också andra hus på Blekholmen tillåtits skjuta i höjden har kommit i skymundan av detta och andra lika allvarliga hot mot stadsbildens unika värden, men kommer säkert snart att upptäckas av allmänheten.
Utsikten från Gamla stan har minskat. Där man förr såg ett myller finns idag Stockholm Waterfront, bilden till höger, som blockerar den fria sikten som Stockholm är känt för. Vy från Högvaktsterrassen.
Ska vi då inte lära oss av misstagen utan fortsätta att täppa till de skärgårdsstråk som ändå finns kvar? Utmed spårområdet kan vi fortfarande se ända ut till Gamla stan och Riddarholmen från Barnhusbron och från många andra platser utmed Klara sjö. Byggs det stråket för så kommer vi inte längre att kunna uppleva att vi befinner oss i en stad byggd i ett skärgårdslandskap och att Klara sjö och dess dalgång är en del i detta. Spårområdet må ha begränsat estetiskt värde för många men bygger vi bort de topografiska särdragen förlorar Stockholm sin själ.
Kerstin Westerlund Arkitekt SAR/MSA
1 kommentar