Därför bygger vi inte vackra hus

Arkitekturstilar från före 1930 är tabu inom arkitektkåren.

Har ni aldrig undrat över varför alla hus som byggs idag är grå, vita eller svarta? Och varför nästan alla ser ut att härstamma från 60-talet?

Vackert?                                                                                  Vackert?

Arkitektur kan liknas vid en religion – så hårt sitter arkitekter världen över fast i en modernistisk trossats. Som alla trossatser innehåller modernismen många olika tabun. Ett av de djupast förankrade är fönster med spröjs.

Arkitektutbildningen lider av stil- och åsiktsförtryck. I början av utbildningen ser man stora variationer av arkitekturstilar i elevprojekten men efter avslutad examen är de flesta eleverna drillade i ett modernistiskt formspråk. Arkitektoniska genrer utöver modernismen kritiseras hårt och i brist på uppmuntran förtvinar de.

Kopior av kopior av arkitektur skapad efter 1930 är tillåten. Om man som arkitekt däremot finner inspiration i arkitekturstilar som är äldre än så, blir kritiken mycket hård. Det heter då att arkitekturen inte är ”ett uttryck för sin samtid”.

Hur ser samtidens uttryck egentligen ut? Måste den utgå ifrån den förlegade modernismen som saknar humanistisk och individualistisk grund? Samtiden är i så fall definitivt inte framtiden. Vi menar att det moderna formspråket i meningen framtida, inte utvecklas därför att modernismen har en hel arkitektkår i ett ideologiskt skamgrepp.

Vackert?                                                                                            Vackert?

Ska vi bygga modernistiskt eller modernt? Det är faktiskt inte modernt längre med modernistisk förortsplanering och klimatfientliga glasfasader. Modernismen är en ideologi med 80 år på nacken – som kanske var bra men som idag är förlegad och omodern. Den uppstod under 1930-talet som en politisk och arkitektonisk ideologi. Man ville bygga det centraliserade, rättvisa samhället. Nu har den spårat ur till en ortodox trossats utan förankring i vår tid.

Varför är debatten kring våra byggda miljöer så sval? Det är ju något vi alla vistas i varje dag i hela våra liv. Det råder knappast någon brist på åsikter för om vi jämför med till exempel musik- och filmdebatten så är ju den ytterst livfull. Vann rätt låt till exempel? Kan frånvaron av debatt bero på brister i språket? Det finns massor av ord för musikstilar – hårdrock, indiepop, dansband, schlager, klassiskt, världsmusik, fusionsjazz – listan kan bli mycket lång – men vad har vi för ord för arkitekturstilar? Vad har vi för alternativ?

Vackert?                                                                                             Vackert?

Jag vill att det ska finnas många arkitekturstilar samtidigt. Jag vill att grönskande, identitetsstarka städer och miljöer byggs på humanistiska och klimatsmarta grunder. Jag vill se fler färgstarka hus i långsiktigt hållbara stilar. Jag vill inspireras av hundratals år av vacker arkitektur och sampla den rakt in i framtiden. Jag vill se smakfull bebyggelse med stil som stolt hyllar individen och får oss att må bra.

Jag vill se en arkitektur-tävling i SVT – lika folklig som schlagerfestivalen. Och då ska alla stilar vara tillåtna – till och med modernismen.

Arkitekt Erika Wörman, Djurgårdsstaden Arkitekter

Läs även Per Arne Ivarssons artikel i Byggnadskultur 2010/4, klicka här