Tysta gatan har en. Liksom Danderydsgatan. Blecktornet och Rödabergsområdet har också. Jag talar om portiker. Och då inte gigantiska jätteportiker som Södra Stationsområdet utan små, magiska genomgångar som från en värld till en annan… Känslan är påtaglig när jag skrider genom portiken in mot Helgalunden. Bruset från trafiken upphör. Den isande vinden släpper sitt järngrepp om mina stelfrusna öron och jag träder in i en sagolikt vacker miljö som doftar av multnande höst. Jag lyfter blicken från den grå asfalten och upptäcker att solen silar genom grenverken runt Allhelgonakyrkan och ger ett vackert skuggspel på de varmt färgsatta fasaderna. En djup suck av välbehag undslipper mig innan jag skyndar ner mot larmet och tunnelbanan i världen där utanför…
Arkitekt Erika Wörman, Djurgårdstaden Arkitekter
Pingback: Orsaken till välbefinnande.. | Skyline