Även vi i vår tid måste våga språnget och skapa de nya monumenten där stadsutvecklingen skett och inte ska de mest spektakulära platserna vid vattenvägar eller i dalgångar tas i anspråk för bostäder? Foto: Kerstin Westerlund
Växande stad kräver nya monumental- och symbolbyggnader i samband med de nya bebyggelsekoncentrationerna utanför stenstaden.
Regeringens tanke att Nationalmuseums magnifika huvudbyggnad ensam ska rymma museets rika kulturarv är inte hållbar skriver en skara kulturfrämjare i DN den 14/11. Man pläderar för en ny byggnad intill mot Nybroviken och jämför med de satsningar som gjorts runt om i världen på nya spektakulära museer.
Men de platser som man jämför med hade inte något museum alls eller så fanns det bara av krig eller ovarsam hantering till oigenkännlighet förstörda byggnader kvar av dem. Vad fanns det i t ex Bilbao eller hur skulle man kunnat återställa det krigshärjade Neues Museum i Berlin? I Stockholm finns tvärtom Nationalmuseum i en byggnad av högsta arkitektoniska klass, Det är en av de främsta av 1800-talets museibyggnader och ett av de mest påkostade byggnadsverken i Sverige.
The Convention Center i DublinKevin Roche John Dinkeloo & Assoc. färdigställt 2010. Är det nya tidens offentliga byggnader? Foto: Kerstin Westerlund
Något avseende fäster dessa skribenter inte heller vid att museet för att arkitektoniskt komma till sin rätt bör få fortsätta att dominera sin udde i Mälaren, som snarare bör rensas och rustas än belamras ytterligare. Det bör få vara synligt från alla håll utan stora skrymmande nya byggnader i närområdet. Att tala om en ny spektakulär byggnad här verkar tyda mer på arkitekters i och för sig förståeliga lust att få manifestera sig i magnifikt läge i innerstaden, än på omsorg om stadsperspektiv eller museiverksamhet. Spektakulära nya landmärken av klass behöver dessutom enligt min mening mer luft och rymd än vad något innerstadsläge kan erbjuda.
Om detta arkitektoniska mästerverk återställs kommer det sannolikt att kunna spela en långt viktigare roll för upplevelsen av konst och utställningsföremål, som attraktion i Stockholm och som signum för verksamhetens speciella karaktär än någon av dagens mest omtalade nya museibyggnader. Har museiledningen varit framsynt nog att verka för ett sådant förslag så ska väl vi andra kunna göra det också. Med det nu aktuella förslaget löser man lokalbehovet för Nationalmuseums samlingar. Teknik, hörsal mm får plats i låga tillbyggnader mot norr. Det blir plats över för allmänheten att röra sig och för utomhusaktiviteter invid tullhuset och den tidigare kaffehamnens gamla magasinsbyggnader.
Nationalmuseum stod färdigt 1866 ritad av arkitekt Friedrich August Stüler. Hans idé var ett helgjutet allkonstverk där huset och samlingarna skulle utgöra en konstnärlig helhet.
Det är riktigt att Nationalmuseum i likhet med flera museer i Stockholm saknar utrymme för att kunna ta emot de verkligt stora internationella utställningarna. Ett sådant utrymme borde kunna samutnyttjas eftersom inget museum förmår utnyttja ett eget kontinuerligt. Varför inte se den frågan i ett större mer framtidsinriktat perspektiv. Vi måste kunna tänka tanken att innerstaden växer. Låt en ny spännande byggnad för speciella utställningar bidra till attraktiviteten hos den stadsbyggd som är på väg att växa fram i stadens mer perifera områden. Låt oss bygga vidare på det för Stockholm så karakteristiska mönstret med paradbyggnader som i takt med stadens tillväxt placerats som noder på nya spektakulära platser i stadslandskapet.
Kerstin Westerlund Bjurström Arkitekt SAR/MSA
Artikeln i DN 14/11: Läs här
Tidigare artikel av Kerstin Westerlund: Innerstaden räcker inte långt
4 kommentarer