Vi vill bygga på höjden för att spara parker och grönområden skriver Centerpartiets stadsmiljöborgarråd i Stockholm som svar på Stockholmskylines artikel ”Argumenten för höghus i innerstan är tvivelaktiga och kortsiktiga”. Han hänvisar till behovet av nya bostäder, minskad bilism, bevarande av industriområden och till miljön.
Vad de av centern så hett åstundade höga husen i Stockholms innerstad skulle bidra med vad gäller allt detta är svårt att förstå. De faktiska argumenten för höga hus är få. Däremot är risken överhängande att om de aktuella mastodontbyggena skulle bli verklighet så har vi tagit ett stort steg mot att Stockholm kan inordnas i raden av ganska mediokra städer i världen. Alltmer internationell forskning visar att en tydlig stadskaraktär med tiden kommer att få allt större betydelse för attraktivitet och ekonomi. Och vem vill i vårt nordiska klimat ha de skuggade blåsiga parker och gaturum som högre bebyggelse för med sig. Bristen på stad är större än bristen på mark och några fler höghus i innerstan skulle inte räcka långt.
Byggande i innerstaden är komplicerat eftersom det oftast är trångt och kräver rivning eller sanering att bygga på vindar, på spår-, hamn och industriområden. Byggande på höjden blir särskilt dyrt pga komplicerad teknik och dyrbart underhåll. Naturresurser slukar det också. Skandalöst mycket pengar satsas på detta. Hur många har råd med det? Ska bilberoendet minska så inte är det Stockholms innerstad som behöver förtätas för att kollektivtrafik eller promenad ska bli mer lockande. Och inte är det innerstan som behöver de nya prestigebyggnaderna, samlingspunkterna och monumenten.
Stockholm är redan en av mest centraliserade städerna i Europa kanske i världen. Bara 13 % av sysselsättningen finns i förorten mot 20-30% i många jämförbara europeiska städer och 50% i vissa amerikanska. Mycket talar för att Stockholms enkärniga struktur kommit till vägs ände med trängsel i viktiga centrala knutpunkter, slöseri med resurser och höga mark- och byggkostnader.
Det rimliga vore att satsa på modernare stadsbyggnadsteorier som bygger på att människor, ekonomi och miljö mår bättre i en stad med flera mer likvärdiga stadskärnor. Då skulle det bli möjligt för fler att till lägre kostnad än idag bo och arbeta i stadsmiljö som i attraktivitet kan tävla med innerstadens och som har både storstadspuls och riktiga parker. Men visst attraktivitet skapar sig inte självt. Det behövs en långt mer medveten och kreativ satsning på förorten än den som vi ser i Stockholms idag.
Kerstin Westerlund Bjurström
Peter Elmlund
Henrik Waldenström
Erika Wörman
Skyline
Läs slutrepliken i SvD här
Ola Andersson skriver klokt:
”Under Annika Billströms tid som borgarråd i Stockholm 2002–2006 tycktes Stockholm vara på väg att ta tag i problemen, men sedan dess har passiviteten som präglade nittiotalet förvärrats. Bostadsbristen växer år från år. Istället för att exploatera ny mark river staden områden med billiga lokaler där verksamheterna tvingats flytta eller lägga ned för de alltför få bostäder som byggs.
Trots att staden själv äger nästan all obebyggd mark i Stockholm stryper den tillgången till mark och håller uppe priset för att hålla kommunalskatten nere med hjälp av inkomster från markförsäljningarna. Stockholm lever på att sälja ut sina tillgångar.”
http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1338141/Bevara-staden-tat.html
Stadsbyggnadspolitik som bygger på ytterligare förtätning i innerstaden innebär rivning av icke saneringsmogna byggnader. Frånvaron av politisk och kommunal styrning, dvs vision och en riktig stadsbyggnadspolitik, är stor. Marknaden behöver styrning och politikerna behöver antingen större kunskaper i sakfrågorna eller större tilltro till sina tjänstemän (sluta hävda att höghus löser bostadsbrist).
Såg just att Per Ankerjö citerar en helt annan del av Anderssons artikel. Symptomatiskt är det den delen som inte berör själva poängen eller problemanalysen utan istället anspelar på känslomässiga argument och i bästa fall en känsla av att vara närvarande i sin egen samtid.
”Medan Stockholm självbelåtet tittat sig i spegeln och likt Snövits styvmor fått bekräftat vem som vackrast i landet är har Malmö, den fula ankungen, med energi och frenesi förnyat sig, byggt nytt, närmat sig havet och Köpenhamn, skapat monument inte för tider som varit utan för tider som kommer.”
http://perankersjo.blogspot.com/2011/01/topplistan-enligt-ankersjo-vecka-1-2011.html
Det är problematiskt att på förhand genom monumentalbyggnader och stadsplanering skriva sin egen historia.
Ett problem i stadsbyggnadsdiskussionen är viljan att göra avtryck och att hävda att nutiden ska manifestera sig på dåtidens bekostnad. Därmed gör man sig skyldig till ett moraliskt övergrepp på både dåtiden (det befintliga om det nu är skylines eller fönstersmygar), samtiden och på framtiden.
Att tro att vi i dag vet vilken historia om oss som ska skrivas och kommas ihåg är uttryck för en enorm självmedvetenhet som hämmar samhället och genom att vara exkluderande blir provokativ. Bevarandet av allt som i fallet med SAMDOK och framhävandet av makthavares idé om hur en framgångsrik stad/samhälle ska se ut estetiskt är uttryck för just den självmedvetenheten.
Historia är något vi skapar själva?! Så sa i alla fall modernisterna.
”Kan det byggas, ska det byggas” är ett vanligt argument, oavsett på vems bekostnad eller kollektiva värden som ryker. Ayn Rand regerar med den nyliberala idén om utveckling och den individuella överlevnadsinstinkten som drivkraft framför den sociala människan och kollektivets styrka.
Mötesplatser blir därför till handelsplatser och köpcentra, arkitektur blir en vara som ska marknadsföra och sälja, något som kan konsumeras – sätta staden på kartan, världsklass!
PBL har begreppet hållbarhet som fundament och är därför ifrågasatt. Slow food och Slow cities faller väl in den filosofiska fåra som dagens lagstiftning baseras på.
Hållbarhetsbegreppet står i opposition mot den ensidigt kommersiella synen på utveckling och människan och blickar istället framåt på ett mer dynamiskt sätt där kommersialismen, utvecklingen ska balanseras och bevakas/styras.
Bygg mer och högt i Stockholm city! Mer utstickande arkitektur! Förorten är ingenting utan ett levande och utvecklade city,, Allt byggs därifrån,, GLÖM INTE DET!!
Det kanske är dags att ändra på det.. Eller ska vi fortsätta med storsatsningar i city än lägga energi på att låta Stockholm breddas? Utstickande arkitektur har vi, men behöver mer. Kanske allra mest behövs den i miljonprogrammets gråa korridor där enbart grafittin är en källa till glädje. Bygg ut staden och sen får vi se om pengarna räcker( skulle knappats tro att något byggbolag inte kräver rejäla subventioner på marken) till något ärtigt höghus i Klara.
Om du frågar YIMBY, så är den allra viktigaste frågan att innerstaden får expandera bortom det vi idag bänämner som ”tullarna”. Dessa är idag en konstrukt som flyttats ut i takt med att staden expnanderat. Det är trevligt att även detta nätverk säger sig verka för samma sak.
Vad gäller miljonrogrammet tror jag den absolut viktigast parametern är att bryta upp deras isolering och binda ihop med andra området. Bygg ihop Rinkeby mer Bromsten. Skapa bättre samband mellan Rinkeby och Kista (samt Rinekby och Tensta). Bygg ihop Kista med Helenelund. Som grädde på moset drar man en tvärbanelinje från Vällingby, förbi Spånga Station, Rinkeby, Kista och som slutar vid Helenelund eller Silverdal. Man behöver en stadsplan sin inkluderar miljonprogramsområden och kanske förtätar dessa så att den modernistiska arktiekturen inte blir så dominerande som idag.
Vad som egentligen behövs är noder likt Odenplan, Medborgarplatsen och Fridhemsplan, fast utanför det som idag är tullarna.
Vad gäller city, så finns det dock en hel del att åtgärda. Ta exempelvis kvarteren söder om Klara kyrka. Det är ingen slump att gatorna där är folktomma. Det är bilplanering ala 60-tal´… och det går att åtgärda rätt lätt. Mer hus är dock svårt att klämma in i city. Man kan bygga på överdäckning eller göra som i det förslag jag beskrev i tråden om townhouses i denna blogg.
Ett par frågor:
Vid hotell continental är det väl den nu rivna lågbyggnaden, där det finns förslag att bygga höghus. Enligt denna bild kan man tro att det är själva hotelldelen som ska få en påbyggnad.
Sedan så undrar man ytterligare en sak. Om jag förstått det rätt så förespråkar nätverket den typ av blandstad, som bland annat växte fram under förra sekelskilfte och tidigare. I en sådan stad delade man inte upp stadsdelarna i arbetsområden eller bostadsområden. Ett av de stora misstagen med Klara (bortsett ifrån att man rev så mycket förstås), var att det som byggdes upp under 60- och 70-talet nästan bara var ämnat för kontor o handel. Att man nu bygger på med ett antal våningar på existerande hus innebär att det blir en större blandning av boende och kontor i City. Eller har nätverket någon alternativ idé på hur citys problem med monofunktionalitet skulle kunna åtgärdas?
Jag undrar också över ekonomiargumentet. Det är inte skattepengar som går till detta. Vill man satsa pengar på nya våningar för multifunktionell stadsdel vill ni förbjuda det med ekonomi som argument? Vilka naturresurser är det som ”slukas” för detta?
Jämrföreslen med andra städer är inte riktigt komplett. I Stockholm finns en relativ tydlig gräns vad som är innerstad och förort. En sådan gräns är inte alls lika tydlig i städer som Köpenhamn, Berlin eller Hamburg. Här skulle det vara intressant om förstahandskällan presenterades.
Hej Niklas, jo man kan fråga dem, men jag har gjort det länge och tycker det här forumet passar mig långt bättre. Men kul att det finns olika ”snackisar” på nätet. Det behövs.
Jag läste ditt förslag och jag tycker det verkar vettigt. Det är trots allt ett betongdäck vi pratar om och t o m Alvendal ansåg att man inte kunde bygga hur tungt som helst på det. Antar att marken där inte är det bästa heller trots modern pålningsteknik. Har haft erfarenhet av det. jag tror själv att ”Townhouses” är allt för småskaligt för att det överhuvudtaget skulle hamna på bordet, men ett roligt motförslag. Vackra hus btw.
Men ja, ihopbyggnaderna är väl på gång i stora drag, det är nog mest hur man skall göra. I mitt tycke och med rent historisk fakta så breder faktiskt staden ut sig, från Stadsholmen till… ja du vet säkert allt det där. Höga byggnader är i min mening ett problem i innerstaden då det faktiskt oftast krävs ”markrea” för att kunna åstadkomma dem. Priset stiger drastiskt efter 13-15 våningen då det krävs större lyftkranar, högre säkerhet och fler hisschakt. För att inte tala om den volymslukande ventilationen. I slutändan är det svårt att få in bostäder eftersom få är villiga att betala de summor som krävs. Det blir då enklare att få in hotell/kontor, och jag anser att Stockholms City är mer än överkontoriserat.
Att Klara/City varit en experimentlåda det senaste halvseklet står klart. Men jag anser inte att ”anything goes” som många menar med den gamla groteska ”Postterminalen” som ersattes med det gubbiga ”Stockholm Waterfront”. Om jag fick bestämma skulle det byggas en långt mer avancerad stadsdel än det som planeras. Där inte fokus ligger på stora volymer och prisoptimerade ytor. Satsa först på förorterna, låt mindre arkitektkontor få ansvara för olika kvarter, tillsammans med konstnärer som får göra färgsättningar/dekor. Av det som kommit ut av Västra City är det faktiskt ganska plana fasader i ålderdomlig stil. Snarare lyxiga parkeringshus än välkomnande urban hemmiljö.
Det var allt från mig på detta.
/Karin
Hej Karin o Tack för svar!
Ja Townhouses/stadsradhus är något vi absolut skulle kunna satsa mer på i en del stadsutvecklingsområden. Man säger sig dock bygga sådana här och var, men egentligen är det vanliga radhus, där man tagit bort en del av den vanliga förgårdsmarken. Vid Råcksta tror jag dock det finns planer för ”riktiga” townhouses.
Vad gäller höga, eller låga byggnader i innerstaden så är det ett problem eftersom det är ont om mark. Någon markrea känner jag inte till. Däremot säger dagens regler att man får betala för betald våningsyta, inte markyta. Om man vill bygga ett hus på 8 våningar istället för 4 måste man således betala dubbelt så mycket för marken, trots att lika mycket mark skulle nyttjas i båda fallen. Bakgrunden till regeln känner jag inte till, men mycket av dagens byggregler härrör från sent 70-tal (post-miljonprogram), då vi stod med överskott av flerfamiljshus i förort, som få ville bo i. Man införde förståeligt nog regler för begränsa byggandet av sådant (ex genom att höja bullernormer och liknande).
Som jag förstår det ville Alvendal lätta upp denna regel och då kan det ju inte betraktas som någon markrea. Personligen tycker jag nog det är rimligt att kostnaden är proportionell mot bebyggd mark och inte våningsyta. Om man vill begränsa bygghöjderna i vissa stadsdelar kan man istället göra det med planbestämmelser (på det sätt man gjorde under Lindhagens tid).
Jag håller med dig om att city är överkontoriserat. Gissningsvis är det svårt/dyrt att konvertera kontorsfastigheter till bostäder. Att riva dagens city och ersätta med levande blandad stadsmiljö är neg heller inte speciellt lyckat. Att istället, som man gör, att lägga på ett par våningar med bostäder på befintlig bebyggelse är därför bra. Om man nu tillhör dem som vill bevara stadens låga profil är ju detta något som ändå inte påverkar speciellt mycket.
Sedan har vi förstås Herkulesgatan och Vattugatan som rena motorvägar som skär genom city. Man kan idag endast korsa genom en otrygg tunnel under. Men vem utnyttjar den? Jag har varit där två gånger i mitt liv och då var jag ensam. Lösningen är förstås att göra Herkulesgatan och Vattugatan till stadsgator med trottoarer och övergångsställen. Då skulle den delen av city bli mer levande. Det är en relativt billig åtgärd.
Ditt förslag med satsning på mindre ariktektkontor är förstås bra. Fler aktörer skapar en mer varierad stadsbild. Dessutom råder idag nästinitll ett byggmonopol. Sveriges byggpriser är bland de högsta i Europa. Idag planeras och byggs områden i ett svep istället för, som förr, lägga en framförhållande stadsplan som successivt fylldes upp. Små aktörer har inte sådana resurser och sådana planer premierar endast de större aktörerna.
Lösningen tror jag är att återgå till större stadsplaner, där markanvisningarna gjordes mycket mindre än idag. Då skulle man åstadkomma en blandning inom ett och samma kvarter. På Yimbu finns en artikel om en liknande modell i Tyskland http://www.yimby.se/2009/11/fria-byggrupper-%96-en-tysk_844.html .
Jag vill inte bo i en storstad där förorterna har mer spännande arkitektur och en större utveckling än vad city har..
Jag vill bo i en stad där dikotomin stad-förort upphört att existera. Förorter började vi bygga i slutet av 1800-talet, men det var iom modernismens genombrott på 1930-talet som de började produceras en masse. Idag har vi ingen anledning att bygga förort. De bidrar direkt och indirekt till avstånd och segregation. Istället bör vi bygga stad och binda ihop befintliga förorter med stadsstruktur. Och då är det väl rimligt att denna stadsstruktur får en tilltalande och spännande arkitektur.
Marcus Larsson, jag förstår vad du menar. Men i en sådan storstad är det ju ”förorterna” som de facto är ”city”. Det är inte omöjligt att Stockholm går en sådan utveckling till mötes om vi fortsätter vägra låta innerstaden utvecklas. Det är inte att ta hand om Stockholms unika kvalitéer, det är att kasta dem i papperskorgen för då har staden slutat utvecklats och är därmed död. Hela Stockholm blir som ett stort Gamla Stan. Fantastiskt. Tur att folk är mer öppensinnade än så och är trötta på att Stockholm bara ska vara en större version av Gävle…
Absolut håller med. Stockholm har platser i det vi i dag som kallas inom tull. Västra City är en av de största utmaningarna, kanske den största vi står inför på mycket länge eftersom vi idag har större kunskap och förståelse för stadsmiljö än förra cityregleringen på 60-talet. Idag har vi, medborgare (eftersom det ser ut som det faktiskt gör), gått med på att city förvandlas till en ganska konventionell glaslådelösning som hittas lite här och var i världen.
Västra city kan faktiskt bli helt otroligt bra, om man håller hårt i tömmarna och inte hårdexploaterar. Det betongdäck och den höga muren som planeras för att genomföra det tänka bör presenteras närmre för medborgarna än i datoranimationer och mycket förminskade modeller över Norrmalm(Stadsbyggnadskontoret). Detta bara för bästa information till de som faktiskt står för större delen av notan, medborgarna, skall säga JA, NJA, eller NEJ.
Så ja, vi måste utveckla staden-hela staden- allt annat är gammeldags tänkande om cityfiering, reducera misstag, lyfta fram kvalitéer. Inte nödvändigtvis bygga högt.
KAn du karin Ohlsson säga några byggnader i stockholm som har en spännande arkitektur? Som ligger i tiden som vi har byggt de senaste 20 åren? Nää tänkte väl det… för det finns inga.. När någon kommer med ett spännande förslag på ett höghus för skyskrapor har vi inte i Stockholm.. så ska de skäras ner och de blir så grå och trista.. titta bara på de två nya husen som byggs vid essingeleden vid LIndhagen.. Såååååå tråkiga.. Värre än miljonprogrammet..