Arkitektur är en av vår kulturs mest kraftfulla symboler. Genom historien har våra byggda miljöer varit symboler för makt, status eller någon specifik politisk vilja. Dagens arkitekter behärskar inte arkitekturens starka symbolspråk, vilket får förödande konsekvenser. Våra byggda miljöer påverkar oss nämligen vare sig vi vill det eller inte. Det sker på ett konkret, fysiskt sätt men framförallt på ett intuitivt och känlsomässigt plan.
I dagligt tal kan vi prata om hur olika miljöer känns utan att kunna sätta fingret på varför vi får den känslan. Varför känns vissa hus välkomnande och andra frånstötande? Varför trivs vi i vissa byggda miljöer men inte i andra? Jag hävdar att formgivningen av våra hus och stadsrum förmedlar en känsla genom att vi omedvetet tolkar dess symbolspråk.
Välkommen? Välkommen!
Huvudentrén är det första mötet med huset och är lika viktig för helhetsintrycket av byggnaden som det första mötet mellan två människor, enligt tesen ”first impression lasts”. I ett av de hyllade bostadsprojekten i Örestad strax utanför Köpenhamn, vet man som besökare inte om denna oerhört trista och försagda vita dörr går till soprummet eller mot förmodan är huvudentré för hela det prestigefyllda bostadskomplexet…? En ilsket grön, målad markering på marken uppmärksammar oss på entrédörren som annars inte skulle ha synts. Den generöst välkomnande gest som en entré kan förmedla är helt förbisedd.
Huvudentré? Huvudentré!
Vilken känsla förmedlas av denna fasads symboler? Förmedlar de värme och trivsel eller kyla och aggressivitet? Vilka miljöer attraheras vi av en ledig dag för en fika eller en glass i solen – vänliga eller vassa? Hur påverkar attraktivitet trivsel, ekonomi, status och långsiktig hållbarhet? Vilka konsekvenser får denna fasad för sin omgivning?
Granatsplitter?
Symboler som signalerar ”stad” samverkar i en komplex struktur. Staden ska till exempel ha väl definierade gaturum där husens fasader utgör väggar och husens innehåll ska återspeglas i gatans utformning. Färgsättningen av fasaderna har ett kraftfullt symbolvärde och är därmed oerhört viktig för stämningen i stadsmiljön, och så vidare. Det går inte att särskilja enstaka detaljer ur stadens symbolspråk för att definiera känslan av stad – det är en samverkan av många.
Vi måste återta kunskapen om vårt byggda symbolspråk och lära oss att skapa byggnader och stadsrum som talar stad. Att bygga attraktiva stadsmiljöer utanför våra citykärnor, på mark med lågt ingångsvärde, är vår tids mest förbisedda möjlighet.
Stad? Stad!
Arkitekt Erika Wörman
Pingback: I Köpenhamn lever klassicismen | Skyline