Atlasområdet uppfördes på en före detta industritomt nedanför St. Eriksplan på 1920-talet. Atlasmuren är den del som som leder söderut längs spårområdet.
Under Liljeholmsbron vid Hornstulls Strand 15 ligger Susanne Perssons galleri och studio Public Surface. Public Surface är en aktivitet i det offentliga rummet som fungerar som galleri, kontor, arbetsplats, butik och bibliotek. Platsen som i första glans ser ut som vad det är, ett smutsigt och levande utomhusområde gömd under en bro, har sedan 2009 presenterat en rad spektakulära svenska och internationella utställningsprojekt samt konstproduktioner. Till skillnad från Hornstulls Strand där Susanne Persson lämnar avtrycken genom att planera vad som visas i utrymmet under bron, hittar jag ett stenkast bort från där jag bor, Atlasmuren.
Klotter, graffiti, politisk aktivism eller konst? Här bestämmer betraktaren själv utan handledning av institutioner.
Platsen är beläget under St: Eriksbron, är en planerad stadsyta lik den i Hornstull som totalt tagits över av allmänhetens uttryck. Tar man sig under bron hittar man en osanerad plats, en fasad och ett brofäste som är fylld med olika konstnärliga produktioner. Här finns politiska debatter, tavlor hängda på väggen, poesi, affischeringar mm.
Hålrum som Atlas representerar en fri kraft i staden som arbetar bortom subventionerade och kontrollerade ytor för kulturprojekt. De visar på alternativa sätt att producera och presentera ett konstnärligt arbete. De kidnappar gömda platser i staden och skapar en arena för representation bort från de generella galleri- och konsthallsnormerna. Det är inte långt ifrån att dessa platser även agerar som ateljéplatser för kreatörer.
Atlasmuren har blivit ett färgsprakande rum, välbesökt och respekterat av invånare men kanske inte av politikerna
Vad visar det här på? Att det offentliga rummet är det nya ”svarta”? Att det finns en brist på eller ett ointresse för kreativa aktivister att delta i det planerade presentationsrummet exempelvis konsthallar/kulturhus? Eller att konst eller politik helt enkelt är mer intressant när den är en del av livet än när den stängs in i ett rum för redan initierade?
Uttryck som skapar rum på detta sätt är ett tecken på liv i en annars gentrifierad Stockholm innerstad, där gatorna radar upp sig som a-barn, nytvättade, hela och rena. Prisoptimeringar ger helt enkelt inte utrymme för vital och gratis konst. Det är dags att börja värna om sådant som i vardagstal kallas slum, risigt och saneringsfärdigt för där kan kreativiteten blomma.
Katrin Behdjou Söderlund
Curator
http://www.atlasakademin.se
http://www.betongliv.com/gatukonstvandring
http://public-surface.blogspot.com
Kul att se att Atlasområdet uppmärksammas och skrivs om, då det är ett av mina favorit-områden i staden som fortfarande känns rufft och nyskapande på samma gång.
Bortsett från allt fågelbajs och vissheten att folk blivit rånmördade här är det faktiskt en ganska betagande plats, med en trash-urban känsla som få andra ställen i Stockholm. Underligt att man låtit hålet vara öppet i alla år och inte byggt ett garage eller hippt arkitektbyråkontor eller liknande.
En av mina absoluta favoritplatser i Stockholm. Konsten, tillfällig eller permanent (det finns verk som har suttit där länge) ger åtminstone mig ett andrum i den annars så ordnade konstvärld staden erbjuder, där priset är lika viktigt som konsten.
Platsen ger människor tillfälle att drömma om något annat. Tyvärr försvinner detta med västra city planen där all småborgerlig puttrighet skall förädlas in absurdum.
”fågelbajs och vissheten att folk blivit rånmördade här”- mord, misshandel o rån har skett på långt mer nobla och kontrollerade platser i staden där fågelskit ingår som t ex Sveavägen, Sergelstorg, NK, Stureplan, Hötorgscity..
Hej!
På 70-talet var jag uteliggare i Stockholm och hade flera adresser spec. under sommarhavåret då jag bodde på Atlasmurens buskage(nr 2b haha). Kul och känna sig hemma på nåt(,när jag ser bilderna,) sätt då jag tänker tillbaka innan frälsningsarme´n kom och tog mig tillbaka till samhället där en människa hör hemma och jag har det numera minst sagt bra.
Tänkte bif. en typ picasso som jag fick id´n till under broarna men går ej att lägga in typ .gif eller så.Vill ni se detta alster som är av tvättäkta uteliggarefantasi så skickar jag gärna in min Picasso för bedömning.Dvs/.jpg. Upphovsrätten är och förbliver en fd uteliggares idé i den situation han upplever. Jag upphäver upphovsrätten och ger den till er eftersom det känns så nära på något sätt och i bakgrunden ligger tacksamhet till dem som räddade mig från en säker död på just Atlasmurens bakgård. Den skiss som ni kommer att få se är inte många streck men innehåller helt klart något som får mig själv att undra om jag verkligen har kunnat göra detta konstverk som defenitivt har karaktären av Picasso.
Jag är numera en gammal ingenjör och är engagerad i olika föreningar. Bla SUF, Svenska Uppfinnarföreningen och STUIF där jag är ledamot i styrelsen och har många andra fritidsintressen,-men, jag kan aldrig glömma tiden med alkoholen då jag gjorde något så mästerligt som en helt egen Picasso.
Hör gärna av er. Vi tillhör ju samma skrå vi kostnärligt lagda.
Bernt Karlström
mejl: