Operan, invigd 1898 är idag både för liten och skör för att ta emot de avancerat tekniska internationella scenkonstverken. Nu riktas byggplanerna återigen mot innerstaden. Men även vi i vår tid måste våga språnget och skapa de nya monumenten mer perifert i takt med stadsutvecklingen. Foto: Fredrik Fors
Låt tomten bakom Nationalmuseum användas för ett nytt operahus skriver företrädare för folkpartiet i en debattartikel i DN. De hänvisar till globalisering med många människor från andra länder, till att stora kulturhus historiskt använts för att manifestera samhällsutveckling och spegla sin tid och till att moderna operahus ofta ligger vid vatten.
Men är det verkligen framåtsyftande och i takt med tiden att ytterligare koncentrera kulturlivet till innerstan? Är det inte i ytterstan som möjligheterna till utveckling finns? Är det inte dit som de kraftfulla åtgärderna bör riktas för att ta vara på dessa möjligheter, för att skapa fler attraktiva stadsdelar och minska utanförskap och segregation? Kräver inte en växande stad nya monumental- och symbolbyggnader i samband med de nya bebyggelsekoncentrationerna utanför stenstaden?
En förutsättning för lyckosam stadsutveckling är att ta vara på det som uppfattas som positivt i grundkaraktären. Ett karakteristiskt inslag i Stockholms stadsbyggnadstradition är att märkesbyggnader likt Stockholms slott och Nationalmuseum placerats på uddar och på eller invid andra noder i landskapet som t ex Stadsbiblioteket vid Observatoriekullen. När Stockholm växer så borde samma stadsbyggnadslogik tillämpas. Nya märkesbyggnader skulle då kontinuerligt placeras på nya spektakulära platser längre ut från centrum. Där vattenytorna blivit dalgångar p g a att landet stigit kan det bli vid dessa.
Tomten bakom Nationalmuseum har idag en låg bebyggelse av hamnkaraktär och ägs idag av staten som avsatt den för strategiska och nationella ändamål. Foto: Kerstin Westerlund Bjurström
Ett nytt spektakulärt landmärke av en operas storlek behöver dessutom mer luft och rymd än vad något innerstadsläge kan erbjuda. På Blasieholmen finns dessutom redan en byggnad av högsta arkitektoniska klass, Nationalmuseum som bör få fortsätta att dominera sin udde i Saltsjön. Till skillnad från t ex Oslo med dess stökiga centrala strandområde behöver inte området invid Stockholms ström och Nybroviken berikas med fler monumentalbyggnader. De som finns behöver däremot vårdas och respekteras så att de kommer till sin rätt. Marken runt dessa behöver utvecklas så att de grandiosa vyerna kan upplevas av så många som möjligt.
Vi måste kunna tänka tanken att innerstaden växer. Låt en ny spännande operabyggnad bidra till attraktiviteten hos den stadsbyggd som är på väg att växa fram i stadens mer perifera områden. Låt oss bygga vidare på det för Stockholm så karakteristiska mönstret med paradbyggnader som i takt med stadens tillväxt placerats som noder på nya spektakulära platser i stadslandskapet.
Kerstin Westerlund Bjurström
Länk: DN Debatt 4/1
Länk: DN 2/2 Wallenberg vill bygga nytt Nobelmuseum på Blasieholmen
Länk till SvD 10/2 : Märkesbyggnader går före innehåll
Är en ”kulturtant som bor i Stockholms innerstad….. Älskar opera och Operan…. Och förstår behovet med en ny modern operabyggnad…. Men precis som i artikeln ovan, bör den byggas på enollars där den blir en lysande tillgång…. Inte trängas in i vår vackra stad.
Förhoppningsvis så kommer dessa privat finansiärer se vikten i att investera i utveckling av staden utåt. Massor med platser kunde få en intressant arena för konst. den gamla innerstaden har redan tillräckligt med förlustelser av denna sort. Att anlägga t ex en opera borde locka fler investerare till att skapa intressanta och stadsmässiga nygamla delar av staden.
Platsen bakom Nat. Mus. borde bli en trevlig plats för stockholmarna, som t ex ”Josefinas” bakom Nordiska. Ett utmärkt tillfälle för staten att ha kvar platsen för ”strategiska och nationella ändamål” d v s militära, utan att bygga igen den och för människor att ta del av den samtidigt som någon kan bedriva ekonomisk verksamhet där.
Jag håller med Sjösted om att det inte är rättvis av staten att lägga beslag på en så attraktiv tomt i innertaden, och speciellt inte invid ett nationalmonument som museibyggnaden. Däremot ska inte nya scenkonsthus behöva läggas i gammal borgerliga kvarter som på Blasieholmen.
Och Wallenberg: allt måste inte ses från Strandvägen.
äsch, det fans ju inga privata finansiärer att få tag på, DN gjorde en rundringning. Däremot vill ju Wallenberg bygga något som ser ut som ett laberatorium över Nobel. Är det som Lenah säger att det var viktigare med vyn från strandvägen för Wallenberg än museet i sig? Dock är det viktigt att vi återige gör monumentala byggnader återigen – som inte bara är hotel/kontor/badringar och annat spekulativt krafs.
I övrigt – militära strategiska platser får de aldrig lös. det var nog mest för att retas.
Blasieholmens östsida är som jag har påpekat tidigare inte ett militärt skyddsområde utan har förblivit obebyggt eftersom platsen är ett vägreservat för den aldrig byggda Blasieholmsleden/tunneln med tillhörande trafikapparat. Är nog ganska höga odds på att den byggs, så använd gärna platsen till någon elegant märkesbyggnad istället. Det föreslagna Nobelmuseet känns dock lite fegt i sin nuvarande utformning tycker jag.
Staten har nog sparat det just för sådana ändamål som militära. Däremot kan man nog ha en social plats utan att det är konsumtionstvång. Att man nödvändigtvis måste förtäta med fler museum känns bara förlegat. Kerstin Westerlund har absolut rätt i detta, lägg dem på nya spännande platser, där de kan attrahera annan verksamhet och ge en hippfaktor åt boende.
En väl vald plats för utställning av skulptur och trädgårdskonst skulle ansluta väl till den nu så förfallna National museiparken. Detta skulle ge flertalet promineta arkitektbyråer och förhoppningsvis än fler unga och kreativa en möjlighet att gestalta ett ny del av kajsystemet runt Nybroviken. Här skulle faktiskt en tävling vara bra. Nobelmuseet ser på skissen ut som vilken statlig byggnad som helst från tiden innan 90-talet, som det mesta i sthlm ser ut som byggs.
Återigen måste ämnet vara att bygga nya, attraktiva stadskärnor utanför Stockholm stad och placera monumentalbyggnader där! Vi måste sluta tänka i termer av förort så fort vi närmar oss tullarna och fundera på varför vi inte klarar att bygga stadsmiljöer. Vi har kunskapen, förutsättningarna och viljan. Varför är då alla nya s.k. stadsutvecklingsprojekt fortfarande formgivna som förorter?
Håller med Erika! Lyxprojekten i innerstaden vet idag knappt några gränser. Och jag tror att de flesta vill bo i innertaden, men inte till vilket fånigt pris som helst. Att Stockholm hela tiden vänder blicken innåt ett stadscentra är verkligen pinsamt. Albano är ett bra exempel på att man bygger ut, även om förortskänslan kommer att dominera som den redan gör i Årstadal, men sakta kryper stadskärnan utåt. Om man satsade på större finmaskighet i de nya områdena och annat än klumpig prefabbebyggelse a la 60-tal utan verksamhetslokaler skulle livet i staden bli mer livligt, nya populära områden skapas. Lägg Operan där den verkligen kan skapa dynamik i stadsstrukturen, vare sig folk går på den eller inte. Vår nuvarande opera har inte många boendegrannar, trots det fantastiska läget. Vi får inte göra om det.