I Handelskammartidningen nr 1/2011 har journalisten Willy Silberstein skrivit om Stockholm Waterfront. Komplexet är nyss helt färdigt och har rönt stor uppståndelse redan sedan planstadiet. Silberstein försöker hitta hur det kunde bli så här och söker tre olika åsikter genom att intervjua arkitekten Gert Wingårdh, arkitekturhistorikern Eva Eriksson och White´s Bengt Svensson.
Wingårdh hade ett förslag på ett hus i rött tegel som ratades på grund av att det var för stort, trots att den byggnaden som blev är större. Eva Eriksson menar att det hela är en skandal eftersom man inte hanterar en känslig del av staden med dessa volymer och schematisk arkitektur som förstör varumärket Stockholm. Bengt Svensson, en av de ansvariga på White, är nöjd och menar att Stockholm har fått ny och spännande arkitektur och att White hade fått klara och strikta ramar för hur projektet utformades.
Läs hela artikeln” Waterfrontskandalen?” genom att klicka på länken.
No 1 2011 sidorna 44-45.
Vart man än går runt stan ploppar den där byggnaden upp, gärna som en svart låda. ska man njuta av den får man gå alldeles nära. Dålig planering!
Jag tycker verkligen man skal ta SWF som ett skolexempel på hur det kan gå fel. Även om skattebetalarna slapp betala så får de titta på schabraket. Ojuste.
Det är verkligen sorgligt att man lade mer nogsamhet att få in pengarna för tomten än platsen framtid. Huset har i princip sågats av varje expert och ickeexpert och kontentan måste ändå vara att det inte blev bra. Stockholm är fortfarande en tonåring i detta. Rom är ett gott exempel på hur man värnar om skylinen. Klåfingriga politiker som bara vill sätta sitt namn på papper borde verkligen gå ut och berätta hur detta berikar stadsbilden.
just det, mot FLER. bygg ut istället. Jag antar att din blogg saknar besökare eftersom du alltid ska kleta ned andras. trist, skriv något intressant på din istället. Du avskyr ju uppenbarligen denna så varför ens bry dig?
Man kan bygga en intressant taklinje där det finns en maxhöjd att gå på. I Köpenhamn ar man gjort det med vackra infill bla, Surbrunnsgatan etc.
Jag får tyvärr bara medhåll på min egen blogg så diskussionerna blir inte så långa och intensiva där. Känner du för att ”kleta ner” den nån gång så är du välkommen dit på en saklig diskussion. Debatter gör bloggar levande och intressanta, åsiktskonformism kväver dem. Det finns mängder av andra bloggar med en formalinistisk inställning till stadsbyggande dit man bara är välkommen om man tycker som bloggägaren och där sätter jag aldrig min e-fot.
Så när du säger att något påstås i ”artikel efter artikel” så menar du i själva verket loggan där du tolkat in någon sorts budskap? Då kan man väl lika gärna tolka loggan (med ett par bortredigerade höghus) som stöd för min uppfattning, att ni skylinister vill ha så lite som möjligt som avviker från horisontlinjen. Den tolkningen har dessutom stöd i nästan varenda bloggtext och i sammanslutningens devis ”Vi är emot skyskrapor och fler höga hus i innerstaden”.
….du kan ju alltid kolla logon…..
Jag måste ha missat artiklarna som hyllar en ”taggig” skyline, allt jag sett är artiklar som hyllar konceptet att ingen byggnad må vara högre än någon annan byggnad. Vilket per automatik ger en monoton skyline, lite som SWFs topp. Men som jag sa så sa jag bara det för att vara elak. 🙂
Länka gärna till någon artikel på den här bloggen som säger att bredden på hus är ett lika stort problem som höjden. Ni stirrar er blinda på en enda parameter och glömmer annat som är av lika stor vikt, som exemplet SWF så tydligt demonstrerar.
Sedan ställer jag mig lite frågande till ditt utnämnade av just bangårdsområdet till ”den historiska kärnan”. Det är ju gammal utfylld sjöbotten (eller om man så vill, Brunkebergsåsens nivellerade 1900-talsinkarnation) som aldrig tidigare hyst någon nämnvärd bebyggelse. Men jag håller med om att mer uppbrutna taklinjer, gärna i form av tinnar och torn, är att föredra framför modernistisk flatlinearkitektur. Det har man lyckats suveränt med på Cityterminalen som i vissa vinklar suggererar ett höghuslandskap komplett med ett tvillingtorn i WTC-stil. Med lte tur får vi just ett lätt uppskalat sådant landskap bakom SWF som bryter upp monotonin och gör skylinen intressant igen. (Ja, ”igen” – jag påminner om att inget speciellt skylinebefrämjande döljs bakom SWF utan att horisonten var i stort sett lika platt som SWFs tak tidigare också).
Att ens föra på tal på vad byggnaden ersatte är fånigt. Bara för att postterminalen var ful behöver mamn inte släppa fram vad som helst. Det hela hade med en paniksituation hos politikerna som ägde tomten och hade förlorat pengar på den. Wingårdhs förslag var bättre.
”Skylineister”, ja, du pratar b.la. om mig. I artikel på artikel påpekas att vikten av stadens taggiga taklinje. Inte stora klumpiga solitärer som dominerar. Hitintills har ingen lyckats rita något som harmonierar med det komplicerade taklandskapet i den historiska kärnan(som vi nu nog får se innerstaden). Waterfront hör inte till den kategori, snarare till modernismen och skulle på sin höjd gjort sig vid Sergels torg, allra helst på en gräsmatta, men då hade risken för att det skulle bli tagen för fabriksbyggnad ännu större.
Under moderaterna har nu faktiskt en än hårdare agenda tagits för s.k. mervärden i nytillskotten. Så Waterfront ses nog som en ögonöppnare och ett stopptecken, likt rivningen av Brunkeberg på 1970-alet eller Mitterands fult placerade byggnad i Paris samma årtionde. Läser man bara bygglobbyns pamfletter på nätet så tar de sällan upp detta med mervärdet eller de ekonomiska och miljömässiga(på alla sätt) baksidorna med stora byggnationer i komplicerade historiska kärnor. I deras värld är det alltjämt sol och mitt på dagen. Förlåtligt, det är deras business och de tjänar pengar på dem. De som inte gör det kallas för reaktionärer men är oftast välbildade i ämnet. Barnsliga argument som att jämföra höga byggnader med kyrktorn är vanliga tillika miljövinsterna(man sätter det i relation till ett sämre byggt hus än det de vill göra).
Fasad- och takmonotonin är tyvärr något som finns i andra stadsdelar som förorterna. Bygg ihop, utveckla och för god och i vissa fall spännande arkitektur dit. Där kan man kanske bygga ett o annat högt hus, om det nu är nödvändigt eller försvarbart hållbarhetsmässigt.
Man ska komma ihåg att byggnaden den ersatte inte var något under av gracilitet heller. Och vill man vara elak kan man framhålla att SWF lojalt bekänner sig till skylinismen med sin obrottsligt flata och enhetliga topp utan något som sticker upp.
Själv ställer jag hoppet till framtiden då nya byggnader i varierande format bryter upp fasadmonotonin både framifrån och bakifrån.
http://www.svd.se/kultur/kulturdebatt/waterfront-ger-ett-intryck-av-tivoli_6011227.svd
Håller helt med. När de väl får till en byggnad så blir det platt fall.
Haha, vilken bild! Ett av Stockholms vackraste byggnader, Riddarhuset, och så den där klumpen i fonden! Ja man kan verkligen undra hur det kunde bli så här. Min gissning är att staden gjorde allt för att få igen tomtpriset och blundande helt när skisserna kom fram. Skönt att Wingårdhs projekt får upprättelse, det var vackert, inspirerat av både Stadshuset och tekniska nämndhuset. Det hade bildat en helhet utan att ge avkall på samtiden. Idag ser det ut som en bilfabrik från 50-talet med bilbaokomplex.