Musée du quai Branly fasad i Paris är en av de mest kända. Skaparen och stjärnan Patrick Blanc paradnummer. Större delen av fasaden är beklädd med grönska. Den vertikala trädgården har skapat en våg över Frankrike och allt från gallerior till små väggar inomhus kläs i tekniken.
I städerna hårdnar konkurrensen mellan människa och natur. Grönytor krymper till förmån för nybyggnation och de som finns slits hårt av det stora besökarantalet. Lösningen har blivit gröna tak och nu vertikala trädgårdar; trädgård på väggen. Pionjären och biologen Patrick Blanc som redan 1991 skapade sin första växtvägg utvecklade tekniken efter flera års studier på naturliga vertikala växtytor. Dessa trädgårdar har nu blivit en trend och välbehövligt inslag i stadsmiljön.
”Vertical gardening” är ett paraplybegrepp som innehåller allt från hela fasader till enstaka dekorativa element inomhus. Idén uppstod under 1920-talet i Brasilien där landskapsarkitekten Roberto Burle Marx samarbetade med b. la. Le Corbusier om att integrera trädgårdselement i arkitekturen. I det allt mer tätbebyggda storstäderna åts nämligen attraktiv parkmark upp. Parken hade ännu inte riktigt börjat ses som något nödvändigt för ekologin i staden utan mest som dekoration, och det är kanske där vertical gardens har förpassats till för ett par decennier sedan då det började dyka upp på allvar i tätbefolkade städer med påföljande stora miljöproblem. I b. la. Tokyo har man har reglementfört att vissa tak skall innehålla gröna ytor på 20% för att underlätta nedbrytningen av miljögifter. Men den attraktionskraft som faktiskt finns i grönska har gjort att vissa fasader och inomhusväggar har dykt upp.
Modemärket Filippa K var en av de första att använda sig av vertikal trädgård i sina butiker, delvis som stämningskapare men även luftrenare.
Funktionen förutom skönhet är enkel, dagvatten och luftföroreningar tas upp och bryts ned samt syre produceras. Tekniken, hydroponiska växtväggar, bygger i allmänhet på en enkel metallställning/spaljé fäst på fasaden eller väggen. Spaljén säkerställer en luftspalt mellan vägg och växtmattan för ventilationens skull. På denna sätts en 10 mm tjocka PVC-plattor och på dem fästs en fuktabsorberande filtmatta på spaljén och växterna träs in denna om cirka 10-20 stycken per kvadratmeter. Vattnet som tillförs av ett pumpsystem och droppar ned alternativt sprejas ut bakom berikas med näring vilket gör jord överflödig. Vatten fångas upp av en rännstensliknande anordning underst. Metoden härmar helt enkelt de levnadsförhållanden som växter har i klippskrevor och andra platser med svaga förutsättningar för liv. Regnvattnet och berget tillför det som växterna behöver.
Fuktabsorberande filt fästs på PVC:n.
Växterna i sin tur är oftast av den sort som hittas på ”omöjliga” platser där de tar fäste, alltså är de ganska stryktåliga som exempelvis olika mossorter. De växtbeklädda fasaderna skall skydda mot kyla om vintern och hetta om sommaren. En del tropiska växter som har extrema överlevnadsmekanismer har visat sig fungera väl, åtminstone inomhus, då de trots det torrare klimatet skapar ett eget mikroklimat som genererar en högre luftfuktighet. Själva växtmattan hittar själv sina överlevare eftersom en del arter konkurrerar ut andra. Växtmaterialet som används analyseras noga efter dess behov av sol eller skugga och placeras därefter.
Efter att mönster gjorts delas växterna upp efter deras behov av ljus och skugga och sticks in i filten. På fasader med mycket trafik brukar den nedre delen få en kortare växtlighet för att minska slitaget samt att inte irritera förbipasserande.
Den vanligaste formen av ”vertikal odling” förväxlas gärna med vertikala trädgårdar, men kallas internationellt för ”living walls”. Vanligen används murgröna och vildvin vilka har använts delvis som vinddämpare och vattenavledare på stenhus i århundraden. Växten klarar sig i princip själv och är tålig mot både hetta och kyla. Den lilla jordremsa, inte större än en rabatt, som krävs jordförbättrar sig själv genom att fälla blad som sedan förmultnar. Växten behöver bara ansas då och då när den väl tagit sig och har oändliga variationsmöjligheter som t ex pergolor, cykeltaksbeklädnad, på murar etc. Det är lätt att komplettera en fasad med dessa klängväxter. Det problem som kan uppstå är den stora mängd blad som rasar av på hösten och kan orsaka halkiga trottoarer och den nakna stammen kan se skräpig ut vintertid samt att den fungerar som en utmärkt klätterställning för råttor.
Murgröna hör till "Living Walls" och inte "Vertical gardens" även båda utgör en grön levande yta. Skillnaden är definitionen av odlingen där "Vertical gardens" föds upp med ett minimum av näring, hydroponiskt, direkt från den fuktiga plattan den växer på och traditionella klängväxter tar sin näring ur jorden.
Vertikala trädgårdars stora fördelar som ett nyttigt och dekorativt inslag i stadsbilden grumlas ibland av att all grönska inte är toppfräsch året runt. Det kan även förekomma en unken doft från dem och ohyra trivs bland bladen. Detta brukar gälla för alla grönytor men föreningen med arkitektur gör den extra känslig för det granskande ögat. För att vara en miljöförbättrare känns även det visserligen slitstarka men mycket miljöfarliga materialet PVC inte alls väl valt. Ett pumpsystem krävs även för som ytterligare ökar miljöbelastningen om än ringa. Dessutom är det dyrbart, runt 10 000 kr kvadratmetern. Vinsten kan ses i extremt tätbebyggda områden där fenomenet Urban Heat Islands, urbana värmeöar, uppstår. Kort betyder detta att klimatet är varmare över storstäder. Gröna ytor kan minska detta genom att förvandla solinstrålningen till fukt som kyler ned till skillnad från byggda ytor som absorberar solens strålning och avger istället värme. Mängden värme ökar i takt med byggnadens höjd, vilket har gjort att trädgård på fasad börjat ses som en minskning av detta problem.
Herzog & de Meuron gjorde b la den gröna väggen till museet Caixa Forum i Madrid. Väggen ses som ett fristående konstverk och en del av arkitekturen. Ungefär som Roberto Burle Marx hade tänkt sig 90 år tidigare. Foto: Herzog de Meuron
I Sverige har bara få projekt genomförts, och då inomhus. Fördelarna är en friskare inomhusluft samt skönhet. Klimatet är fortfarande för kallt för de växter som vanligtvis används men man undersöker saken. Dessutom har exempelvis Stockholm redan stort antal grönytor och nästa steg skulle vara att ha gröna tak för att rena dagvattnet. Däremot borde möjligheten ses över och göras en svensk variant då det finns en skog av betongramper, tomma brandgavlar och områden med enformig arkitektur, för stryktåliga växter torde återfinnas i mängd vårt extrema klimat.
Matti Shevchenko Sandin
www.Stockholmskyline.se
Klicka på länkarna nedan för att veta läsa mer
Läs Stina Höglunds uppsats : Vertikala trädgårdar
French Gardening
Mer bilder på vertikal trädgårdar
Ann Demeulemeester butik av Mass Studies
Green Public Art
Super Sustainable till Stockholm
DN 10/5 – Fler gröna tak till Stockholm
@Alexandra o Niklas
Licen som Niklas hänvisar till är dessutom bara EN licavhandl. Inte heller är det frågan om en exakt vetenskap. Man gör bäst i att hålla sig borta från förenklingar. Teorier är endast teorier och bara en dålig teori gör anspråk på att förklara allt eller åtminstone det mesta. Det viktiga är att göra rätt sak på rätt plats på rätt sätt vid den rätta tidpunkten, och förstås som Niklas säger, att att den ursprungliga tanken inte på sikt glöms bort.
Tycker vertikala trädgårdar verkar vara ett trevligt arkitekonisk inslag. Sedan finns det en rad frågetecken som artikeln belyser som exempelvis miljövinst/skada och hur de ska underhållas. Sedan känns det förstås som mode. Jag tror inte anticimex är så positiva med tanke på att de avråder från klätterväxter pga råttor. Tycker det är bra att artikeln belyser exploateringen i Stockholm. Faktum är att det ur ett ekologiskt perspektiv är förödande med den exploatering som nu sker. Att som exempelvis Niklas prata om upplevda grönytor hit och dit är inte relevant.
Snyggt är det ju iallafall. Miljövänligt eller inte. Hur miljövänliga är nuvarande fasader?
Läst texten ett par gånger nu och börjar fatta att den faktiskt är mer emot än för dessa gröna vägg. Pvc-användandet är verkligen ironiskt i sammanhanget. Gillar den varianten med murgröna som vi vet funkar här. Tråkigt det där med att man använder det som ett argument för att bygga miljövänligt / Lurad till nu
Äh, det här ÄR bara ett mode . Tänk, en massa dyngsura väggar som stinker och är brungröna mer än halva tiden , som vid Branleymuseet.
Jag skulle helst vilja jubla oh säga: VÄLKOMMEN HIT! Men tyvärr är detta i princip ett mode som miljörörelsen och de som använder sig av den retoriken för att vinna plusväljare. Det är ett mode, ett dyrt sådant som är helt avhängigt på om man sköter det eller inte. Det fins väldigt få miljövinster i Stockholm med detta, gröna tak är nog bättre, men ändå ser man en massa visionsbilder med vertikala trädgårdar för att påvisa någon sorts miljövänlighet – med PVC! Möjligen kan det göra i ekologiska katastrofer som Tokyo- eller så säljer det ännu en dyr bil eller väska. Kul att ni tog upp baksidorna av det hela.
Fortsätt odla balkong och bygg odlingsbara gårdar!
Låter som en utmärkt idé, men jag vill ändå reagera mot det som nämns i inledningen:
”I städerna hårdnar konkurrensen mellan människa och natur. Grönytor krymper till förmån för nybyggnation”
För Stockholms del så har Alexander Ståhle gjort skrivit en licentiatavhandling om den upplevda gröntillgången i Stockholm med förorter (Mer park i tätare stad). Slutsatsen var att tillgången upplevdes som störst i innerstaden och minst i de modernistiskt planerade förorterna. Trots detta är innerstaden långt mer tättbebyggd och mängden grönyta är desto mindre. Detta är något man bör ha i åtanke vid planering av nya stadsdelar. Hur många parker finns det i Hammarby Sjöstad? EN, men den är inte speciellt framträdande från det viktigaste stråket. Hur är det med parker i Årstadal, Mariehäll och Frösunda, Järvastaden? Vad planering av nya stadsdelar försummas ofta parkerna (som inte på något sätt skulle vara oförenligt med kravet på täthet/närhet). Istället bygger dagens planering mycket på närhet till befintliga grönområden och vattenytor. När staden sedan expanderar ut över dessa grönytor kommer den tidigare planerade stadsdelen vara utan vare sig park eller närhet till grönområde. Då upplevs gröntillgången som liten. Vi behöver en mer översiktlig planering som utgår från stadens behov (i likhet med Lindhagensplanen).
Texten handlar ju om vertikala trädgårdar i allmänhet och det står om Stockholm och att det inte finns något behov här mer än som dekor. Gröna tak är bättre med den ökade privatbilismen och det dagvatten som skall renas. Grönytskriget är faktiskt i full gång. På Sthlm live i vårvintras visades en mycket bra dokumentär från Indien om riktigt vidriga platser när det kommer till detta. Läste du hela artikeln eller…?
Men i allmänhet är det ett mode, fyllt med miljögiftiga paneler. Gärna grönt, men då skall det vara ekologiskt och välskött. Stockholm är fyllt med ”grönytor” som inte sköts. Stockholm är inget bra exempel på städer med hotad ekologi, tvärtom har det länge värnats om den och miljötänket är kanske längst i världen bland huvudstäder. Där det kommer att slitas är på djurgården där befolkningen ökar och trycket på parken blir större, eller titta i Vasaparken som i princip är helt nedtrampa av alla de som är där, samma gäller med Rålis västra del.Så slitage finns nog här med trots alla de platser du räknar upp vilka hälften ligger i anslutning till innerstaden.
Men Stockholmspolitker är svaga för modenycker de kan blåsa i folk att de gör gott med när det bara är bländverk. Om vi ska ha det så ska vi ha det som dekor, inte en förevändning att bygga miljövänligt.
Vore fint på det trista SEB huset vid Sveavägen . Någon form av grön fasad borde man få till, vi har masa oss med mossorter och myrväxter. Men i Stockholm vill man bara ha glas…