Urban odling – miljö, mat och rekreation

Intresset för urban- eller stadsodling har de senaste åren vuxit inte bara i Sverige, det är en global rörelse. Mot en fond av hotande klimat och matkriser tränger denna trend in som en av många kilar för att åstadkomma förändring och hållbarhet. Trädgårdsredskapen har letat sig ända in på Designtorgets hyllor och folk trängs på Bondens marknad vilket säger en hel del om fenomenets växande popularitet. Möjligtvis kan man också i detta även skönja begynnelsen till en i grunden förändrad attityd, en rörelse från det ohållbara konsumtionssamhället mot ett mer hållbart samhälle.

Begreppet stadsodling diskuteras nu flitigt och har varit ämne för ett flertal seminarium. Med stadsodling kan man enkelt uttryckt säga att handlar om odling i en urban miljö. Detta reser frågor inte bara om odlingen i sig utan även själva stadsplaneringen. Vad innebär då stadsodling och hur ska stadsplaneringen förhålla sig till detta?  Går förtätningsidealet att förena med att avsätta mark för odling? – Svaret är ja, och som vi ska se är det också en del lösningen. Genom att låta stadsodlingen växa fram i samspel med förtätningen av staden skapar vi inte bara en förtätad stad som rymmer fler bostäder och arbetsplatser, vi skapar även en trivsam stadsmiljö som är attraktiv för människor att leva i.

En aktuell fråga när det gäller odling är matförsörjning. I Stockholmsregionen är ungefär två procent av den mat som konsumeras lokalt odlad (trots trängseln på Bondens marknad). Ur ett hållbarhetsperspektiv är detta oroväckande lite. En stor mängd fossila bränslen går idag åt för att framställa vår mat. Maten transporteras kors och tvärs över jorden viket gör det i princip omöjligt för återförsäljare och konsument att kontrollera alla produktionskedjor. Med en större kapacitet eller beredskap för lokal matförsörjning blir Stockholm mindre sårbart för framtida kriser av olika slag – stadens resiliens ökar.

I Stockholm har nätverket Tillväxt tagit matförsörjningsproblematiken på allvar. Tillväxt är en rörelse som med spaden i handen planterar ut ätbara grödor varhelst det finns möjlighet. I parker, på trottoarer, på gårdar. Syftet är främst att inspirera andra att odla ätbart. Nätverket kan sägas vara en del av en aktiv miljörörelse som tröttnat på att politikerna inte tar morgondagens frågor på tillräckligt stort allvar.

Somliga menar att mer mark behöver avsättas för framtida matförsörjning. De som förespråkar denna linje ser i regel en konflikt mot en förtätning av staden. Om staden förtätas naggas viktiga grönytor i kanterna och viktig potentiell odlingsmark försvinner. Mot detta kan sägas att det helt beror på hur staden förtätas. En förtätning kan fortfarande ske på icke odlingsbar mark. Odlingsbar mark behöver inte heller nödvändigtvis odlas upp idag utan kan ligga som parker eller andra ”gröna” rekreationsområden eller naturreservat för den delen, viss mark kan till och med bebyggas för att sedan omställas till odlingsmark om det så skulle behövas. Som kuriosa kan nämnas att parker har ställts om till odlingar förr, den centralt belägna Vasaparken stod för en stor potatisodling under 1:a världskriget.

Dock finns idag ett hot genom det höga exploateringstryck som råder. Har byggherrarna och beställarna ”råd” att avsätta mark till nya kolonilotter. Även om du bara vill odla på din balkong kräver det tillgång till bra ljusförhållanden, något som tyvärr inte är självklart i dagens nyproduktion. En stad som är så tät att luft och ljus inte kommer ner på gårdarna är ingen attraktiv stad för odling.

Community Gardens är en form av trädgårdar där människor i exempelvis en stadsdel går ihop för att odla. Detta har varit stort länge i USA.  I Sverige skulle begreppet kunna översättas till stadsdelsträdgårdar.  Det startade som sociala projekt i nergångna bostadskvarter. Genom att de boende började odla och ta hand om sin närmiljö minskade vandaliseringen och gemenskapen stärktes. Förespråkarna menar att förutom gemenskap och försköning skapar det en insikt om de ekologiska systemen och bidrar till en mer miljövänlig attityd. I Sverige har liknande projekt genomförts i bland annat Malmö. Där fick barn (under ledning av en odlingskunnig person) odla på en avsatt bit mark som även resulterade i oväntade nätverk mellan individer.

En annan form av stadsdelsträdgård kan man finna söder om Liljeholmen i Stockholm. Här ligger Vintervikens trädgård som anlades under Kulturhuvudstadsåret 1998 med namnet ”Odlarglädje”. Hösten 1999 bildades en ideell förening för att driva trädgården som består av en blandning av ätbart och njutbart vidare med målet att bli en permanent attraktion i området, vilket det också har blivit. Föreningen driver ett café och ordnar en rad olika aktiviteter på platsen såsom marknader, musik och kulturevenemang. Trädgården och evenemangen sköts av föreningens medlemmar och trädgården har blivit en oas för många av områdets invånare.

Drömmen om en trädgård

Koloniträdgårdsrörelsen kom till Stockholm i början av 1900-talet och var från början ett socialt projekt där arbetarfamiljer gavs möjlighet till odling i staden. Idag köar folk för att få arrendera en lott och som med bostadsköerna är köerna längst ju mer centralt trädgårdarna ligger. Själva idén med kolonirörelsen är dock att alla ska ha råd att odla och någon marknadsanpassning är inte på gång. Koloniträdgårdsrörelsen är kritiska till Stockholm Stad som de menar inte satsar på att planera för nya kolonier trots att staden växer och att vissa av de existerande kolonierna hotas av bostadsbyggande.

Koloniträdgårdar anlades från början på mark som inte var attraktiv att bygga på. Detta förändras dock och många områden har fått ge vika för exploatering. Nyanläggning av odlingsområden är ovanliga. Även mindre odlingsbäddar i anslutning till nybyggnation lyser med sin frånvaro. Det som tål att tänkas på är att koloniträdgårdarna även har ett värde för andra än deras brukare. Koloniträdgårdar är i regel tillgängliga för alla och lyfter bostadsområdens trevnad och attraktivitet. För staden innebär det mindre underhållskostnader på mark som annars hade varit deras ansvar.

Att odla är i sig ingen miljöhandling. Odlingen är dock en kreativ handling som bidrar till eftertanke och kunskap om de ekologiska systemen vilket får positiva miljöeffekter på sikt samt att minska transporterna. Att tro att Stockholmarna skulle kunna bli självförsörjande med mat är kanske en utopisk tanke men att fler inser fördelarna med närproducerat kan bara vara positivt. Stadens grönska där odlingen är en liten del finns som oaser i mellanrummen. Kanske är just dessa mellanrum en förutsättning för den attraktiva staden.

Alexandra Hjelmström

Stockholmare och stadsodlare

Länkar:

Stockholmresilience

Tillvaxt

Guerrilla Gardening

Larsson, Marie (2009) Stadsdelsträdgård – plats för gemenskap och kreativa processer.

Vintervintervikens trädgårdar

Kolonitradgardsforbundet

Sinnenas trädgård