Per Kristian Nygårds skulptur på Odenplans tunnelbana exponerar oss för en arkitektur som föll offer för politiska processer och repeterats till en ett ”ideologiskt vakuum, en urholkad idé om kollektivet”. Verket ger sig i kast med senmodernismens anonyma formspråk men kan likväl ses som en god representant för samtiden. Arkitektur så tom att den sväller för att ha något att säga.
Utställningen ”Hus” pågar till den 10 december.
Nygård, har en master i fri konst från Konsthögskolan i Malmö. Han har tidigare ställt ut på bland annat Kunstverein Hannover och Alma Löv Museet i Värmland.
Matti Shevchenko Sandin
Skyline
Instämmer helt. Mindre enheter, mer uttryck.
Intressant. Men om det som i Sverige byggdes under det sena 60-talet samt under 70-talet klassificeras som senmodernism så handlar det mestadels om byggnader på 3-5 våningar, i vissa fall på uppåt 8 våningar och några få fall mer än 10 våningar.
Däremot lät man det svälla på bredden med avsaknad av variation längs med den axeln, men det låg nog också praktiska skäl bakom. Få byggherrar fick gigantiska markanvisningar att bebygga (och stadsplanera). Tidigare var markanvisningarna mindre, oftast ett antal tomter per kvarter.
Nu har man förstått att det krävs en längsmed-variation och därför kan man i nyproduktion se att de olika uppgångarna får ett visst varierat uttryck, främst färgmässigt, men problemet är ändå fortfarande att samma byggherre oftast ansvarar för ett helt kvarter.
Det kanske vore läge att återgå till den tidigare ordningen med mindre markanvisningar.
Åja, det fanns allt rejäla byggnader i stadsmiljö från senmodernismen ( den torde spänna fram till 1975, och lite till). Dessutom så ser det mesta ut så idag. Årstadal är ett fantastiskt exempel på stum arkitektur med stora volymer.
Jag kan hitta några få exempel på senmodernistiska byggnader med 10 våningar eller mer (jag räknar ungefär med byggnader byggda 1966-1980):
Delar av Akalla (17 byggnader), Bananhusen i Jakobsberg (2 byggnader), Grindtorp (2 byggnader), Blåkulla + Solna C (11 byggnader), Tanto (3 byggnader), delar av Fittja (25 byggnader), delar av Flemmingsberg (8 byggnader) och delar av Huvudsta (20 byggnader).
Jag kan kanska ha missat något, men totalt rör det sig troligtvis om färre än 100 byggnader på mer än 10 våningar i hela Storstockholm. Det kan ställas mot den drös av samtida senmodernistiska byggnader på 3-9 våningar – en byggnadshöjd fullt jämförbar med vanliga innerstadskvarter.
Det verkar som det räcker. Dessutom tar deras enorma volym upp det mesta av språket i området. Jag tror nog konstnären har ägnat sig åt senmodernismen som globalt fenomen. Men sant är att det sväller idag med. Ordentligt och i samma stilskola.
Som jag skrev så är det ont om senmodernistiska höghus. Inte ett enda i Södra Järva når över 10 våningar. Men när du skriver volymer så är du förstås inne på rätt spår. Ibland handlar det om byggnader som är enorma i just sidled och som påverkar våra rörelsemöster och utgör gigantiska barriärer.
Men i första hand handlar det nog om enformigheten i sidled som är det avgörande.
Jo tack. Det finns gott om detta, både nytt och halvgammalt. Fantastiskt konstverk, gå av och kolla!
Ett intressant konstverk som säger mycket om både arkitekturen på 50/60/70-talet och även dagens nymodernism. Vår samtids arkitektur beskrivs ibland som kartongarkitektur. Det är knappast någon tillfällighet att Nygård har valt just materialet kartong till sina husmodeller.
Bara som en kontrast — och för att jag råkade ha den sidan öppen i fliken intill:
http://www.yimby.se/forum/thread.aspx?id=1112&page=1&sender=updated#fp15745
Det jag slås av när jag ser det ritade huset, förutom det gräsliga valet av färg, är att något inte riktigt stämmer här. Ett elva våningar högt hus ser ungefär lika högt ut som det sex våningar höga huset intill…
Ähum…samma reflektion gör jag. Perspektiv o.d. kan vara svårt för vissa.
Nu ska vi inte vara småsnåla. Det är nog själva konceptet som varit upphovsmannens fokus.
Gräsligheterna avlöser tydligen varandra. Ytterligheter är inte en lösning. Två fel blir inte ett rätt.
Arkitekter brukar reagera så där. ;) Respekt för att du inte tar prefabklunsen i försvar i alla fall.
Möjligt. Men du kanske borde sätta dig in i arkitektur så får du se. Sagoborgar med fjantiga proportioner som god stadsbyggnadsexempel? Nä, det finns bättre.
Nu sa jag ju inget om ”ont” eller ”gott”, bara att exemplet var en kontrast. Finge jag välja mellan ett arkitektritat hus som ser ut som Nygaards och ett amatörritat som ser ut som Allards så skulle jag inte tveka så länge, även om svenska arkitekter tycker att proportionerna är fel i det senare och att utsmyckningar och lekfullhet ska vara förbjudna.
Känner du till förebilden, Wilfried van Windens hotell i Zaandam?
http://www.wam-architecten.nl/projecten/Intell_Hotel_Zaandam.php?english
Det var precis den urspårning av arkitekturen som fick modernismen att vakna till liv. Jättefult.
Vilken urspårning menar du?
På byggnadsfronten såg det mesta bra ut före Stockholmsutställningen. Gissningsvis är det så de flesta tycker.
Har du ens brytt dig om att titta på länken?
Klaustrofobi…..konstnären fångar verkligen något. Det är inte känslan av att vandra i fjällen och känna sig liten inför naturens storhet. Det här är att känna sig förminskad och instängd som människa av människans egen dårskap!
Som det gamla ordspråket säger: bygg bostäder och inte parkeringsplatser. Storskalighet blir lätt till parkeringsgarage för människor. Inte alls önskvärt och helt onödigt.