Hur proportioneras en jonisk kolonn? Hur ser man skillnad på ett grekiskt och ett romerskt tempel? Vilken syn på själen befrämjar klassisk arkitektur? En ny seminarieserie i klassisk arkitektur besvarar frågorna. En gång i veckan träffas intresserade för att diskutera och fördjupa sig i kolonnordningarnas mysterier. Målet är att förstå klassicismen och dess möjligheter idag.
Kolonnordningarna och de klassiska formerna har i mer än två årtusenden burit upp den västerländska arkitekturen. I det klassiska arvet ryms en mängd stilar och känslouttryck, från soldränkta arkaiska tempel på Sicilien till sval svensk tjugotalsklassicism i Enskede. Alla vittnar om den makalösa – ibland fruktansvärda – kraft som kolonnordningarna förmedlar.
Sedan 2010 studerar konstvännerna Felix Heuman och Svante H. Tirén systematiskt huvudverken i klassisk arkitekturteori. Källtexter som Vitruvius ”Tio böcker om arkitektur” varvas med nyare översiktsverk. Teckningsövningar bidrar till att komma närmare det klassiska arvets uttryck, ömsom blomstrande, ömsom stramt. Syftet är inte bara att förstå klassicismens historia och myter, utan även dess möjligheter i samtiden.
Lagom till vårterminen 2012 utökas projektet med en seminarieserie som är öppen för nya deltagare. Deltagarna behöver inga särskilda förkunskaper. Det enda som krävs är ett starkt intresse för klassisk arkitektur.
Inför varje seminarium läses en text vars tankar diskuteras och utvecklas. Och det tecknas. Bildskapandet är en del av kursen som går bortom orden. ”God arkitektur uttrycker något som inte går att kvantifiera” säger initiativtagarna, ”annars vore den inte arkitektur utan bara funktion.” Reglerna finns där, men pekar på något bortom dem.
Just känslan eller känsligheten är ett slags nyckelbegrepp. God klassicism förutsätter inte bara kunskaper som i regel saknas idag, utan också en särskild känslighet. Den känsligheten går att öva upp.
Initiativtagarna till kursen är övertygade om att klassisk arkitektur bär på outnyttjade möjligheter att förnyat uppskattas av samtiden. Formerna är inga självändamål utan uttrycksmedel. De bör utvecklas för att finna rätt tilltal. På samma sätt som konstarter som musik och mode idag fritt använder äldre tiders formspråk för att skapa något nytt, är det hög tid också för arkitekturen att sluta ängsla sig och våga bygga på det bästa ur historien, anser de.
Ofta beskrivs klassisk arkitektur just som ett språk. Den har en egen vokabulär, grammatik och ordrytmer för både prosa och poesi. Precis som i naturliga språk behöver man först behärska reglerna för att sedan kunna uttrycka sig klart – eller för att bryta dem och skapa nya uttryck. Kursen är alltså en miniatyrutbildning i klassicismens tidlösa språk. Sedan får folk säga vad de vill.
Kursstart januari 2012.
Vill du ansöka till kursen eller komma i kontakt med initiativtagarna?
Skriv till kolonncentralen [snabel-a] gmail [punkt] com
Kursen äger rum i Stockholm
Trevligt initiativ! Det behöv, klassicismen har massor att ge fortfarande, den är verkligen inte död, bara haft en allt för lång sovmorgon.
Bra där! Det har saknats något liknande!
Det behövs verkligen initiativ som dessa för att få fram alternativ till dagens funkispastischer och 60-talspastischer. Modernismen är 80 år gammal och det är fortfarande den som är totalt dominerande både som arkitektonisk uttryck och som stadsplanering. Kolla aktuella byggprojekt i Stockholm, till övervägande del punkthuskompletteringar och givetvis i modernistisk stil. Klassicismen har funnits i mer än 2000 år och har säkert mycket att ge även i vår tid.