Om täthet

 

Www.urbandensity.org heter en rätt ny webbsajt som fokuserar på urban täthet. Den har lanserats av Institute for Environment and Development (IIED) och United Nations Population Fund (UNFPA) och presenterar en ny approach för att bygga täta städer. 

Vad dessa institutioner påstår är helt enkelt att vi når högre täthet genom att bygga lågt och tätt än genom att bygga högt. Det är ingen nyhet i sig. På en enskild tomt kan ett höghus naturligtvis ge högre täthet än ett lägre hus, men så fort man betraktar den sammanhängande staden uppträder fenomen som komplicerar frågan om täthet. Vill vi t ex ha ljus ned på gatorna kan vi inte ha höghus precis överallt. Räknar man på det finner man att det på stadsdelsnivå är svårt att överträffa 5-7 våningars sammanhängande täthet. En av de tätaste städer jag besökt är Bilbao, som ligger på 7-8 våningar och har smalare gator än Södermalm. Men där har man en annan solvinkel än i Sverige. Aten lär för övrigt vara världens tätaste stad.

Bakgrunden till är att IIED och UNFPA lanserat sajten är att deras egna undersökningar bekräftar studier av täthet som gjorts av de pakistanska arkitekterna Arif Hasan, Asiya Sadiq och Suneela Ahmed gjort i staden Karachi och att man ser nya vägar för hållbart stadsbyggande i Asien. Tätt och lågt ger inte bara högre täthet utan också många andra sociala och ekonomiska fördelar för den resurssvaga befolkningen, t ex möjligheter att starta småföretag och möjligheten att bygga ut bostaden så man slipper flytta när familjen växer.

Här kommer en översättning av ett avsnitt på sajten. Där finns rikligt med rapporter att studera:

”Människor som bor i kåkstäder är ofta tvångsförflyttade i namnet av utveckling. Detta händer därför att myndigheter och developers i ökande utsträckning värderar bild mer än substans, hållbarhet och rättvisa. 

I städer som Shanghai och Chongking I Kina, Mumbai I Indien and Karachi I Pakistan, har nu det allmänna konceptet ”world-class city” – skogar med höghus, stora vägsystem, arenor, utställningshallar och köplador – spridit sig med god hjälp av investorer i den globala ekonomin.  

Problemet med denna dröm – bortsett från kostnaderna i finansiella och hållbarhetsmässiga termer – är naturligtvis att miljoner av de människor som bor i utvecklingsområdena inte passar in i världsstadskonceptet.  

I sin jakt efter vinster och utländska investerare tvekar inte planerare i Asien att jämna bosättningar med marken för att bereda väg för kommersiella medelklassområden. De täta höghusområden som de resurssvaga ofta flyttas till kanske tillfredsställer investerarna, men är ofta katastrofala för de boende. Som många exempel från både utvecklade och outvecklade länder visar, kan dåligt utformade lägenhetsområden ha mycket negativa effekter på de grupper som tvingas leva i dem. 

De boende hamnar plötsligt på långa avstånd från sina arbetsplatser, och de som tidigare drivit sina egna små verksamheter från sina hem, kan inte längre göra det. Svårigheten att i de nya höghusområdena övervaka sina barns aktiviteter, medför ofta att det uppstår problematiska ungdomsgäng. Många sådana stadsdelar leder till ökad fattigdom och kaos. 

För att avslöja dynamiken och drivkrafterna I denna trend och för att föreslå möjliga lösningar, har Arif Hasan, en Karachibaserad arkitekt och planerare och expert på urbana utvecklingsfrågor, genomfört en undersökning av fyra stadsdelar i Karachi. Hasan och hans team har visat att det finns sociala och miljömässigt hållbara alternativ för att uppnå hög täthet i våra innerstäder. 

Hasan har fokuserat på frågan om täthet eftersom myndigheter, när de vill omlokalisera resurssvaga grupper, tenderar att rättfärdiga höghusbyggen med argumenten att de utgör enda möjligheten att uppnå hög täthet. Byggnadsbestämmelser reflekterar detta då de föreskriver högre maximumtäthet för höghusområden. 

Men logiken bakom bestämmelserna haltar, vilket Hasan uppenbarar genom undersökningar av existerande stadsdelar och modeller av framtida. Höghus är inte det enda sättet att uppnå täthet. Planerade stadsdelar med kompakta hus på små tomter kan ganska enkelt matcha höghusområdenas täthet. De kan till och med överträffa dem utan att äventyra den sociala och fysiska miljön. 

I studien har Hasan och hans team undersökt tätheten i fyra låginkomstområden. Tre har en finmaskig uppbyggnad med små hus på små tomter och ett har en typisk lägenhetskomplexstruktur. 

Teamet har sedan med hjälp av datormodellering omformat stadsdelarna. Målet var att visa hur små hus på små tomter kan uppnå en hög täthet som är både bekväm och hållbar över tiden, om de utformas för att tillåta inkrementell tillväxt. Andra studier har visat att inkrementell tillväxt är en nyckel för resurssvaga befolkningsgrupper, det ger de boende möjlighet att bygga ut sina bostäder efter behov.”

Peter Elmlund

Skyline

Länk till Urban Denisty här

Tidigare artiklar i urval av Peter Elmlund. Klicka på länken för att komma till artikeln:

Hemligheten med Manhattan

Gustav III:s Boulevard i Frösunda – lika smart som IKEA