Är innerstaden det enda alternativet för framtida boende? Ibland låter det så. Stockholm har alltid växt över sina satta stadsgränser. Varför inte nu? Är det värt att sätta stora värden på spel? Kerstin Westerlund Bjurström filosoferar över ämnet.
”Det vore ju synd om Stockholms unika skärgårdskaraktär och siluett förstörs, men vi måste ju bygga fler bostäder” hör jag då och då i samtal människor emellan. Och det är inte konstigt eftersom det är den bild som våra folkvalda politiker ger allmänheten. Verkligheten är att innerstaden med närområde inte räcker långt hur mycket man än tränger in där. Inte kan det då vara värt att som nu pågår att, till onödigt höga kostnader dessutom, fuska bort den siluett och stadskaraktär som så många värderar så högt med nya mastodonthus och påbyggnader. Enligt kvalificerad forskning är stadskaraktären också ett kapital som kommer att få allt större betydelse för Stockholms attraktivitet och ekonomi.
Innerstaden är populär för sin mångfunktionalitet, originalitet, närhet och skönhet. En balans som lätt rubbas när markpriser pressas upp och nästan inget liknande byggs i ytterstaden.
Och inte är det innerstan som behöver förtätas. Jag kan inte se annat än att det är i ytterstans förorter som det behövs mer av det värde som det innebär att gående nå det man vill ha och de man vill träffa. Det är dessutom nödvändigt för att bryta segregationen och minska bilberoendet. Och det går att göra med bevarade gröna värden.
”Men det är ju i innerstan som folk vill bo” hör jag. Att som nu sker i stället exploatera de för områdena innanför så viktiga stränderna är också att såga av den gren som man sitter på. Modernare stadsbyggnadsteorier bygger tvärtom på att fler likvärdiga stadskärnor är att föredra framför städer med ett starkt dominerande centrum. Stora flöden av människor och gods tillgodoses helt enkelt bättre i ett nätverk förutsatt att knutpunkterna är förbundna med varandra. Flerkärniga städer som London och Tokyo har varit framgångsrika genom århundraden. För Stockholm med sitt skärgårdslandskap borde det vara en självklarhet.
Och är det så självklart att en allt tätare innerstad fortsätter att vara attraktiv? Förslummade stadskärnor har vi sett förr. Och hur många av oss har ens besökt någon av de många lägenheter eller kontor i mörka skymda lägen som höghusentusiasterna vurmar för.
Och hur kan någon tro att vi kan minska trängselproblemen för bil- och kollektivtrafik in mot city om vi samtidigt fortsätter att genom förtätning skapa nya målpunkter i innerstan. Underjorden i centrala Stockholm är redan mer genombruten än en schweizerost och vattnen och rymden vill de flesta ha kvar.
Men visst, attraktivitet på andra ställen skapas inte av sig självt. Det behövs en långt mer medveten och kreativ satsning än den som vi ser i Stockholms ytterstad. Det gäller såväl bostäder som lokaler för företagande. Det behövs täthet, egen stadskaraktär, bekväma samband, profilverksamheter och trendsättare. Det är nu med dagens starka utveckling och oexploaterad mark som vi har möjligheten.
Kerstin Westerlund , Arkitekt SAR/MSA
Faktaruta
Stockholm är redan idag en av de mest enkärniga städerna i Europa, kanske i världen med bara 13 % av sysselsättningen i ytterstan medan i storlek jämförbara europeiska städer som Marseille, Lyon, Lille, Bordeaux, Nantes och Grenoble har 20-30 % och amerikanska storstäder normalt har omkring 50%.
Kommentarsregler:
För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Telefonnumret publiceras inte.
DN: Stockholm behöver fler regionala kärnor
