Sedan den moderna utvecklingen i Ryssland efter kommunismen har mycket av de ryska städerna anammat en västlig byggkultur. Historiskt värdefulla hus har rivits till förmån för kontor, inte sällan skyskrapor. Men nu har vinden vänt, framför allt för St. Petersburgs innerstad. I radioprogrammet Cosmo kan man hämta mycket guidelines för hur vi skall planera kring historiska värden i svenska städer.
För drygt ett år sedan stod det klart att Rysslans statliga gasbolag, Gazprom, inte skulle bygga sin 403 meter höga byggnad intill den historiska stadskärnan i S:t Petersburg. UNESCO påpekade att stadens plats på världsarvslistan var hotad. Listan som är mycket eftertraktad att hamna på eftersom den belyser hur väl man hanterat historiska världen och odlat en plats identitet. Listan bidrar dessutom som en fantastisk tursitmagnet och ger den listade platsen obetalbar PR. ”Tornet” utgjorde helt enkelt ett hot mot stadens identitet och skulle ge stora skalförskjutningar. Byggnaden skulle helt enkelt totalt dominera stadslandskapet. Planerna gick mycket långt men då startade massiva protester – inte från kulturarbetarna i första hand utan invånarna. Prostester som stundom slogs ned med våld från de styrandes sida.
Gazproms torn som lades fram i vackra rendreringar, något vi känner igen oss i här i Stockholm. Det föll inte invånarna i smaken som tog strid och projektet lades ned. Idag har t o m politikerna tänkt om. Stadens kall markeras av de historiska byggnaderna och skyskrapecentrum planeras längre ut i en helt ny del av staden.
Slutligen blev det stopp och en härva av bygglobbister och politiker nästlades upp och slutade i rätten. Idag pratar politikerna ett annat språk där man tvärtom vill värna om stadens kännemärke – byggnader av klassicistisk karaktär som grupperar sig runt märkesbyggnader som kyrkor.
I P1:s program Cosmo intervjuades arkitekturprofessorn Margarita Shtigils som har länge varit engagerad i de kontroversiella frågorna om stadens bevarande och unika värde som befann sig i farozonen tack vare en stark bygglobby som gillades av politikerna, men inte av folket.
– Rivningsivern har avtagit 2008. Bygglobbyn som fram tills dess styrde staden har fallit. Att guvernören fälldes slutligen i domstol efter att ha rivit kulturmärkta hus har gett sin verkan. Gazprom och bron över Neva stoppades, tillägg som tagit mer än de givit. Man har stort överinseende med arkitektur. Stalinarkitekturen har blivit populär och man försöker påverka UNESCO att ta in världsarvet. Bygga nytt ska man också, i samtida stil, men inte i stadskärnan. Även tomma ytor gör sig utmärkt för sådant. Man skall se vattnet som rinner genom staden och stadens siluett mot himmel – inte några enstaka hus.
S:t Petersburg är inget museum. Staden håller på att öppnas upp och områden som förr varit avsatta för staten öppnas nu upp för allmänheten. Ön Nya Holland, som för ca för ett års sedan var stängd för allmänheten, planeras att bli ett av de viktigaste kulturella centran i Europa. Ön är omgärdad av kanaler och ligger mitt i staden. Ett perfekt läge för oligarken Roman Abramovich stora kulturprojekt. Abramovich utlyste en arkitekttävling om hur man skulle förvandla den stora skeppsbyggeribyggnaden från 1700-talet. Arkitektkontoret WORKac vann med sitt förslag där man på ett pietetsfullt sätt tänker bevara arkitekturen. När allt är klart 2017 skall där finnas konsthall, scener och restauranger. På ön arbetar den John Mann PR-chef för projektet:
– Vi måste vara väldigt försiktiga och inte förstöra den miljön som är. Inledningsvis försökte man få in ekonomibyggnader, men nuläget vill man gå i politikernas led att inte göra dessa tillägg utan bevara de fantastiska stenbyggnaderna från 1700-talet.
Nya Holland kommer att varsamt rustas upp och anpassas till nutida krav.
Man är inte intresserad av att riva ned interiörerna och bara behålla fasaderna som oftast händer i Ryssland. Det här projektet har funnit större värde i att bevara husen och istället för restaurering eller renovering använder man sig av ”preparering” – alltså att man anpassar byggnaden efter nutidens krav på komfort – med minsta möjliga åverkan
I närheten av Nya Holland bygger man Nya Mariinsky, ett opera- och baletthus som är ett av de största statligt finansierade projekten i Ryssland. Först kom ett franskt ad hoc förslag där den nya byggnaden skulle bryta kraftigt, både i form och i viss mån skala. Detta gillades inte. Kvarteren runt operabyggnaden är en ensemble, ingen förutom operan spelar solo, de andra kan snarare ses som en kör.
Mariinkyteatern får sitt tillbygge utan att det blir en krasch med ad hoc-arkitektur.
Förslaget skrotades och den kanadensiska firman Diamond and Smith anlitades. De lyriska arkitekterna kan ses berätta om projektet i filmklippen nedan. De talar om stadens sammanhållna arkitektoniska värde och poängen med att inte bryta detta. De påpekar att St. Petersburg är kanske världens vackraste stad och utmaningen var att få de platsbundna världens att transformeras till samtida arkitektur och låta detta smälta in. Att ta hand om stadens DNA istället för att bryta den. Kanske är det så att det som är lättast oftast betraktas som det svåraste.
St Petersburg historiska kärna och närheten till denna är inte längre hotad, politikerna har vänt. Nu vill man bevara staden som helhet. Man har lyssnat till innevånarna, UNESCOS expertis och sett vad som faktiskt finns istället för vad som kanske saknas.
Matti Shevchenko Sandin
Henrik Waldenström
Lyssna till programmet genom att klicka på länken här Tryck ”lyssna” uppe i höger hörn.
Länk till ”Nya Holland” här
Läs mer om St Petersburg på på wikipedia här
Kommentarsregler:
Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret publiceras inte. Väl mött!
Fler filmklipp från S:t Petersburg och projektet med Mariinskyteatern.
