Gulsippan – att tänka om i skala

 

I Vasastan, ett av Örebros populärste bostadsområden, skapas nu moderna kvarter som sätts i sammahang med den omgivande staden. Huskropparna har delats ned i skala både vertikalt och horisontellt med hälp av takformer och färgsättningar. Ledordet var inte att skapa pastischer eller lågmäld arkitektur, utan ny och karaktärsfull arkitektur

Det är en stor gest att riva en skolbyggnad och känslorna var starka när man beslutade att sig för att riva byggnaden från sekelskiftet 1900. Vasaskolan hade renoverats kraftigt på 1950-talet och som ofta idag när man vill riva en byggnad påpekar man att den var söndersanerad och saknar egenvärde som arkitektur. Kvar på platsen blir en gymnastiksal från sekelskiftet i jugendstil som i framtiden kommer att fungera som allhus till bostadsrättsföreningen. För att bästa resultat utlystes en tävling för kvarteret Gulsippan.

Från arkitekternas sida blev detta en allvarsam uppgift p g a rivningen. För att läka såren ville man länka samman omgivande kvarter som i sig är kortare. Skolan låg nämligen på en dubbelt så stor tomt som omgivande kvarter. För att inte få ett enormt kvarter så lät man dela upp den i två hälfter och planerade bebyggelsen efter dessa med en gårdsgata emellan. Eftersom omgivningen främst består av 1900- 1920tals arkitektur utgick man från deras skala om tre våningar i snitt. Men för att få modern ekonomi i byggnaderna krävdes fler våningsantal som sattes till fem. Intressant var ett stort kvarter som ville ha Örebro bostäder gick in tillsammans som en gest för att bygga för flera bostadsformer. JM gick med i tävlingsförslaget. Rationalitet brukar som mest prägla deras projekt men här visade sig det vara genomförbart och då ställde de sig positiva.

För att få god ekonomi i projektet tittades det på hur folk i allmänhet önskade bo och takvåningar var ett eftertraktat byte på bostadsmarknaden. Man skapade således en trevåningsbyggnad med två plusvåningar i taket som artikulerades väl med brutet fall och takkupor. Traditionen med plåtslagna tak fördes därmed vidare och de dubbla takkuporna ger ett varierat utseende.

Arkitekt Markus Grieser på Sweco som har varit med och arbetat fram kvarteret berättar för Skyline hur de tog fasta på befintliga kvalitér:

- Uppgiften var känsligt efter att man bedömt att skolbyggnaden saknade värde och skulle rivas. Kommunen ville ”läka” staden och skapa karaktären kvartersstad med sockelvåning, dvs värden som redan fanns i grannskapet.

Vi fick efter våra idéer presenterats godkänt att gå vidare. Taklandskapet är mycket viktigt för förslaget, våningslanterniner som en utformningsdetalj som skall länka till det tidsenliga i arkitekturen. Dessa takkupor har två vindsvåningar på varandra.

Hur anknöt ni till intilliggande kvarter?

- I öster möter kvarteret upp i höjd med det intilliggande och samma i väster, vi anpassade helt enkelt höjderna för att få en mer varierad och samtidigt mindre uppseendeväckande avbrott. Skönhetsvärden gavs stor omsorg och var nödvändigt. Runt hörnet ska byggnaden upp 4 våningar. Taklinjerna skall smälta samman med angränsand kvarter och taken på de nya byggnaderna är så pass självständiga att de inte försvinner i detta grepp. Skalan var viktig för förslaget: vi arbetade med flera gårdsrum, delade upp skalan i färgsättning av fasader för att skapa nå en greppbar och mänskliga skalan.

Att skapa nya områden handlar inte bara om yta. Social mångfald var en viktig punkt. Man strävade efter att få in flera sorters livsstilar ett av sätten stadsradhus om två, tre våningar med inredningsbar vind, vilket i kombination med övriga boformer i kvarteret skulle ge en social hållbarhet och mångfald. Gårdarna utformas så att spontana möten kunde ske och den äldre kvarvarande byggnaden på platsen blir ett ”hjärta” för de boende. Eftersom kvarteren smalnar av och glesar ut ville man gå ned i struktur och skala för att ansluta till andra byggnader på andra sidan Folkungagatan som är villor. De lägre byggnaderna hade mer kvällssol och ge mindre kontrast mot andra sidan gatan. Stadsplanearkitekten ville dock ha helt kvarter med tre våningar innan takfot.

 -Vasastan är en levande och fungerande stadsdel med butiker och lokaler i husens bottenvåningar. För att knyta an till detta motiv och värde kommer det att finnas möjlighet till lokaler i hörnen, dvs i strategiska och meningsfulla lägen som kommer att bidra till en mer levande kvartersmiljö med möjlighet till möten.

Ni lyckades motverka att det blev ett nymodernistiskt område som det så ofta blir i Stockholm. Vad ska det till för att förhindra detta?

I detta fall var tävlingsmomentet helt avgörande. Samtliga andra förslag som lämnades in präglades av arkitektur som inte enbart var just mera avskalad eller tidsenligt i sin framtoning utan saknade anpassningförmoga till bestående stadsstrukturen. Detta kan man klara på olika sätt och med olika stilar.

Men generellt är det helt klart att möjligheten finns för kommunen att vara mer styrande i detaljplanerna, idag ger den ett allt för stort utrymme för överexploatering och mindre lyckade lösningar som bryter ofördelaktig mot stadens mönster. Och då pratar vi inte just om stil utan mer skala, höjder och just exploateringsgrad.

Kommunen som äger marken kan – som här i Örebro – gå in och utlysa markanvisningstävlingar och därmed i stor utsträckning styra utformningen mot aktörerna på marknaden. Mot rätt förslag upprättas sedan detaljplanen.

Nyfunkisen är oftast legio idag, vad tror du det beror på?

- Värden inne i husen är viktiga, själva kompositionen, mer än ytan. Man fogar oftast ihop olika värden som man tror är eftertraktade. Nyfunkisvågen funnits i 15 år och gått så långt att man missbrukar stilen. Idag har den har flest fördelar inom produktionsteknik.

De flesta beställarna tror att de vet idag vad kunderna(boköparna) vill ha, vilket bygger på utvärderingar genomförda i efterhand. Jag saknar en utveckling av mera varierande bostadslösningar som jag är helt övertygad om är efterfrågade. En växande individualismen i samhället föder fram behov att få uttryck för detta även i sitt boende. Dessutom är jag övertygad om att folk är beredda att betala för mer individuella lösningar.

Sverige saknar där till viss del sin historia, man tar inte hand om det gamla, de unika värden som faktiskt finns eller fanns. Allt för mycket ska idag relatera till det globala. Man skall komma ihåg att många länder tvingades in i modernismen när det snabbt gällde att återuppbygga efter andra världskriget, Sverige gick in i den med öppna ögon och dess rationalitet verkar ha satt sig. Detta har lett till att i arkitektutbildningen knappt finns intresse och underlag för att arbeta utifrån antikvariska värden.

Allt påminner allt för ofta om någonting man likväl kan ha sett utomlands. Sedan finns det andra utmaningar och det är att många arkitekter går dock ut med ambitioner men produktionsledet gör dem blasé.

Grundtanken Gulsippan var dock inte att skapa äldre arkitektur utan ansluta till de värden och framför allt befintlig skala. Det är trots allt mycket det arkitektur i stadsbyggnadssammanhang handlar om – att hantera just skala.

Kvarteret Gulsippan visar alltså på att kommunikation och ambition lönar sig. Istället för ett nymodernistiskt område skapas här en kombination av modernt och traditionellt utan att det närmar sig pastischen.

 

Matti Shevchenko Sandin

 

För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt  för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Telefonnumret  publiceras inte.