Visionära visioner

 

Staden i världsklass byggs. Upprepade gånger kan man läsa pressreleaser från politiker vad som saknas som exempelvis levande kajer, härlig och nyskapande arkitektur – ni vet sånt där som finns i landet Annanstans. En snabb titt på projekten som genomförts eller skall göras de senaste mandatperioderna och så finns mycket litet av det uppmålade där. Stockholm behandlas trots allt som Askungen fortfarande.

Det haglar av fina beskrivningar över nya områden som skall byggas. Man skall bygga i kvartersstruktur, nära, grönklassat och modernt. Låter lovande för bostadsintresserade som vill satsa sina svårt sparade kronor och oftast teckna upp sig för långa och höga lån. Men hur ser det egentligen ut?

Bostadsbristen har gjort Stockholm till ett eldorado för byggbolag som maxar våningsantal med minsta möjliga kostnad. God arkitektur behöver inte vara vansinnigt dyrt, ens kostsamt, men det blir billigare med standard och storköp av material. Byggbolag är trots allt vinstdrivande företag. Tyvärr finns det, vad det verkar, ingen kontroll eller ens ambition att låta en av världens mest attraktiva och vackra städer få värdiga tillskott. Allt det man suckade över i senaste miljonprogrammet har nu utvecklats till något liknande:

Är inte stadens skönhet faktiskt en viktig fråga för politikerna? Är det ens möjligt att de lägger sig platt för att slippa ta ställning? Tillskotten skulle ha ett ”högt arkitektoniskt värde” gärna högre än intillliggande eller föregånde struktur. Men har de det?

Ett problem är att man bygger på ”jungfrulig mark” när det kommer till nya områden med hög bostadsbesättning. Det är utkanter som innan bestått mest av lager, industri och parkering. Det fanns verkligen lite att tävla om i skönhet på platsen innan, vilket gör att vilket trött riff-raff som helst förs upp, utan direkt tanke på att att man faktiskt gör ett tillägg i Stockholms byggnadsmassa och därtill kulturarvet för framtiden.

Kommentaren ” Men det blev ju bättre än innan” är lika trött som åsnan Ior. Resultaten får tala för sig själva och när pappren är skrivna, lyftkranar bortrullade och första hyran/avgiften är betald så kvarstår oftast en lätt uppdaterad form av 1960-tal; enkelt, foträtt och fantastiskt tråkigt. Var tog visionerna vägen? Begravdes de i duktighetspappren i partiprogrammen?

”Eländigt, det är just vad det är. Eländigt./ åsnan Ior”

 

Matti Shevchenko Sandin & www.Stockholmskyline.se

Kommentarsregler: 

För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt  för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Telefonnumret  publiceras inte.