Stockholm behöver snarast en ny byggnadsordning

Årstadal har ett av de bästa läget och förutsättningarna i staden för att bli en intressant plats. Ändå valde man att ytoptimera på enklaste sätt och färga fasaderna vita, något är främmande för Stockholms annars så färgstarka fasader. Sedan bilden togs har man nu börjat bygga ett 22-våningshusFoto: Lena Steffner

 Det är i grunden positivt att en stad växer. Det ger möjligheter att i förändringen åstadkomma spännande saker tillsammans. Kraven som ställs på experterna att dirigera denna tillväxt i form av bebyggelsemassor så att de flyter in i en tilltalande gestalt med respekt för Stockholms natur- och kulturvärden tycks dock övermäktiga i dagens organisation.

Klumpar av enformig ljus betong som nu ansamlats på vissa ställen i Stockholms är inga prydnader utan präglas av en slags hysteri över att åstadkomma maximal exploatering på varje enskild plats. De flesta stadsbyggnadsexperter kan bättre än så. Det finns mängder av kunskaper samlade vad som bygger en god stad. Massor av fakta finns framtagna vad människor behöver av stadens gestaltning som sociala varelser och för sin hälsa. Varför efterfrågas inte stadsbyggnadsexperter idag som har dessa kunskaper om vår egen kunskapstradition i stadsbyggnadskonsten? Kunskaper om balans mellan grönska och byggnader, mellan skugga och ljus och mellan hus och offentliga rum för mänskliga möten.

Reimersholme är en tätbyggd plats med stor popularitet. Hus, natur, ljus och skugga samverkar till en intressant bostadsmiljö med respekt för skärgårdslandskapets förutsättningar. Foto: Lena Steffner

Kommunerna organiserar sig så att strategiska beslut fattas över de gestaltande experternas huvud, för att inte tala om över huvudet på befolkningen. Så synd på en stark högkonjunktur som skulle kunnat användas för att samordna näringslivets behov av utveckling med en kunnig stadsbyggnadskonst och en aktiv medborgardialog.

Röda Bergen planerades av Per Olof Hallman som var stadsbyggnadsdirektör i Stockholm åren 1922-27. Området planerades med variationer i skala, färger och efter den bergiga marken. Resultatet blev en varierande och intressant bostadsmilj med höga offentliga kvalitéer. Röda Bergen var på sin tid en del av den stora utbyggnaden av Stockholm och har likheter med exempelvis expansionen av Årstadal genom att det riktade sig till medelinkomsttagare och den höga exploateringen. Andra områden från tiden är populära som exempelvis Atlasområdet och Helgalunden, båda med högt exploatering. Foto: Holger Elgaard

Varför ifrågasätts inte de strukturer som arbetar efter teser som att marknaden och staden mår bra av att alla lägger sig platt för enskilda vinstintressen? Är alla konsulterande människor så rädda för att inte få jobb om inom denna vinsthysteriska marknad så att man väljer att låta bli att offentligt reflektera över händelseutvecklingen och hellre säljer sin integritet inom yrket?

Tänk om en samlad politik t ex i en styrande byggnadsordning uttalar att i Stockholm bygger vi husen i högst fem-sex våningar, därför att vi vill ha en behaglig stad med trygga offentliga rum. Vilken oerhörd skillnad det skulle göra för gestaltningen av dagens Stockholm! Vilken skillnad det också hade skapat i attityd mellan olika expertläger och medborgare! När kan medborgarsamverkan bli verklighet och inte bara en papperstiger?

Lena Steffner

Kommentarsregler: 

För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt  för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Telefonnumret  publiceras inte.