Stadsmuseum mätte upp tornet – det går att bygga upp igen.
ABC-nyheterna rapporterar om vidare utveckling i Klockhusfallet. Nu har oppositionen krävt att stadens revisorer skall utreda hur det kunde ske. Kevius har fortfarande valt att vara tyst och statsvetaren Göran von Sydow siar om att hon antagligen tror att det skall rinna ut i sanden. Kerstin Westerlund Bjurström delar sina tankar om händelsen:
Norra stations klockhus med torn och allt är rivet. Enligt fastighetsborgarrådet Regina Kevius var skälet att man inte hittat en fastighetsförvaltare. Ett svagare argument för att bryta mot en principiellt viktig del i kommunfullmäktiges beslut om detaljplanen för hela Norra stationsområdet är det svårt att tänka sig. Bevarandet av tornet om än inte på exakt samma plats var om inte annat en viktig eftergift till den stora opinionen mot utformningen av området som helhet.
Vi har fått vänja oss vid att beslutsfattarna i Stockholms stadshus undvikit mer omfattande folkliga protester genom bedräglig skönmålning av presenterade förslag som t ex i Slussenfrågan. En lika använd metod har varit att misstänkliggöra avsikterna hos de krafter i samhället som protesterar mot de nya kyliga stadsmiljöer som presenteras och mot rivningar av äldre byggnader med stor betydelse för människornas förståelse och upplevelse av sin stadsmiljö. Med rivningen av klocktornet visar Stockholmspolitikerna att man till och med nonchalerar gjorda överenskommelser.
Till området föreslagen arkitektur.
Att avfärda stadsmuseets förslag att nu när klocktornets är rivet spara den återstående delen av stationshuset med att det innebär förlust av 173 lägenheter är absurt. Stadsdelen avses att få en täthet som är nära dubbelt så stor som Stockholms innerstads och mellan tre och fyra gånger så stor som Hammarby sjöstads. Där skulle verkligen behöva mer av ljus och luft.
Storskalighet präglar området – Klocktornet är en välbehövlig kontrast som skapar trevnad, blickfång och intressant historia.
En rekonstruktion av det nu rivna klocktornet borde heller inte vara utesluten. Framför allt behövs mer av varierade jordnära mänskliga inslag i arkitekturen. Med kännedom om det nya som under senare år kommit till i centrala Stockholm är det svårt att tro att Norra stationsområdet kommer att få något annat än trist, hård och stel modernistisk bebyggelse.
Ska denna märkliga påbyggnad utgöra omväxlande arkitektur i området?
Det hjälper nog inte att stadsdelen döpts om till Hagastaden. Det är bara ytterligare en skönmålning. För mycket tyder på att det är missfoster som det stora oformliga glashuset på andra sidan Norra stationsgatan, godkänt av stadens politiker får man anta, som ska täcka behovet av variation i området.
Kerstin Westerlund Bjurström
Länk till ABC-nyheterna här
Kommentarsregler:
För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Telefonnumret publiceras inte.
4 kommentarer