Vi repriserar denna artikel med anledning av omröstning i fullmäktige angående projektet.

”Jacques Herzog vill bygga för alla.” Så löd rubriken när DN presenterade arkitekten för det nya bostadstornet i Hjorthagen den 16 november. Är det bara vackra ord för att maskera byggherrens exploateringsintresse? Förslaget att ersätta den höga Gasklockan 4 med ett dubbelt så högt bostadshus har varit utställt för detaljplanesamråd.

Ett nytt högt hus i Hjorthagen kan bli en ny intressant orienteringspunkt när gasklockan rivs. Men att det ska ha gasklockans planform är knappast motiverat från bevarandesynpunkt. Och inte att det sak vara dubbelt så högt. Tvärtom kan det nya huset trivialisera de kvarvarande klockorna, både Bobergs detaljrika tegelbyggnader och den lätta fackverksklockan som bevaras. De blir små pittoreska leksakshus i stället för de kraftfulla gamla industribyggnader de är idag. I stället för att stärka platsens själ kan den nya enorma byggnaden slå sönder den. Arkitekten har fallit för en lättköpt men formalistisk idé. Att diametern 54 meter är för stor verkar vara uppenbart för honom själv när han säger sig behöva höja byggnaden från 90 till 170 meter för att den ska få bättre proportioner. En krystad anpassning till den intressanta kulturmiljön tas alltså som förevändning för högsta möjliga exploatering.

Om 530 lägenheter ska rymmas på 55 plan (ca 170 m) får man ca 9-10 lägenheter per plan. Med en uppbruten fasad som ökar fasadlängden ska ändå lägenheterna få ljus. Kanske har Herzog hittat en genial lösning, men den finns inte redovisad i detaljplaneförslaget. Frågan är om det är dessa lägenheter som Hjorthagen och Stockholm behöver.

Varför inte i stället utgå från gasklockans höjd på 90 meter och göra ett slankare hus som korresponderar mot Wennergren center, Folksamhuset och de enstaka höga hus som kan finnas i Stockholms periferi utan att störa stadens vackra siluett. Ett 30-våningars hus med fem lägenheter per plan skulle ge 150 lägenheter, visserligen bara en fjärdedel av förslagets. Men kanske är det just det som är en övre gräns för vad marken runt huset kan klara av i fråga om vägar, parkering, grönska och vistelseytor. Och för social tillhörighetskänsla. Det är ändå dubbelt så stort som Svea Torn vid Valhallavägen.

Ett nytt hus ska rimligen formas utifrån det bostadsbehov som faktiskt föreligger, lokalt i Hjorthagen och i Stockholmsregionen som helhet. Troligen behövs större lägenheter för unga växande familjer i området och bekväma bostäder för äldre som inte klarar trappor. Om man bygger sådana riktade lägenheter frigörs en del av Hjorthagens många smålägenheter för yngre bostadssökande. Med närheten till Universitetet och KTH kanske också studentbostäder ska inräknas i de lokala behoven.

Lägenhetsfördelningen på gasklockstomten måste ses som del av hela Norra Djurgårdsstaden där en god del av stadens förutsedda behov av bostäder ska tillgodoses. I de första utbyggnadsetapperna vore det dock naturligt att prioritera akuta lokala behov. Då blir det knappast fråga om de exklusiva bostadsrätter som antagligen är en förutsättning för att man ska kunna finansiera och få vinst på det föreslagna tornet med dess speciella fasadutformning och kostsamma konstruktion.

”Det är väldigt erotiskt” fortsätter Herzog i DN-artikeln med anledning av att man från vardagsrummen blickar in i sina egna sovrum tvärs över husets djupa slitsar. Han uppges inte ha syftat på skyskrapan som manlighetssymbol.

Karin Lidmar

Arkitekt SAR/MSA

Läs artikeln i DN här

Skönhetsrådet vill ha alternativ: Läs SVD:s artikel här

Fler artiklar i ämnet på Skyline här

Kommentarsregler: 

För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt  för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Telefonnumret  publiceras inte.