Historien upprepar sig

Rivningstakten har ökat och ”världsklass” är ordet för projekten. ”Världskass” är ett nytt ord då allt fler ser likhetstecken med Stockholm för 50 år sedan. Historien ännu tagit en loop. Nymodernismen har fått frispel. Håller vi på att sätta mustasch på Mona Lisa igen?

För en tid sedan fick jag en raljant kommentar ” Folk jämför dagens rivningar med Hjalmar Mehrs nedmalning av Norrmalm. Det är inte ens i närheten, faktiskt ingen likhet alls!” Personen i fråga var upprörd över att jag varit aktiv i debatten runt Klocktornet, Expeditionsbyggnaden och Astoriahuset. Även en tidning hakade på och glömde skriva ut ord som b. la ”kulturhistoriskt intressant” vilket på något sätt fick mig och andra att framstå som om vi inte ville att något alls kunde ändras någonsin. Jag bjuder på det. Rubrikjounalism brukar snabbt falla på eget grepp. Det allvarligare var första utskrivna kommentaren. Historien upprepar sig alltid, inte på samma sätt, men den upprepar sig.

Att man igen i Stockholm City skulle förvandla omkring 700 byggnader till grus över en sommar förefaller otroligt – ja, men med den kunskap vi idag har om vad som hände och konsekvenserna är det inte alls långt till 1960-talets rivningscirkus. Byggnader har idag plötsligt bäst före datum och ligger de lite i vägen så föreslås raskt rivning. En liten byggnad får inte stå i vägen för Stockholms framtid, hur nu några få kvarvarande byggnationer vid exemplevis Norra Station kunde ha utgjort något annat än ett praktiskt och vackert inslag i den anonymiserande miljön som planeras. Nåväl, ett Klocktorn byggs upp efter stadens ” ingenjörsmässiga” tillag som blåste upp en enorm känslovåg bland stadens medborgare. En replika i annat material än originalet skall tilläggas. I helgen revs resterande del av stationskomplexet från 1924 efter att de omutretts och debatterats. Ännu en svart helg i Stockholms historia.

Tullhuset och hamnmagasinen på Blasieholmen står tydligen också i vägen för Stockholms framtid. Historien skall maka på sig för ett komplex i skinande mässing och högre takhöjd än den storstilade landsklenoden Nationalmuseum. Nobelstiftelsens ledamöter bedömer den såpass medfaren av klåfingriga renoveringar att den saknar historiska kvalitéer för att inlemmas i deras föreslagna skimrande kongresscenter. En diskussionsform från moderismens gråa dagar då man letade monument av top notch kvalité. Resten kunde rivas undan, oftast sådant som minner om allmänhetens vardag och stadens funktionshistoria. Det är viktigare att manifestera en framtid. Eller?

Efter att Humlegården fick dra tillbaka sitt förnämligt dåliga förslag att riva ur först flera hus på Nybrogatan till enbart Astoriahuset och sedermera flygeln har både politiker och allmänhet skaffat nytt fokus på konsekvenser. I Astorias fall hade den rivningssugna fastighetsägaren dessutom städat undan i den antikvariska rapporten och bedömde själv huset som rivningsfärdigt. Det var det inte och efter en ordentlig medial omgång har de tillsvidare dragit sig undan med sitt förslag. Än en tid.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På Birger Jarslgatan 31 vill en fastighetsägare riva av ett 1880-tals hus, fullt fungerande, och i likhet med Astoria innehavare intressant tillägg från 1920-talet. Byggnaden ligger dessutom tryggt mellan två samtida fränder. Fastighetsägaren vill uppföra ett hotell istället ritad av fin arkitekt. Förslaget har dock inte fallit i god politisk jord och det vore snarare ett politiskt självmål att stödja ännu ett hugg i Stockholms hjärta.

Slussen – misskött under 20 år ska rivas och upp ur dess grus ska en helt ny anläggning stå – ny form – mindre utsikter- bredare körfält och naturligtvis ett sjudande folkliv. ”Slussen är så trist och ful samt minner om moderismen” ”betonglik”, ja ni kan argumenten vid det här laget. Att andra förslag som inte förvandlar miljön till ett Star Warslandskap lagts vill inte ledande politiker veta av, politiker som godkänt förfuskande bilder av Slussen till allmänheten. Fortfarande ingen likhet med Mehrs dagar?

Mehr & Co (de flesta politiska färger var ok med förslagen) ville se förändring, ljus och luft. Detta skulle skapa en trevnad. Husen skulle bli stora och/eller höga. Jobba i city och bo i förorten. Gamla stan fick vara ett litet kuttersmycke och högljutt ville några riva både Operan, Strandvägen och Mariaberget.. Tunnelbanans anläggande ges ofta som en förklaring till vad som hände, men man kunde ha gått långt mjukare fram. Man ville helt enkelt inte kasta ett öga åt historien och de miljöskapande värden den har för framtiden, stadens identitet och stoltheten hos stadsborna. Att Stockholm en gång för länge sedan hakade på trenden av neutral arkitektur efter att Europa byggdes upp ur andra världskrigets aska med stort hopp om syskonskap kan ge ett förmildrande över vad man då så okunnigt gjorde. Att vi gör det idag är bara förkastligt.

Det är dags att sätta mustasch på Hjalmar Mehrs nutida lärjungar så historien får ta en ny riktning.

Matti Shevchenko Sandin

Kommentarsregler: 

Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt  för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret  publiceras inte. Väl mött!