Norra Djurgårdsstaden – Satsning på hållbar stadsutveckling utan mjuka värden

Stockholm har gjort till sitt kännemärke att på alla sätt kämpa för att bli en av de grönaste huvudstäderna i världen. Miljötekniken ligger i framkant och flera projekt går på export. Men hur går det med den sociala blandningen som är en viktig del för hur en stad överlever? Kerstin Westerlund Bjurström deltog i Stockholms stads seminarium om hållbara stadsdelar där Norra Djurgårdsstaden stod i fokus.

Under rubriken innovativ och hållbar stadsutveckling bjöd Stockholms stad häromdagen in till ett seminarium för att presentera hur staden tillsammans med företag och akademi arbetar för att Norra Djurgårdsstaden ska bli en ”hållbar stadsdel i framkant”. Helt uppenbart är satsningen mycket ambitiös när det gäller att utveckla teknik för minskad energianvändning, ekosystemtjänster och klimatanpassning. Däremot besannades mina farhågor att frågor som rör dagens utmaningar när det gäller social hållbarhet skulle vara helt frånvarande.

Alltmer forskning runt om i världen ger kunskap om hur den byggda miljöns gestaltning påverkar oss människor. Den påverkar allt från hur vi mår, hur vi förhåller oss till våra grannar, hur vi tar hand om vår närmiljö till vår trygghet och våra möjligheter till försörjning. Hur vi format de gemensamma stadsrummen har, tillsammans med de enskilda byggnadernas skala och gestaltning och stadsdelars inbördes sammanhang, avgörande betydelse för allt detta.

Man undrar varför inte sådana frågor ges motsvarande forskningsinsats och tyngd i planeringen. Det är inget giltigt argument att projektet till vissa delar gått så långt. Mycket återstår ännu.

Jag har svårt att tro att Norra Djurgårdsstaden med nuvarande gestaltning kommer att bli den levande, inkluderande och inspirerande stadsmiljö som vi borde kunna förvänta oss. Strategin har, enkelt uttryckt, varit att det vattennära läget garanterar områdets attraktivitet och därmed möjligheten till lönsamhet för exploatörerna utan att så mycket mer behövs.

Kostsamma åtgärder för att minska riskerna med grundläggning så nära eller under havsnivån och de enorma kostnader för sanering, som bostadsbyggande på hamn- och industrimark medför, bidrar sannolikt till att en stor del av bebyggelsen trots läget mer påminner om avskalad innerstad eller om ganska ordinär förortsbebyggelse än en ny innerstadsnära stadsdel i Stockholm.

Självklart var det roligt att höra om alla de utvecklingsprojekt som pågår. Kanske kommer vi alla att i framtiden kunna bidra till att spara energi t ex genom möjligheten att på distans styra alla hemmets funktioner från våra mobiltelefoner eller genom att hemifrån kunna sätta på bilvärmaren när elnätet är lägre belastat än direkt vid hemkomsten. Andra projekt arbetar med bl a logistisk struktur på hela stadens nivå. Att den så kallade miljöstadsdelen bygger på bortforsling av giftigt markmaterial till depåer av vilka vi vet att det inte ens finns kapacitet att rena någon procent per år samtidigt som det mesta talar för att det är minst skadligt att isolera dessa massor på plats verkar alla ha glömt.

Att bygga så låglänt så nära havet är inte precis heller i takt med tiden. Att man gjort sig av med Stockholm enda något så när stora hamnområde trots de logistiska och miljömässiga fördelar ett sådant kan komma att få verkar också vara en ickefråga. Trots regionplanens nej till att ta bort resterande industriella område österut mot Loudden förefaller stadens planering för bostäder att obekymrat rulla på. Samtidigt har ytterligare ett segregerat bostadsområde skapats i Stockholm.

Mig provocerar det alldeles särskilt att Stockholm andra flaggskepp när det gäller hållbarhet inte bara saknar ett socialt perspektiv utan dessutom genom att bebygga ett hamnområde i stenstadens utkant har exakt samma förutsättningar som det första, Hammarby sjöstad.

Det Stockholm behöver, inte minst med tanke på att minska segregationen men också för att minska trycket på innerstan, är framför allt en rejäl satsning på hur skapa goda förebilder när det gäller att bygga ny och utveckla riktigt attraktiv stadsmiljö, som fler har råd med, på platser som idag har lägre status och att skapa sammanhang mellan stadsdelar i stadsbygden som helhet. Alla stadens medborgare ska kunna känna sig ha del i det som uppfattas som fint i Stockholm

Kerstin Westerlund Bjurström

Arkitekt SAR/MSA

Kommentarsregler: 

Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt  för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret  publiceras inte. Väl mött!