Erika Wörman filosoferar runt ämnet hållbarhet i stadsmiljö för framtiden.
Tilltalande miljöer i tätort är den viktigaste nyckeln till att skapa långa hållbara kvaliteter för välbefinnande. Vi måste klargöra vad människor anser vackert och bekvämt och därför finner attraktivt. Vilka bebyggelsemiljöer väljer vi att vara i när vi till exempel åker på semester? Åker vi alla till samma typ av område? Jämfört med andra discipliner i vår kultur, till exempel musik, har vi väldigt lite variation i genrer när det kommer till nybyggd arkitektur. Folk har olika smak linjer. Varför syns inte detta i arkitekturen?
Stora monotona fasader återfinns överallt, som här strax utanför stadskärnan i Amsterdam. Är det trevligt och variationsrikt? Behöver vi mer av sådant?
Vi har inte råd att fortsätta planeringen oattraktiva miljöer, inte från en ekonomisk aspekt eller från ett humanistiskt. Dessutom undergräver det på allvar arbetet med att möta den globala utmaningen av klimatförändringarna – och det är brådskande.
Hans Asplunds förslag till b. la. färgsättning av Stureplan 1988, finns att se på Konstakademin fram till 5:e februari 2012. Det visar att man med färgsättning och vilja till variation kan på enkelt sätt skapa dynamik i stadsbilden.
Vi måste specificera olika genrer inom arkitekturen för att ge människor en möjlighet att välja. Detta är en sann humanistisk inställning och när detta synsätt genomförs kommer vi att bygga diversifierad, karakteristisk, länge attraktiva stadsmiljöer för framtiden.
Erika Wörman
Kommentarsregler:
Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret publiceras inte. Väl mött!
