Ulla Skoog. Foto Frankie Fouganthin wiki
Ulla Skoog älskar äldre hus och miljöer. I Sommar i P1 berättar hon om kärleken till äldre hus, föreningsdeltagande och den effektiva mun-mot-mun-metoden i att få folk att se värden innan de försvinner.
En svidande kritik av vad, hur och varför det byggs och inte byggs i Sverige ger Ulla Skoog i sitt sommarprat söndag 16/8. Att tillfråga verklig expertis är inte kommuners starka sida påpekar Skoog. Bland annat tar hon upp hur stelbenta kalkyler utan verklighetsförankring har skapat idé om att det är billigare att riva. Kulturbyggnader i princip förvandlas till ogenkännlighet och behandlas som som gårdagens skulor vid fördyrande restaureringar där kakelugnar tas upp och ned och luftspalter glömdes bortför att projektledningen behövde följas.
Energivinst? Kulturvinst? Skönhetsvinst? Hör vad Skoog har att säga om det.
Hon tar även upp det graverande feltänket från Mp om isolerade fönster, trots att man idag vet att befintliga, äldre fönster isolerar mer än de moderna. Skoog förklarade även sin kärlek till äldre arkitektur och stadsrum i sitt förra sommarprat. Kärleken till fönster är genomgående. Nu propagerar hon starkare. Det är inte bara en fråga om skönhet, utan hållbarhet och kulturarv. Lagskyddet måste bli högre, politiker utbildade och de massiva pr-kampanjerna för skräpmaterial som ersättning för linolja, kärnvirke och sågspån måste bemötas – om vi skall ha något kulturarv kvar.
Astorias flygel från 1800-talet anses av ägaren Humlegården vara för dyr att restaurera. Andra anser att man kan riva huset men behålla fasaden. Hur stor är den kulturhistoriska och miljömässiga förlusten?
Kopplingar finns till bl.a. Slussen men även andra aktuella stadsmiljöfrågor. Rätt förvaltat kanske detta kan vara det som startar en positiv utveckling? Sveriges behov av en ny inriktning av vår rumsliga utveckling är desperat. Vi behöver fler som Ulla. Massa fler!
Matti Shevchenko Sandin
Länk till Sommar i P1 här
Länk till Svenska Byggnadsvårdsföreningen där Ulla Skoog är aktiv medlem här
Matti Shevchenko Sandin
Kommentarsregler:
Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret publiceras inte. Väl mött!
Åh vad skönt att höra någon som intresserar sig och uppmärksammar det gamla och vackra. Känns som en eloge till mig nästan där jag sitter med mina innanfönster med buckligt och bubbligt glas och också vägrar att bygga en altan utanför huset. Ingen tilläggsisolering behövs i mina tjocka timmerväggar. Har under de elva åren jag bott här blivit motarbetad av ungarna för att jag vägrar ändra på mig. Önskar att de ville lyssna på dig också och ta lärdom av vad de gamla hantverkarna åstadkommit.
Hej Ulla,
om man inte kan ta till bevarandeaspekten att övertyga någon kan man alltid påvisa att miljövinsten i att återanvända ex fönster är total. Ett äldre fönster med sitt innanfönster ger utmärkt isolering, mer än moderna fönster, samt att de är renoveringsbara (ngt som sällan är fallet för fönster tätade med flera kompositmaterial och gas). Ett annat plus är att man inte behöver putsa ett äldre glas lika ofta samt att det sprider ljuset mer- mindre lampor tända. Om olyckan skulle vara framme och en ruta går sönder så är det mindre arbete att byta ut ett glas än ett helt fönster med fuskspröjs. Erika Wörman, arkitekt och medarbetare på Skyline, filosoferade om att man med spröjsade fönster får ett annat psykologiskt skydd i sin bostad då man inte släpper in allas blickar i det privata. På kvällen får man ett vackert mönster istället för ett svart hål ut.
Skönhtesaspekten med elegantare och slankare utförda bågar, glas som fångar ljuset långsamt istället för blixteffekten i nytt planglas samt att man slipper den lätt gråblå tonen brukar dock övertyga folk, bara man visar dem, som Skoog pratade om i sitt program.