Ibland är grönt bara en färg.

Är huset slitet och ej i enlighet med rådande miljöklassning, ja, då kan det vara i farozonen. Åtminstone om man får tro Humlegården Fastigheters rapport som låg till grund för rivningsbeslutet i SBN. Har man nu hittat ett nytt verktyg för att riva kulturhistoriskt intressanta byggnader?

För att få fram ett rivningsbeslut i stadsbyggnadsnämnden kom en hållbarhetsrapport om kvarteret Riddaren 18 att göras på uppdrag av Humlegården Fastigheter/Fastighets AB Riny. Rapporten på 111 sidor är så utförlig att man bör läsa den minst två, tre gånger för att inte tappa bort sig. En kortare och bra analys serverar Elisabet Andersson i SvD. Tydligt är att rapporten andas Humlegårdens redan genomförda reklamkampanj om att flygeln är så sliten att den inte kan räddas för att det blir för dyrt.

I Rapporten jämför man grundligt en ickeexisterande byggnad mot en äldres renoveringsbehov och anpassning till 2015. Naturligtvis är det lättare att hitta miljövänliga lösningar i nybygget, det är både större och effektivare.Man bortser dock från koldioxidmängderna som kommer av rivning och nybyggnad.

På detta faller hela rapporten. 1873 års byggnad har för länge sedan tjänat in sin miljöskuld med ränta och de utsläpp som kommer med restaureringar torde därför gott och väl vara intjänade. Den nya byggnadens framtida restaureringar är inte heller något som räknas in. Moderna material har kortare livstid överlag p g a att de är komposit och slits ned snabbare. Det hela luktar greenwashing lång väg.

Att vårt stadshus vill vara bäst i världen är ett eko från alliansens dagar. Nu har man hittat ytterligare ett recept att riva byggnader, klämma in fler i feltänket att det är innerstaden som är den mest intressanta platsen att öka stadens ytor. Jag kommer inte bli förvånad om flera hus nu kommer föreslås rivas för att klämma in fler och därmed fortsätta det hållbarhetsmässigt korkade förortssystemet.

Fallet visar ytterligare på hur den rödgrönrosaröran snällt gör som Sten Nordin & co ville. En miljörapport som påpekande avsaknaden av cykel- och bilpooler och gröna tak lär gå till historien som bland de lamaste ursäkter att inte sätta ned foten. Att inte offentligt markera att det inte går an att frisera antikvariska rapporter är en annan. Man har nu sitt verktyg för att riva, och staden har godkänt det.

Det hojtas på stan att man inte kan likna Astoriaaffären med rivningen av Klara. Sant är att mängden byggnader inte stämmer, men metoderna att få igenom och hållningen till kulturhistoriskt intressanta byggnader är den samma. Man hittar lite anledningar och samarbetar med politiker som i slutändan hoppas att framstå som moderna. Det är faktiskt viktigt att komma ihåg att varje rivning genererar i ett minus av det som vi är så stolta över, oavsett om vad som kommer i dess ställe. Framtidens hållbarhetsrapporter om vår tid kommer att bli intressanta att ta del av. Årtionden då man ljög för sig själv och copy pastade fritt från Jane Jacobs i hopp om att framtiden skulle hålla.

Politikerna har dock nu en gyllene chans att ändra sig. Det finns universitet i närheten som kan räkna på hur mycket energi det går åt om man väljer rivning och påföljande bygge. Och främst hur mycket man spar. Därefter ta nytt beslut genom att enkelt hänvisa att man fått felaktiga uppgifter, mer än en gång. Kulturhistoria? Det är redan utrett att huset är mycket intressant och viktigt för platsen. Just med ett omtag av beslutet blir det gröna mer än en färg.

Matti Shevchenko Sandin

Flera grupper som värnar om Astorias flygel har samlat många personer på Facebook, där man informerar och gör aktioner för att rädda byggnaden och samtidigt skapa en ny agenda för hur politiker och fastighetsägare bör hantera äldre arkitektur och känsliga miljöer. Ta del av dem genom att klicka på länkarna nedan.

Stoppa rivningen av 1800-talshuset på Nybrogatan här

Stoppa förfulningen av våra städer –  här

Riddarens Hopp och Stureplans räddning här

---