Stort, högt och fyrkantigt är något vi vant oss att se i Stockholms nya årsring. Många reagerar mot detta och känner att formen har faktiskt betydelse i större utsträckning än vad man egentligen vill erkänna. Drömmen om variation och trivsamhet har dock uppmärksammats av exploatörer – de som ser framtid och inte nödår.
”Vår tid präglas av storskalighet” analyserade arkitekturhistorikern Eva Eriksson vår tids byggande vid ett samtal vi deltog i för några år sedan. Tävlingen om Nobelcenter hade just blivit klar och flera häpnade över att en byggnad skulle till sin storlek överskugga flera mitt i innerstaden. Analysen har ringt i öronen hos mig sedan dess då hon hade fullständigt rätt.
Vår nya folkhemsstil eller bara ett billigt sätt att bygga när inga bostäder finns? Bild: SeARCH
Nästan allt som föreslås är större, inte direkt med fler bostäder, oftast färre, men större är de. Bara Orgelpipan vid Centralen sticker osnyggt upp över gamla stan och har fått den plats som skall välkomna till staden att se ut som ett nödbygge strax efter krigsslutet. Ändå dyker artikel på artikel om att just den äldre stenstadens byggnadsbestånd och miljöskapande effekter som är den mest attraktiva när det kommer till bostadsköp – och absolut dyrbaraste.
Vera arkitekter lyckades fullständigt på förnyelsen av Grev Turegatan 8 då man smälte samman arkitekturstilar utan att göra avkall på samtid. Ett hus att upptäcka – inte tvingas undvika.
Byggs det verkligen vad folk vill ha? Det mesta känns tillfälligt, lite som klädtrender. Tyvärr är det svårare att hänga undan ett miljonprogramsinspirerat hus som man gör med kappan när den är ”ute”. En större stilvariation har redan dykt upp i flera Europiska städer då man söker anskaffa trevliga platser, inte få priser för trendigaste bygget. Varför är detta inte möjligt i Stockholm och med det svenska städer?
Nåväl, Oscar Properties skall inte förglömmas, även om jag ofta är syrlig till deras jätteprojekt här och var. De har sedan länge gått om småtrista Wingårdhs i att plocka upp samtiden i sina mindre projekt. OP skapar bostäder i äldre miljöer som ofta är konverterade fabriker och anlägger en tidlös approach i material och utförande utan att tvätta bort ursprungstanken med byggnaden. Kan man inte riva så kan man rusta verkar vara deras motto, något fler exploatörer borde anamma. Det man kan önska att bostäderna kom fler till nytta än de som letar bostäder i 8 miljonersklassen och uppåt.
Men så händer det plötsligt något. Mitt i modernismens absoluta hemvist i Råcksta strax utanför Vällingby byggs det småskaligt, traditionellt och mycket snyggt. Radhus, enligt annonsen förklarad som ”Exteriört påminner stadsradhusen om Amsterdam med en touch av brittisk femtiotalsstil”. Det kunde ha stått svensk folkhemstil med, men vi är ju så dåliga på att definiera vad som faktiskt varit bra i Sverige så det är lättare att blicka bort…
Hur som är det ett fint exempel på nybyggnation och läkande av läskiga platser från en tid man inte tittade på just platsen, bara ritningen. Sådant bör lyftas fram som gott exempel. Så hallå bloggande politiker- kanske ett inlägg som visar på arkitektonisk flerfald i Stockholm? Allt är inte storskalighet och förkärlek till blåsiga, platta tak högt upp. ”Trivsamt” är ett gott alternativ till det.
Matti Shevchenko Sandin
Se även Christopher O´Regan om Nobelbygget och rivningen av det k-märkta Tullhuset från 1876
Grupper på Facebook om alternativ till det stildogma som råder i Sverige:
Nyproduktion i klassisk stil här
Arkitekturupproret – det finns alternativ till fyrkantiga lådor här
Kommentarsregler:
Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret publiceras inte. Väl mött!
