Plötsligt händer det… 2

Bussdepån i Hornsberg skall ersättas med bostadskvarter. Tidigare ville man bygga en räddningscentral på platsen, men när det visade sig vara i princip omöjligt att snabbt och säkert rycka in och ut från den ur trafiksynpunkt knepiga tomten lades det hela på is. Nu blir en doft av ”Paris”.

Det som skulle bli Stockholms nya boulevard förföll snabbt till stora, klumpiga kontors- och affärsbyggen i klass med vilket bilhallsmecka som helst. Bostäder byggdes bakom på märkliga parallella sidogator, lika livfulla som en natt vid Polcirkeln. Enorma glaspartier i kombination med solfiltrerande järngaller över de samma lät de gamla ruffiga tomterna bevara sin alienerande känsla till fullo. En lång gata med stora hus ersatte alltså en blomstrande boulevard.

Kronan på verket blev det överstora ICA Maxi som tilläts skapa ett helt livsstilsvaruhus där allt från jäst till sängkläder säljs. Huset byggdes upp i allra billigaste arkitektur med kanske norra Europas största trapphus. Hornsbergskvarterens affärslokaler strax intill har inte haft någon större tillströmning av nyss nämnda affärsinrättning. Mitt emot detta skulle då White arkitekter rita en ny SOS-central. Det gjorde man i den då så populära ”spektakulära” stil som sedan länge haft ett utgånget bäst-före-datum. Katastrofen hade då varit ett faktum med fabriksliknande byggnader i kombination med ett UFO. Nåväl, det hela blev inte av.

Nu har man annonserat vad som händer med tomten. I kontrast till det omkringliggande området (Hornsbergskvarteren borträknat) fanns en lätt nervositet att det ytterligare skulle blåsas upp eko(nomi)-lådor med platta tak. Men så plötsligt händer det. Projektet omfattar fyra kvarter med 750 lägenheter varav 170 av dessa skall bli hyresrätter. En välkomponerad kvartersstruktur, med lokaler i bottenplan, olika takfall, arkitektur med olika uttryck som inte strävar efter att nå hela vägen upp till månen. Till på köpet torg. Kvarteren knyter ihop det ambitiösa pilotprojeket Hornsberg, och toppar t o m detta med sin mer modesta skala och varierade takformer.

Det hela marknadsförs lite fånigt som ”franska kvarter”. Och visst finns det en doft av flera projekt i Frankrike, men Paris är det väl ändå inte? Skönt är att inte höra ekot ”Stockholms Manhattan”. Jag hade gärna sluppit hammarbysjöstadsbalkongerna som sticker ut som taggar från huset och variationer på fönster. Ett spröjsat fönster skapar faktiskt mer skydd för insyn och elegantare fasader. Variationerna är dessutom oändliga och man slipper den hålögdhet många samtida byggnader tyvärr har. Ett än mer klassiskt hus kunde  mot parken hade kunnat knyta ihop formspråket med intilliggande Kristinebergs slott. Dessutom kunde det ha fått till den där ”pariserkänslan” eller rent av stockhomskvalitéer. Så modiga är vi dock inte än. Men med mer än hälften vunnit får man vara nöjd denna gång.

Helt odelat glad är jag inte då bussgaraget ritat av Eskil Sundahl, visserligen illa ombyggt, är en arkitekturpärla. Hade man tänkt till för tio år sedan hade man kunnat spara garaget och förvandlat det till saluhall, badhus eller någon likande samlingslokal för verksamheter och byggt bredvid och på andra sidan vägen. Garaget, eller åtminstone delar av, det hade då blivit en vacker samlingspunkt som tillfört historia till platsen. För lite måste det sticka i ögonen på projektägarna att deras ambitiösa lägenheter vänder ut mot några av innerstadens absolut fulaste byggnader?

Matti Shevchenko Sandin

Läs artikel i Vårt Kungsholmen här

Fler bilder på Stockholm o& Projekt här

Fler artiklar om Lindhagensgata här

---

Kommentarsregler: 

Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarsspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt  för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret  publiceras inte. Väl mött!