När det groteska blir norm

 

grotesk

Känner du igen dig i dagens arkitektur? Den skall spegla samtiden och samtiden men verkar utgöras av tillfälliga utspel likt popstjärnornas senaste stass. ”Groteskt” är ett ord som allt oftare florerar, ett ord som i vissa sammanhang kan vara positivt laddat men är det så när det kommer till arkitektur?

Groteskt används inom olika konstformer som ett burleskt sätt att rycka oss från vår vardaglighet. Oftast ser vi detta i litteratur och teater men även friare konstformer som exempelvis video eller måleri. Den klassiska tolkningen till varför är att det skall väcka 0lustkänslor och förvirring i ett konstverk och därmed fånga betraktarens fulla uppmärksamhet. Till exempel ägnade sig Händel och senare Mozart år sådant i sina operor. Odd Nerdrum är en samtida uttolkare av det klassiska groteska temat då han utforskar det mänskliga psyket. Fellini och hans krets fullkomligt frotterade sig i groteskerier i sin filmkonst. Då blir det groteska konst.

gaga

Artisten Lady Gaga har ofta framställt sig i en grotesk dager för att ifrågasätta normer – och sälja för att någon skiva.

En modern tolkning  av groteska grepp inom konsten är att man skapar frågor runt givna och invanda regler i hopp om förändring.  Det groteska blir då något positivt.  Även modeskapare och popstjärnor brukar temporärt göra normbrytande kreationer eller scenframträdanden för att väcka uppmärksamhet av olika anledningar. Lady Gagas köttklänning lär vara ett av de  mest klassiska exemplen i den genren. Köttklänningen var en engångsföreteelse och gick att ta av innan den började lukta på allvar. Här tenderar det groteska att fungera mest temporärt och som ett sätt att få uppmärksamhet samt för att sälja en produkt.

Library-and-Learning-Centre-University-of-Economics-Vienna-Zaha-Hadid-Architects-3

En klassiskt grotesk byggnad signerad Zaha Hadid i Wien. Eller skall man kalla den ”intressant”?

Ordet groteskt används knappast inom arkitekturen som ett positivt laddat ord. Snarare får märkligt formade byggnader, överstora i relation till sin omgivning eller att dess syfte i förhållande till dess storlek är orimligt. Inom arkitekturen är det groteska en konsekvens av att man ständigt, sedan den tidiga modernismen, om och om igen försöker värja sig mot ett traditionellt byggande, ”hitta på något nytt”. I Stockholm skall man lägga till att man också rids av en rädsla att inte synas internationellt – nationellt verkar man strunta blankt i. Innerstaden som får bära det rollen som galleri för märkliga projekt då man sällan gör några byggnader som ”sticker ut” utanför tull, om det nu inte skulle var på höjden. När innerstaden redan är tät och det är svårt att riva bostadshus ger man sig på det uppskattade och oftast skyddade – med groteska tillägg – på taken.

Manuelle Gautrand och Equator.

Trygg Hansa- projektet. Bild: Manuelle Gautrand och Equator

Nu senast är det Trygg-Hansa huset vars draklika tillbyggnadsförslag marknadsför med att man skall göra det till en knytpunkt. Om detta och hur trötta sådana argument är på en redan väl fungerande stadsdel kan man läsa i SvD:s Elisabet Anderssons eleganta söndersmulande av projektet. Tillbyggnadsförslaget är varken särdeles nyskapande eller originellt. Snarare en i raden av sega Zaha Hadid-kopior som dragits fram och åter de senaste 20 åren. Rent av groteskt till det hus det man vill att det skall ligga på. Vad säger stadsbyggnadsborgarrådet? Jo, en variant på hans standardsvar repeterades i DN: ”– Det var smart att vända på byggplanerna. Mot Klara sjö går det att bygga hus som syns. Det finns många andra byggnader som sticker ut här”.

Manuelle Gautrand och Equator.

Bild: Manuelle Gautrand och Equator

Är främsta skälet egentligen mest att det syns? Märks krafttag i politiken bättre då? Eller skall man bygga för framtiden med arkitektur som håller och inte en tårta-på-tårtametod som med all säkerhet kommer att leda till en rivning om ca 50 år. Groteskt blir ordet, både för projektet och stadsbyggnadborgarrådets visionslösa politik vare sig det gäller Trygg Hansa, nobelhus eller Apple-butiker. Det groteska har helt enkelt blivit en norm i Stockholm. En norm jag gärna slipper.

Matti Shevchenko Sandin

*Grotesk arkitektur skall inte förväxlas med ornamentikens grotesker – det är en helt annan sak.


Kommentarsregler:

För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Telefonnumret publiceras inte.

1 kommentar

  1. Sonja Brimberg den 15 april 2016

    Det är ju en väldig skillnad på föremål och konst-objekt på en utställning, som man sen plockar bort! De är tillfälliga och oftast inte stora nog att störa en miljö permanent.
    Men hela hus, som skapar den omgivning man tvingas vistas i dagligen år ut och in……!? – Nääää, det är orimligt med hotfulla kolosser, bunkrar och konstlösa ytor…orimligt, förkastligt och obehagligt. Folk mår dåligt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *