Heja kungaparet!

Storskräll i pressen när kungen och drottningen lade fram sin syn på saken gällande Nobelcenter i DN; för stort och för kompromisslöst. De vill spara tullhuset och omarbeta förslaget. Debatten har tagit en ny nivå då skyttegravskriget plötsligt tornat upp sig till ett sjöslag av historiska proportioner.

Nationalsymbolerna kung Carl XVI Gustaf och Nobel har drabbat samman om nobelbygget på Blasieholmen. Det är inte för inte man drar på mungiporna och anar hur det darrar i Nobelstiftelsens ledning när deras guldpojke med fru låter spilla sin kritik i DN för några dagar sedan. Jag har väntat med att skriva om det eftersom det är spännande att se reaktionerna då monarken ”lägger sig i” som det brukar heta. Spännande nog får han medhåll från republikaner och vänsterhåll i sin analys om att byggnaden är för stor, för konstig och på fel plats. Nobelstiftelsens svar, som f ö ska få en tomt och ett hus helt gratis, är att det inte går att flytta på huset. Mycket märkligt – det finns inte ännu.

Kungen har rätt, dels att uttrycka sig och dels i sin kritik. Redan för ett år sedan kvittrade det i träden om att kungen och drottningen tyckte projektet var befängt och hade fel plats och fokus. Men de höll sig undan och inväntade rätt tidpunkt då det politiska beslutet var taget och överklagandetiden runnit ut. Vad har det då för effekt? Det tillför debatten nytt bränsle och man har redan internationellt uppmärksammat regentens inpass i frågan. Det får också Nobelstiftelsen att tvingas agera istället för att avfärda all kritik som bottenlös och traditionell nimbyism som alltjämt byggherrar och ja-till-allt-som-föreslås-politiker drar till med när argumenten tryter.

Kungaparet är dessutom goda kulturmiljöexperter; de lever i ett världsarv, brukar byggnader och platser som tillmäts stor nationell vikt och är engagerade i underhåll och bevarandeplaner för dessa. Kungen är även av en generation som såg Sverige ömsa skinn genom rivningar. Ett skinn som fortfarande svider.

”– Det här huset representerar sin tid och kontakten med andra länder. Det handlar om Sveriges goda handelsförbindelser med resten av Europa och även långt över världshaven. Byggnaden var en central punkt i hela staden. Så det är en väldigt fin miljö.” Kungen om Tullhuset i DN 1/6

Kungaparet är dessutom en stor del av nobelsprisfirandet med utdelning och glansfull och tillika världsberömd fest något som det världsberömda priset faktiskt rider gott på. Naturligtvis skall de ha rätt att tycka i frågan. Vem skulle vara en del av något utan att få uttrycka sina undringar runt något som dessutom kretsar i stora delar runt sig själva och familjen?

”– Jag tycker det är lite märkligt att en arkitekt gör ett sådant förslag” Drottningen i DN 1/6

Att Mogert och company blir sura för kritiken var naturligtvis att vänta. Ett sant genomdrivet socialdemokratiskt beslut vill man inte ändra, hur dumt det är. För socialdemokratin (och i detta fall med betongmoderaterna) är det värre att förlora ansiktet än att erkänna att deras förslag är lika dumt som Nya Slussen. Övriga uppretade verkar inte vilja gå i debatt, de gör det så sällan ändå med medborgare och de som röstat fram dem.

I ett land som Sverige där duktiga nyttan alltjämt trumfar känslor blir detta ett bittert bevis på att vi aldrig lär oss av gågna misstag. Det hus som marknadsförs som ett av de allra viktigaste i landet, det hus som skall placera oss på kartan (ja, ni hör hur dumt det låter) blott är en överstor pastisch i lackad gulmetall är ett bottennapp för den extremt citycentrerade stadsplaneringen man tuffat på med sedan 1980-talet. Riv upp, gör rätt och flytta. Kungen och drottningen kanske har en tomt de kan bjuda på.

Matti Shevchenko Sandin – som tycker att alla ska kunna uttrycka sig i nobelfrågan.

---

Kommentarsregler:

För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Telefonnumret publiceras inte.