Argumenten mot ett Nobelcenter på Blasieholmen är många och välgrundade, men hur är argumenten för? De flesta tenderar till de allra vanligaste; sätta Stockholm på kartan, ”äntligen” och hög svansföring på arkitekt. Claes Melin utvecklar ämnet på basis av Nobelstiftelsens egna argument.
Under rubriken ”Nobel Center får inte förhalas mer” i SvD 14 juni beskyller styrelsemedlemmen i Nobelhuset AB, Lars Anell, byggets motståndare för att vilseleda människor och med sina överklaganden missbruka vårt rättssystem. Huruvida rättssystemet missbrukas lär väl så småningom klarläggas men däremot frågar jag mig vem eller vilka som försöker vilseleda. De enligt Anell betydelsefulla bevekelsegrunderna för att vi Stockholmare och alltså offentligheten ska se fram emot att bygget kommer till är nämligen att man erbjuder:
- en ny byggnad av hög arkitektonisk kvalitet – som fått mycket lite gehör från oberoende instanser men desto mer kritik
- en plats dit utländska turister kan ta sig – som om Stockholm – ”världens vackraste huvudstad” – skulle ha brist på äkta turistattraktioner
- äntligen en plats att ta emot skolklasser – inget dåligt mål för skolresan, som säkert kan skapa köer.
- en öppen bottenvåning med kafé, butiker och montrar – en slags minigalleria med HM, Dior, ´typ` Kjell&Co och affär som appellerar till skolbarn eller… vem vet? Vad för slags montrar är värda detta imponerande läge? En byst av donatorn Stefan Persson?
- en plats som ingen stockholmare i dag frivilligt besöker (blir) en ny park (med) promenadstråk längs vatten och (får) mer båttrafik – det behövs väl inte ett bredvidliggande miljardbygge för att göra den gamla kajplatsen attraktiv.
Bevarande och lätt uppdaterande skapar också attraktion.
Dessutom skulle tullhuset säkert räcka till som kafé. Hur kan en representant för den högsta vetenskapliga eliten bemöta kritiken och försvara ett av Stockholms största offentliga byggprojekt med så banala och helt oviktiga argument? Lågvattenmärken. De visar ju att Nobel Center inte behövs och i synnerhet inte på Blasieholmen. Dessutom, hur ska man överhuvud kunna få respekt för en person som bemöter sina motståndare så överlägset och hånfullt som Anell gör uppenbarligen i avsaknad av vederhäftiga argument.
Claes Melin.
Om Anell anser, att dessa skäl räcker för att frälsa engagerade medborgare för detta miljardkomplex på en central och delvis skyddad historisk plats, är det inte bara fråga om vilseledning utan en skymf mot dessa.
Det är uppenbart att Nobelstiftelsen och dess företrädare förblindats så av sin egen entusiasm för projekt, att de tappat verklighetsförankring.
Claes Melin
Kommentarsregler:
För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Telefonnumret publiceras inte.
18 kommentarer