Hur vi normalt upplever Tensta.
Medan Stockholms politiker och högre tjänstemän lockar exploatörer till att mot ekonomisk kompensation uppföra till stadsmiljön illa anpassad kontorsbebyggelse i innerstaden och bostadsbristen är skriande så utsätts boende i miljonprogramsområden för chockhöjningar av hyror när fastigheterna rustas upp till nybyggnadsstandard. Engagemanget och skattepengarna borde i stället ägnas åt hur förändringar och tillskott av bebyggelse i dessa skulle kunna medföra såväl förbättringar av det dagliga livet för de boende, ökad attraktivitet och minskad segregationen som att ett betydande tillskott av nya bostäder.
Stadsdelen Tensta har i många avseenden fått stå som exempel när det gäller miljonprogramområdenas avigsidor. Dess planering och bebyggelsens gestaltning har kritiserats hårt och medverkar säkert till en stor del av problemen. Samtidigt har Tensta stora kvalitéer att bygga vidare på för att eliminera de brister som finns så att utvecklingen kan gå åt rätt håll. Till exempel kan området med flerfamiljshus i tre våningar söder om centrumbebyggelsen, med dess mänskliga skala och fina gårdsrum, väl mäta sig med de bästa av liknande 1940- och 1950- talsbebyggelse runt om i Stockholm. Lägenheterna är välplanerade om än väl standardiserade. Det sistnämnda uppvägs av att de prefabricerade stommarna medger stora förändringar.
Det tål att upprepas att det är farligt att i den omfattning som det framställs i media så ensidigt peka på det negativa när det gäller Sveriges miljonprogramsområden. Det finns undersökningar som tyder på att de boende bedömer problemen i stadsdelen som betydligt mindre än omvärlden. Risken ökar att förmågan att se de möjligheter till förbättring som finns kortsluts.
Innergård i låghuskvarter i Tenstas södra del mot Spånga.
Viss uppmärksamhet i media har ägnats åt att stadsdelen nått en ålder då i synnerhet avloppsstammar behöver bytas. Man har då valt att samtidigt genomföra en mer generell upprustning till i stort sett nybyggnadsstandard inklusive en kostbar ombyggnad av fasaderna för att minska energiåtgången. Detta för med sig så kraftiga hyreshöjningar att många boende inte har råd att bo kvar. Det är inte svårt att föreställa sig den oro och frustration som uppstår.
Nyligen upprustade byggnader.
Jag frågar mig om detta verkligen ligger i de boendes intresse eller ens i samhällets? Är det ens ur samhällsekonomiskt eller energibevarandesynpunkt bästa sättet att använda pengarana? Det finns skäl att misstänka att detta snarare triggats av kommersiella intressen hos bygg- och konsultföretag, materialtillverkare och hela kedjan av engagerade företag. I de boendes och i samhällets intresse ligger rimligtvis att det finns lägenheter att hyra med en variation i standard och hyresnivå. Samma gäller lokaler med tanke på möjligheten för innevånarna att starta företag.
Typiskt obebyggt stråk med parkering i mittzonen mellan tre våningars bostadsbebyggelse.
Läs: Innerstaden förtätas – betongförorten glöms bort
Känslan av ödslighet beror till största delen på att såväl småskaliga bostadskvarter som höghuskvarter i stor omfattning är separerade från varandra av breda stråk med jättelika parkeringsplatser i mittzonen. Där borde det vara fullt möjligt att bygga nya bostadskvarter till exempel med gatuparkering, där bilarna dessutom sannolikt också skulle stå säkrare.
För att den stora potential av obebyggda ytor som finns att bygga nya bostäder på i Tensta med omnejd ska ge önskat resultat måste det samtidigt ge innevånarna något och inte tvärt om. Vi vet att hyreshöjningarna oroar, att utemiljön för många känns ödslig och otrygg och att servicen upplevs som dålig. Vore det inte därför bättre att skjuta på det som är tekniskt möjligt och ännu inte genomfört av upprustning och standardhöjning och i stället använda pengarna till att utveckla stadsdelen med hjälp av ny kompletterande bebyggelse?
Med ökat befolkningsunderlag skulle antalet butiker och annan service öka. Med ny bebyggelse företrädesvis i lägre mänsklig skala och vackra gaturum skulle utemiljön upplevas som tryggare, vänligare och vackrare. Stadsdelens attraktivitet skulle öka och därmed blandningen av samhällsklasser och etniska grupper.
Den som vill höja sin standard kan det och ingen mer behöver flytta på grund av för stor hyreshöjning. Kravet på hiss som av ekonomiska skäl hindrar låg bostadsbebyggelse borde kunna rundas. De uppskjutna energisparåtgärderna borde rimligtvis kunna kompenseras med andra kanske till och med mer kostnadseffektiva åtgärder som drabbar mindre sårbara i samhället.
Storskaligheten accentueras av att gårdarna mellan de i förhållande till stråken tvärställda husen på många håll är upphöjda över gatunivån.
Läs flera artiklar i serien ”Kerstin reflekterar” här
Ödsligheten accentueras av att gårdarna till åttavåningshusen, som i sig är relativt gröna och välplanerade, är upphöjda från gatan. Detta skulle kunna motverkas av låga byggnader intill de höga på strategiska punkter. Det är dock viktigt att bärande karaktärsdrag och stil hos det befintliga återfinns i det nya dock med ytterligare detaljering för att komma närmare den mänskliga skalan. En fördel med Tensta är att befintliga hus inte som i vissa andra miljonprogramsområden redan förvanskats med för platsen främmande former och material.
Tensta allé nu med bostadsentréer och Lokaler vid gatan vilket med ens skapar större livlighet, vilket handlar såväl om stadsrummets utformning som tillräckligt befolkningsunderlag.
Vissa förbättringar har redan genomförts. För några år sedan färdigställdes ett försöksprojekt som syftade till att upphäva trafiksepareringen, minska bredden på och ge liv åt den bilmatargata som löper strax norr om och parallellt med Tenstas centrumbebyggelse. De fönsterlösa höga gavlarna mot gatan byggdes helt enkelt på i husens fulla höjd. Tanken var också att på andra sidan med garage under ett längsgående bostadshushus bygga till låga lokaler för småföretag. Dessa har dock inte kommit till hittills.
Att gå där i kvällningen kändes ändå, på grund av tillskottet av de nya bostadsentréerna och lokaler i bottenvåningarna, tryggt. Ett annat tillskott är ett höghus med studentbostäder i ena änden av Tenstas centrala affärsstråk ”Tenstagången”.
T-bana talar för sig själv
Läs: Aftonbladet serverar en tragisk resa från Norsborg till Ropsten
På många sätt märks att ambitionen med Tensta var hög från början. Stadsdelen byggdes för en växande medelklass. Den tekniska hållbarheten är sannolikt bättre än flertalet nya stadsdelars. Anländer man via tunnelbana möts man av en av en lustfylld och välkomnande konstnärligt väl bearbetad tunnelbanestation. Från den når man ”Tenstagången”, som tillsammans med intilliggande täta delvis höga bebyggelse skapar påtaglig stadskänsla och en stark markering av stadsdelens höga läge i landskapet. Här är det särskilt i rusningstid liv och rörelse om än innevånarna har fått se den ena verksamheten efter den andra lägga ner.
Här finns också fina parkytor att utveckla både centralt i området och intill Spånga kyrkogård mot den djupa dalsänka som skiljer Tensta från Rinkeby.
Så bisarrt egentligen att en stadsdel med Tenstas möjligheter fortfarande behandlas nästan som en medeltida befäst stad, där på sin höjd avskild från såväl omgivande bostadsbebyggelse som verksamhetsområden. Åt Spånga till görs vissa ansträngningar att knyta ihop staden på tvärs, men inte riktigt på allvar.
Mot Kista borde det med bevarande av den gröna kilens ekologiska funktion och gångstigar gå att skapa bebyggda stråk som ger för båda stadsdelarnas utveckling nödvändigt sammanhang. Den traditionella villastadsdelen är en bland flera andra bebyggelsetyper som uppfyller vad som krävs av trygg passage såväl för människor, djur, insekter och mikroorganismer. Utan sammanhang blir effekten av andra åtgärder på arbetslöshet, utanförskap och segregation betydligt mindre.
Slutligen måste jag påminna om att den regionala utvecklingsplanen för Stockholmsregionen allvarligt förespråkar en helhjärtad satsning på regionala stadskärnor som Kista – det enda logiska i en stad på öar med begränsad möjlighet till tillväxt av själva stadskärnan – och att detta förutsätter sammanhang med glesare bebyggelse mellan stadsdelscentra och de olika stadskärnorna såväl som park, grönska och blåa vatten. Om inte detta finns uppstår brister som drabbar såväl enskilda medborgare som samhället i stort.
Kerstin Westerlund Bjurström
Arkitekt SAR/MSA
Kommentarsregler:
Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret publiceras inte. Väl mött!
