Synpunkter på översiktsplanen – Del 1

I tre delar presenterar vi här våra synpunkter på Översiktsplan Stockholm  2015-10143  

Sammanfattning

Förslaget till översiktsplan för Stockholm ÖP präglas i alltför hög grad av ett försök att uppfattas so okontroversiellt. Den motsvarar därför inte det uttalade syftet att ”ge stora möjligheter till demokratisk förankring”, bli operativ för beslutsfattare i enskilda ärenden och att skapa förutsebarhet för medborgare och exploatörer. För detta krävs att den kompletteras med information om och faktabaserad analys av motstridiga intressen.

De redovisade målen – en växande storstad, en sammanhängande stad, god offentlig miljö och en klimatsmart stad – är mer medel än mål. Det medför t.ex. att en för stadens utveckling helt avgörande fråga, att minska segregation och utanförskap, inte ges vare sig tillräcklig belysning eller tillräcklig tyngd. Samma gäller frågan om attraktivitet i ett såväl näringslivs- som samhällsekonomiskt perspektiv.

Förslaget relaterar inte tydligt till Stockholms läns landstings regionala utvecklingsplan för Stockholmsregionen RUFS 2010 och förslaget RUFS 2050, vilket vore rimligt med tanke på dess grundliga analys och på att Stockholms kommun bara utgör en tårtbit i den funktionella storstaden Stockholm.

Avgörande betydelse för att eftersträvat resultatet ska nås ges i RUFS bl. a. utvecklingen av ett flertal platser till fullödiga stadskärnor, varav två i Stockholms kommun – Kista och Skärholmen, I förslaget till ÖP däremot begränsas deras betydelse till att utgöra fokusområden för planeringsresurser och investeringar med tanke på att bästa möjliga marknadsförutsättningar ska uppnås.

Mot bakgrund av den vikt som i RUFS tillmäts utvecklingen de regionala stadskärnorna måste all kraft läggas på dessa med omgivande centrumbildningar så att de blir attraktiva alternativ till den centrala stadskärnan. Att City relativt ytterstaden tappar kunder och arbetsplatser är därför inte, som ofta framförs, ett relevant argument för de ytterligare förtätningar som föreslås i innerstan. Tvärtom bör aktuella förslag och planer skrinläggas – i synnerhet inte med tanke på den kraftiga exploatering som genomförts och är under genomförande.

Nödvändigt för översiktsplanens trovärdighet är att dess beskrivningar av värdet av Stockholms stadsbild och de krav som måste ställas vid förändring motsvaras av varsamhet i verkligheten. Detta kräver att flera projekt under planering måste stoppas och förslaget beträffande innerstan revideras.

Möjligheten att påverka marknadskrafterna med en tydlig och energiskt framförd vision av den långsiktigt mest gynnsamma utvecklingen för helheten synes gravt ha underskattats. Förslagets ängsliga förhållningssätt till exploatörer med tveksamt långsiktigt intresse är både hämmande för Stockholms utveckling och farligt.

Den socialt hållbara staden för alla

Social hållbarhet finns inte med som ett mål i förslaget. Med tanke på dagens stora problem och på den stora betydelse som den byggda miljön har för möjligheten att uppnå en socialt sammanhållen stad med ett minimum av segregation och utanförskap är detta högst anmärkningsvärt. Det räcker inte med förslagets ”sammanhang”, ”god offentlig miljö för alla”, ”god kollektivtrafik” och ”tillgång till den centrala stadens attraktionskraft”. Avgörande för positiv förändring är att uppnå väsentligt ökad likvärdighet mellan olika stadsdelar vad gäller såväl stadsmiljöns gestaltning som närhet till arbete, utbildning, service och nöjen.

Ökad likvärdighet mellan olika stadsdelar

Skillnader i stadsmiljöns kvalitet funktionellt och upplevelsemässigt mellan stadens olika delar måste överbryggas. Förslaget har, som tidigare nämnts, inte tagit fasta på det väl underbyggda rådet i RUFS att utveckla Skärholmen och Kista till fullödiga stadskärnor för att därmed ge bättre förutsättningar för likvärdiga förhållanden socialt, ekonomiskt och ekologiskt i hela staden. För detta krävs kvaliteter så att de av allmänheten uppfattas som riktig stad med innehåll, karaktär och resurser som i vardagen kan konkurera med den täta, resursstarka och uppskattade innerstadsmiljön. Ett tydligt krav bör ställas att viktiga samhällsfunktioner måste finnas representerade i alla stadsdelar. Allt ska göras för att det ska bli lika naturligt att lokalisera huvudkontor för offentlig verksamhet, för företag, högre utbildning, nya besöksmål och kulturinstitutioner till de nya stadskärnorna som till den centrala.

Genom att inte helhjärtat satsa på nya stadskärnor avhänder man sig möjligheten att minska trycket på vägar och kommunala färdmedel till innerstaden och generellt i hela Storstockholm. Färre kan gå eller cykla till sina aktiviteter. Det blir svårare att hitta rätt arbete nära hemmet.

Särskilt efterfrågade är bostäder i tät stadsmiljö med kvarter gator, parker och torg. I och med att kostnaderna att bo i de nya stadskärnorna kan bli lägre än i innerstan ges där nya grupper möjlighet att bo så. Grupper som tidigare sökt sig dit ges incitament att flytta till de nya stadskärnorna med ökad social blandning som resultat. Samma gäller de förorter som i och med de nya stadskärnorna blir stadsnära.

Det måste vara totalt fel att använda den centrala stadskärnans attraktionskraft till att locka in fler till arbete i innerstan som förslaget förespråkar. Stockholm har en i internationell jämförelse extrem koncentration av arbetsplatser i innerstan. Bara en tredje del enligt RUFS av befolkningen bor där medan två tredjedelar av arbetsplatserna finns där. Tvärtom krävs därför en nära nog total koncentration av ansträngningarna till ytterstaden, till de delar där stadskvalitet kan och behöver utvecklas. Att inte snabbt och resolut ta till vara dagens stora utbyggnadsbehov för att åstadkomma detta vore oförsvarligt. Projektet att överdäcka och bebygga spårområdet vid Centralstationen till en ny stadsdel Västra City måste också av detta skäl skrinäggas. Behovet skulle i den växande staden bättre på sikt tillgodoses genom en ny station Stockholm Norra utanför innerstan.

 

Skyline

Om oss här