I dagarna tas ett ödestigert beslut om Sturegallerians, Sperlingens backe, framtid. Ska man få överexploatera den och riva delar av kvarteret för en överdimensionerad galleriasatsning eller kommer man att säga nej och kräva ombearbetning av förslaget?
Sturegallerians har flera olika scenarion, beroende på vilken sida av ringen man står; ägaren menar att kvarteret kommer att återuppstå som en sorts fågel Fenix medan hyresgästerna visar på ett nöjesliv helt satt i aska. Bakgrunden är den att AIDA, Abudabi företaget som bokstavligen vill hälla ned enorma summor pengar i projektet, summor som inte kommer att tjänas in på mycket länge. Det blir en statusmarkör i investmentbolaget.
Läs även: Vad får politiker att strunta i grundläggande mänskliga behov och känslor?
Politiker brukar se det från den sidan att man handlat så pass mycket olja genom åren att man gott kan få tillbaka en slant – och så vinner båda på affären. En hel del andra menar att det är en trend att politisk styrning över stadsbyggnad har kollapsat och behöver uppryckning, typ tycker Alice Bah Khunke det. De som verkar i området ser det som en katastrof. Ett varsamt uppbyggt nöjes- och handelscenter som tillhör bland Europas bästa, riskerar att blåsa bort med byggdammet. De eftertänksamma – bevararna – ser ännu en förlust av det historiska Stockholm.
Kommer då kvarteret uppstå som en av de mest spektakulära i Stockholm? Kort svar på det: Nej. Man ämnar i stället bland annat riva ur fler delar av Freys hyrverk och det redan hårt åtgångna Bångska huset. Som plåster på det hela får det en fasadåterställning av det mildaste slaget. AIX har gjort ”rekonstruktionen” och ingen skugga över dem. De har gjort ett fint jobb utifrån vad de anlitats för.
Men det är här som projektet blir sniket. I utbyte mot att riva och bygga på har man lockat med denna ljumna återställning. Så dyrt kan det inte vara att rekonstruera i relation till vad som mera skall ske. Och kunskap finns, det är inte en glömd konst att sätta stuck eller att rekonstruera den. Överallt i världen pågår nämligen en obruten tradition av detta, och i allt mer tilltagande grad i Europa. Så om Stockholm alltid ska vara bäst i världen, varför då inte inom bevarande och rekonstruktion? Just nu verkar vi vara bäst på riving och avidentifiering.
Läs även: Omfattande rivningar av Sturegallerian göms i debatt
Det finns ett lamt beteende här från politiken. Att exploatörer vill ha hela kakan och dubbla den är inget nytt. Tyvärr har även den ledande politiken de senaste tio åren helt släppt taget om de värden som är viktiga att ha kvar, bland annat ett fungerande och livfullt nöjesliv. Stockholm får inte bara i detta projekt en gnistrande ny galleria, de får även ett under många år erroderat nöjesliv. För hur skoj är det att äta hummer med byggdamm på? Stockholm blir dessutom lite mera urholkat, lite mera standardiserat, lite mera som på 1980-talet då man fiffigt rev men klistrade fast föregående byggnads fasad. Allt i hopp om att alla skulle vara glada vilket sällan var fallet.
Läs även: 1000 jobb riskerar vid sanering av Sturegallerian
Stockholm stad skall visa att de minsann vet sitt eget världen, ställa högre och tydligare krav på exploatörer. Om du vill bygga om, varsågod och respektera det vi pekar ut som värdefullt. Vill du ”rekonstruera” fasaden – gör det ordentligt. Detta lismande, haltande och utföra vad Sten Nordin ville som sossarna hängivet lägger sin tid på måste sluta. Det här är inget dussinprojekt, det är ännu ett som sätter agendan för nästa. Halvhjärtade fasadrekonstruktioner får inte bli nästa rabattcheck på rivning.
För vad blir nästa steg? Byggnader efter 1930, eller ännu äldre, i Gamla stan? Vore det inte fräscht med en lång sammanhängande galleria längs Kornhamnstorg….
Matti Shevchenko Sandin
Stoppa Sture Stureplanerna på Facebook här
Kommentarsregler:
För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Telefonnumret publiceras inte.
1 kommentar