”Nej du, ditt tycke och smak kan inte avgöra” är ett argument som skapar den stad vi ska ha i framtiden. Och det blir därefter.
Just nu haglar planer in på hur man skall bygga ut Stockholm, en del, som Hagastaden är redan i full fart. Här bygger man modern kvartersstad, d v s jättebyggnader som sitter ihop med stora avstånd emellan. Man har adopterat en massa ord för att sälja in den gemensamma miljön på ett pittoreskt sätt. Någon gör en undersökning om att man vill ha stora byggnader och så är saken klar… för vem kan säga emot en enkät?
Packrummet i Årsta. ”Markörer” brukar man kalla sådana byggnader. Markörer för vad? Trist arkitektur?
Personligen så begriper jag inte varför man inte börjar med att diskutera hur trevlig platsen skall vara. Det torde vara enkelt. Kanske göra en enkät om det med. Undersök hur den klassiska kvarterstaden fungerar. Det är inte bara kontor, bostäder och handel i tät miljö. Det är ofta vackra miljöer med, mindre enheter, omsorgsfullt utformade fasader med varierat uttryck. Ofta i närheten av en öppen plats som ett torg. Dagens planer är nästan uteslutande i närheten av ett stort fält eller kajkant om det inte gäller påbyggnader på hus.
Årstafältet som nu skall förtätas var toppmodernt för 55 år sedan. Den befintliga arkitekturen bör ge en fingervisning om vart man inte skall gå. Foto: Johan Fredriksson Wiki
Diskussion om skönhet, eller åtminstone charm , slutar som oftast med argumentet ”nej du, ditt tycke och smak kan inte avgöra”. Tyvärr har det argumentet, trots sin demokratiska grundmening, förstört många platser som kunde blivit bra. Resultatet är oftast en utslätad arkitektur och beige platsbildning till maxpris. Och allt är ju kul i början, men hur ser det ut om 30 år?
Nästa argument ”Det är ju så poppis där så bygg mera” faller lika platt. Har personen i fråga tittat på varför det är så poppis där? Det kan ha med jämvikt att göra. ”Studera balansen och anlägg den där det saknas” sa en professor till mig i mina ystraste studentår då jag inte riktigt kunde skilja del från helhet. Det finns trots massor, i min mening, att göra i miljonprogrammets trista förorter. Anlägga lite mer av innerstadens glamour där kanske?
Norra Djurgården. Vems tycke och smak fick till detta?
Platsbildning?
Vissa förändringar har varit bra – ex. var Fridhemsplan en ganska läskig plats för bara ett decennium sedan och Hornstull mest en sväng till Hornsgatan. Utbyggnaden av Hornsberg gav en större identitet åt Fridhemsplan och Kristineberg och Thorildsplan, likaså relationen Liljeholmen Hornstull. Än bättre hade varit om man lagt mer möda på Liljeholmens allt för lådiga uttryck där största skönhetsvärdet är vattnet och utsikten mot innerstaden.
Stockholms sjukhem vid Fridhemsplan.
Mysigt? ja, det lär vara en fråga om ”tycke och smak”.
Som oftast är säljargumentet ”med sin närhet till innerstaden”. Vad inbegriper det? Jo, variation, fina platser, snygga hus och historia. Det är helt enkelt trivsammare i innerstaden än i det nyplanerade området. Det är här skon klämmer. De nyplanerade platserna håller generellt inte och man vet om det. Ändå finns kunskap, men det är fel i plan- och byggsystemet. När ska vi börja tänka efter före? Det är dags för tycke och smak.
Birger Jarlsgatan mellan Nybroviken och Stureplan en gråmulen dag. Förrförra seklets jätteprojekt som håller väl på alla sätt och vis ännu. Kommer dagens områden ens att finnas kvar om 100 år?
Matti Shevchenko Sandin
– som inte är emot att man bygger men förvånad över varför man inte gör det bra
Kommentarsregler:
Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret publiceras inte. Väl mött!
1 kommentar