Kultur- och stadsbyggnadsborgarrådet har inte imponerat de senaste tre åren. Obeslutsamhet, märkliga u-svängar i vallöften och nu ska man mota bort tysthetsnormen från biblioteken. Partiet i sig är märkligt med löften som inte hålls, om det då inte gäller trygga medelklassområden i innerstaden. Vad vill de egentligen för Stockholms framtid?
Roger Mogert annonserade angående biblioteksstöksdebatten om att han ställer sig på den som bråkar och förstörs sida. Han personifierade sig till och med dem på ett ovanligt tillkrånglat sätt. Kontentan är att viktigare att båda förlorar, de som inte får gränser satta och de som blir utsatta för det. Det hela saknar logik och blir än mera tokigt när Socialdemokraterna, ett av de mest konservativa partierna när det kommer till partipolitikromantik, alltjämt hyllat dessa demokratiska kunskapshus för folkbildning. Nu är Mogert rädd att man försöker förvandla dem till ”ett mausoleum över boken”. Från kunskapstempel till gravkapell på en mandatperiod alltså. Analysen svindlar.
Att just sätta gränser och hitta nya lösningar är väl ändå att visa att man bryr sig? Från min egen studietid minns jag att biblioteken var den enda plats där jag kunde plugga eftersom jag alltid delade lägenhet med en eller flera. Vart skulle jag ha fått studiero om inte på biblioteken? Jag kunde nämligen inte åka hem till föräldrarna eftersom de bodde på andra sidan Sverige.
Bibliotek har alltid varit centrala i stadsplanering och i folkhemmet. Det är en del av demokratibygget. Nu får man visst göra som man vill och de som arbetar eller studerar där får snällt bita ihop inför trakasserierna, helt subventionerat från högsta ort. Annars håller man på med ”främlingsfientlighet” och ”klassförakt”. Och hör sen! Det är faktiskt svårt att hålla sig för skratt, om man nu inte jobbar eller pluggar på de bibliotek han pekar ut. Kritiken lät inte vänta och artiklarna har haglat .
Husby osäkrare än någonsin. Är det rättvist? Foto: SSM
Likaledes så har hans chef, Karin Wanngård struntat i att människor lever i rädsla i Husby. För något år sedan var kom rapport på rapport om hur bedrövligt läget var i Husby. Exempelvis valde matbutiker att slå igen efter upprepade rån och skadegörelser över lång tid. De kvarvarande handlarna protesterar genom gemensamma stängningar. Men efter det kraftpolitiska lovandet från sossarna så har inget hänt, mer än att det blivit än värre i Husby. Grattis Husby och alla som bor där – innerstaden och intilliggande är viktigare vad det verkar!
Vems sida står Mogert på inom stadsbyggnad?
Men vad har Mogert och Wanngård pysslat med i stället? Ja, exempelvis har de tagit fram ännu ett slussenförslag som nu ingen mer än sossarna tycker om. En sorts krasch-bang-bom-bom-arkitektur med fler farliga prång än nedre Norrmalm. De har även godkänt rivning av Astoriahuset för att man skall etablera mer kontor i staden, kämpat för Nobelcentret skall klumpa till stadsbilden och urrivning av Sturegallerian och med en nedstängning av nattlivet där. Tycker de inte om sina jobb?
Kaosarkitektur med farliga prång lanseras i smäktande guldbelysning och prideflaggor på Katarinahissen.
Hur skulle det vara att hälla ned miljarderna i stadsutvecklingsprojekt i dessa utsatta områden. Sociologer och partimöten verkar inte fungera speciellt väl, åtminstone inte de senaste 20 åren. Människor vill inte bara veta att det satsas på dem, de vill se det. Det spelar ingen roll vem man skyller skulden på eftersom det är här och nu som gäller och det är de med makten som kan agera.Det räcker inte med en graffittivägg eller skateramp.
En väg till att motverka segregation är trevligare miljöer, något vi behandlar på denna sajt. Naturligtvis krävs långt fler åtgärder än vacker, trivsam arkitektur och finmaskighet men det är de frågor vi driver och kan mycket om. Sådana områden som tål att gå ner sig men sedan blomstra igen, som Harlem, Midsommarkransen, Bronx, Södermalm, Fridhemsplan etc. Inte flera betongkluster med perspektivfönster och gröna balkonger i närheten av köpcenter som skriker lågpris och nödbygge.
För att återknyta till partiromantiken i folkhemspartiet och påminna sossarna om detta: ”Politik – kamrater – det är att vilja något” skanderade Olof Palme. Frågan är vad Wanngård och Mogert vill. Lika illa för alla? För mer vilse i pannkakan kan det väl inte bli..eller?
Matti Shevchenko Sandin – som älskade programmet ”Vilse i pannkakan”, men inte denna smet.
Kommentarsregler:
Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret publiceras inte. Du ansvarar själv för dina åsikter. Väl mött!
2 kommentarer