Astoriabyggnaden har börjat att rivas. Allt sker under största diskretion. Skyline belyst affären sedan den var i sin linda och många andra har följt på med högljudda och uthålliga protester. Länsförsäkringar som är ägaren till Humlegården AB som river har förlorat viktiga kunder, Humlegårdens anseende är för evigt nedsolkat. Före detta kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth går offentligt ut med kritik till projektet, Liberalerna sätter sig emot. Vi går på en sorts loop från 60-talet då vi trodde att allt bara blir bättre om vi river. Historien har dock visat på att det blir tvärtom.
Vi sidan av alla de märkligheter som omgärdat rivningen som ihopklippta antkvarierapporter, pr-förda omskrivningar och lama politiker som gått på att det är mer miljövänligt att bygga ett nytt hus är det hela en förlust för staden i sin helhet. Rivingar i Stockholm har historiskt varit en smärtsam historia och såren har inte läkt. Allt från rivningen av Gustav III:s opera till Klara och nu Slussen är fortfarande uppe på debatt. ”Är det för att folk är konservativa?” frågar tidnigarna. Det är alltid lätt att bortförklara och trösta sig med att man är emot förändring. Medialt har allt som var igår kletats samman med det allra mörkaste av konservativa strömningar och försökt sminka upp modernistiska dinosaurier till hoppfulla framtidsgudinnor. För vem vill leva i det förflutna?
När det kommer till byggnader, gator och hela stadsmiljöer så verkar det vara ganska många. De mest liberala områdena som runt Mariatorget bjuds man hem gång efter anna till det moderna paret i sin sekelskiftsvåning för att beundra kakelugnen, den vackra trappuppgången eller charmen på gatan. Ivrigt försvarar man sina megalån med att man får allt detta och mer därtill för pengarna, eftersom bostaden inte bara bjuder på skönhet, den förkovrar sig i pris. Om man skulle tro rådande politik så vore det bättre att riva huset och bygga klimatsmart i flera våningar så ännu flera skulle få njuta av… ja just det. Vad skulle de njuta av då?
Lena Adelsohn Liljeroth, f.d. kulturminister, håller tal om bevarandet av hela Astoriahuset där hon vädjar till länsförsäkringar att inte riva större delen av Astoria.
Fallet Astoria är och förblir ännu ett avgrundsrap 1960-talet dagar då allt som inte fungerade på stört var en slit-och-slängvara. Humlegården AB, med sina enorma vinster, hade med lättet kunnat reparera grundförstärkningen av byggnaden och restaurerat den till full standard och dubblerat miljövinsten. Antagligen hade kostnaderna för merarbetet protesterna och förseningarna av projektet medförde mer än väl täckts upp. För att inte tala om vad Länsförsäkringar, huvudägaren, kommer att behöva lägga ut i att reparera sitt rykte. Kostnader som antagligen faller ned på försäkringstagaren.
Nåväl. Vinstdrivande företag brukar inte vara förknippade med intellektualism, det faller på politikerna som i detta fallet uppvisat en fantastisk brist på den varan. Det verkar som om f.d. stadsbyggnadsborgarådet Regina Kevius (M) som sjösatte det hela tillsammans med den nu sparkade Roger Mogert (S) rakt av köpt reklamen om att det var nytt, härligt och klimatsmart att riva en 140 år gammal byggnad. Lite som att i mellandagarna tro att ett träningsverktyg från TV-shop ska få dig fit till trettondagen.
Frågan är hur lättköpt nya stadsbyggnadsborgarrådet Jan Valeskog (S) är? För just astoriaprojektet bidrar endast till ägarens verksamhet. Gatan myllrar på som alltid och blir nu bara en vacker och historisk byggnad fattigare. Politikerna borde visa krafttag ge stockholmarna en stor julklapp och stoppa den påbörjade rivningen, nu när Länsförsäkringar och Humlegården AB är för giriga för det.
Lär av historien och RÄDDA ASTORIA NU!
Matti Shevchenko Sandin
Rädda Astorias Facebookgrupp här
Fler artiklar om Astoria här
Kommentarsregler:
För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Telefonnumret publiceras inte.
1 kommentar