Känner du igen dig i dagens arkitektur? Den skall spegla samtiden och samtiden men verkar utgöras av tillfälliga utspel likt popstjärnornas senaste stass. ”Groteskt” är ett ord som allt oftare florerar, ett ord som i vissa sammanhang kan vara positivt laddat men är det så när det kommer till arkitektur?
Groteskt används inom olika konstformer som ett burleskt sätt att rycka oss från vår vardaglighet. Oftast ser vi detta i litteratur och teater men även friare konstformer som exempelvis video eller måleri. Den klassiska tolkningen till varför är att det skall väcka 0lustkänslor och förvirring i ett konstverk och därmed fånga betraktarens fulla uppmärksamhet. Till exempel ägnade sig Händel och senare Mozart år sådant i sina operor. Odd Nerdrum är en samtida uttolkare av det klassiska groteska temat då han utforskar det mänskliga psyket. Fellini och hans krets fullkomligt frotterade sig i groteskerier i sina filmer. Då blir det groteska konst.
Artisten Lady Gaga har ofta framställt sig i en grotesk dager för att ifrågasätta normer – och för att sälja någon skiva.
En modern tolkning av groteska grepp inom konsten är att man skapar frågor runt givna och invanda regler i hopp om förändring. Det groteska blir då något positivt. Även modeskapare och popstjärnor brukar temporärt göra normbrytande kreationer eller scenframträdanden för att väcka uppmärksamhet av olika anledningar. Lady Gagas köttklänning lär vara ett av de mest klassiska exemplen i den genren. Köttklänningen var en engångsföreteelse och gick att ta av innan den började lukta på allvar. Här tenderar det groteska att fungera mest temporärt och som ett sätt att få uppmärksamhet samt för att sälja en produkt.
En klassiskt grotesk byggnad signerad Zaha Hadid i Wien. Eller skall man kalla den ”intressant”?
Ordet groteskt används knappast inom arkitekturen som ett positivt laddat ord. Snarare får märkligt formade byggnader, överstora i relation till sin omgivning eller att dess syfte i förhållande till dess storlek är orimligt. Inom arkitekturen är det groteska en konsekvens av att man ständigt, sedan den tidiga modernismen, om och om igen försöker värja sig mot ett traditionellt byggande, ”hitta på något nytt”. I Stockholm skall man lägga till att man också rids av en rädsla att inte synas internationellt – nationellt verkar man strunta blankt i. Innerstaden som får bära det rollen som galleri för märkliga projekt då man sällan gör några byggnader som ”sticker ut” utanför tull, om det nu inte skulle var på höjden. När innerstaden redan är tät och det är svårt att riva bostadshus ger man sig på det uppskattade och oftast skyddade – med groteska tillägg – på taken.
Trygg Hansa- projektet. Bild: Manuelle Gautrand och Equator
Trygg-Hansa huset vars draklika tillbyggnadsförslag marknadsför med att man skall göra det till en knytpunkt. Om detta och hur trötta sådana argument är på en redan väl fungerande stadsdel kan man läsa i SvD:s Elisabet Anderssons eleganta söndersmulande av projektet. Tillbyggnadsförslaget är varken särdeles nyskapande eller originellt. Snarare en i raden av sega Zaha Hadid-kopior som dragits fram och åter de senaste 20 åren. Rent av groteskt till det hus det man vill att det skall ligga på. Vad säger stadsbyggnadsborgarrådet? Jo, en variant på hans standardsvar repeterades i DN: ”– Det var smart att vända på byggplanerna. Mot Klara sjö går det att bygga hus som syns. Det finns många andra byggnader som sticker ut här”.
Inget behöver tilläggas i det groteska i att riva en 150 år gammal och lika uppskattad byggnad som Astoriahuset. I övrigt är hela processen grotesk med vinstgiriga byggherrar och synnerligen hänsynslös stil mot politiker och stadsbor.
Lika groteskt i tanken är rivningen av Astorias grannbyggnad. I ivriga försök att få befintlig byggnad att verka fallfärdigt och att det skulle vara miljövänligt att riva och bygga nytt lyckades man lura (lättlurade) politiker. Ingen ville vara omodern och miljöovänlig. Och precis så blev de det. Kevius, Nordin, Mogert och nu Valeskog deltog alla glatt i den groteska teatern runt rivningsprojektet. Att byggnaden blir än mer slentrianmässig än utlovad efter att grannen vägrat sänka marken utanför, och fasaden bytts ut, får föras på deras konton. Protestgrupperna har lovat att inte ge sig, och kommer fortsätta med nästa rivning. Och nästa. Det groteska skall inte få ta tag i Stockholm igen.
För vad är egentligen det främsta skälet? Att de syns? Märks krafttag i politiken bättre då? Eller skall man bygga för framtiden med arkitektur som håller och inte en tårta-på-tårtametod som med all säkerhet kommer att leda till en rivning om ca 50 år. Groteskt blir ordet, både för projektet och stadsbyggnadborgarrådets visionslösa politik vare sig det gäller Trygg Hansa, nobelhus eller Astoriatillbyggnader. Det groteska har helt enkelt blivit en norm i Stockholm. En norm jag gärna slipper.
Matti Shevchenko Sandin
*Grotesk arkitektur skall inte förväxlas med ornamentikens grotesker – det är en helt annan sak.
Kommentarsregler:
För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Telefonnumret publiceras inte.
