Nytillägg i känslig miljö brukar vara ett hedersmärke för arkitekturfirmor och byggbolag. Åtminstone brukade det vara så. Kristinebergs tillägg är tyvärr ännu ett avsteg från hur man bör göra. Mainstreamarkitekturen har kommit till arkitekturpärlan Kristineberg.
I Kristineberg byggs just nu ett kvarter mellan slottsparken och tunnelbanespåret. Det var inte utan en viss debatt och lite väl hejigt förslag som Regina Kevius (M) dåvarande stadsbyggnadsborgarråd lade fram. Det som blir är mindre och inte lika klossigt och överexploaterat som de tidiga förslagen.
I parken ligger Kristinebergs malmgård eller slott som det kommit att kallas från 1750 uppfört i fransksvenska hårlemansstilen med tillagda flyglar av frimurarna från 1860-talet ritade av J F Åbom. 1907 tillkom gamla Kullskolan på höjden bredvid parken i jugendstil som påminner om slottet.
I övrigt är Kristineberg mest känt för att ståta med att ha den första funktionalistiska stadsplanen klubbad innan 1930 och är i dag ett populärt bostadsområde där hus i park påminner mer om upplöst kvartersstad i park. Naturligtvis är detta området attraktivt för exploatering och det var väntat med nya bostadskvarter. Exempelvis Hornsbergsområdet som historiskt varit en del av Kristinebergs malmgård strax intill var blott en hamn för ett decennium sedan.
Bråket om nybygge handlade mest om att man ville ta ned ekarna som är viktiga för områdets ekologi och skönhet. Bråket borde ha handlat lika mycket om utformningen. Hela Kristineberg bär märkesarkitektur från flera sekler och man borde ha hållit den traditionen högt. Men att döma av bostadsbolagets egna reklambilder på plats får man här återuppleva 1970-talets deprimerande loftgångsestetik, leverpastejsfärg och gapande fönster. Så än en gång låter man en äldre bebyggelsen och parkanläggningarna utgöra det största säljargumentet. Det man lägger till är mest en ekonomisk kalkyl och monument över slapp arkitektur.
Det som arkitekterna verkligen kan visa sig finstilta är tilläggen i känslig miljö där det redan finns otalet referenser från arkitekturhistorien, och främst då funktionalismen, har man valt att strunta i detta och valt pastischer från 1970-talet. Ännu ett steg i fel riktning i det som är Sveriges största stad. Trist!
Matti Shevchenko Sandin
Kommentarsregler:
Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarsspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret publiceras inte. Du ansvar själv för din kommentar som naturligtvis är respektfull. Väl mött!