Tätt och nytt ska Hagastaden ge oss det vi behöver… nåja så lät det för några år sedan. Nu när några av byggnaderna är uppe börjar eftertankens kranka blekhet att dyka upp i tidningarna. Är det inte lite väl trångt och mörkt och vem vill bo här egentligen?
6000 bostäder och 50 000 arbetsplatser på en slank strimma jord mellan Stockholm och Solna har börjat ta form. Alla minns skandalerna runt rivningen av den kvarvarande stationsmiljön med klocktornet, något som fick Regina Kevius (M) att pudla. Men i övrigt tågade man på och Wolodarwskis dröm om höghus i innerstadsmiljö gick igenom. De vanliga liknelserna med Manhattans skyskrapor och Central park föll som julglitter över de stämningsfyllda broschyrerna. Tvenne torn skulle utgöra portar till Solna eller tvärtom. Här skulle denna nya urbanitet i ”världsklass och modernt” frälsa oss från bostadslöshet med urbana bin på taken. De som protesterade påpekade det omöjliga i att ha gamlastanstrånga gränder mellan höghus och två skyskrapor som gjorde det mesta för att inte passa in i den känsliga omgivningen. Men sin vana trogen att inte kunna läsa eller förstå ritningar klubbade Stadshusets exploateringsnämnd igenom det hela.
Att man inte reagerat på det låga antalet bostäder i förhållande till arbetsplatser mera är dock märkligt. Behövde innerstaden ännu en ö av kontor eller var det byggmästarna som visste att kontor alltid går att sälja. Då hade man inte en tanke på att byggmarknaden kunde gå ned. Nu med nya amorteringsregler och förväntade höjda räntor börjar flera vakna till och undra om verkligen en tvåa på 51 m2 skall kosta 5,9 miljoner? eller att den största lägenheten på 200 m2 i ena tornet kostar 45 miljoner? Hade man velat åt bostadsbristen borde man höjt antalet bostäder med ett par tusen. En sådan deal med byggherrarna kan inte varit svårt att få till, om man nu verkligen velat. Eller frågade man ens?
Stilmässigt är det ett plus. Man har faktiskt förstått att om man inklämd mellan utkanten av Vasastaden och supertråkiga Solna med det groteska Karolinskas som fondbyggnad behövdes mer än närheten till den attraktiva äldre staden. Arkitekturen är ganska vacker bitvis av det som kommit upp. En hälsning till 1920-talets internationella art deco som gör de höga husens fasader intressanta i sin reliefverkan och motverkar en del av rabblet med tangentfärgade fasadmotiv runt köpcentret i mitten.
Men ändå undrar jag vem som vill bo där. Det är så tätt att man kan slänga över en kopp socker till grannen. Privatliv verkar inte ligga högt på exploateringsnämndens lista och min första tanke är att slå upp en gardinaffär i närheten. Den borde göra mig till miljonär ganska snabbt. Det saknas även intressanta offentliga ytor. Ska man bara bo och jobba här? Parker har som de flesta vet mest en dagtid funktion. Ofta krävs det en öppen fotbollsplan för att det skall kännas säkert kvällstid. Om någonstans borde man förlägga Nobel Center här för att på något sätt skänka den glamour man saknar och som aldrig ett bostads- eller kontorshus kan skapa, hur högt det än är.
Man säger att Södra station var det första riktiga försöket till att återigen bygga stad efter man gjort sitt bästa för att riva bort den och jaga ut folk i förorten. Man har också sagt att man lärt sig av misstagen med att bara bygga bostäder eller bara bygga kontor. Hornsberg var ett bra svar på detta där man förlagt verksamheter i bottenplan och varierad arkitektur. Men om Hornsberg har nära till grannen så slår Hagastaden Gamla stan. Återigen ett misstag. Svaret ligger på andra sidan gatan i Vasastan – max sju våningar och minst lika bred gata som fasaden är hög. Lindhagen räknande ut detta för 140 år sedan. Det ger lagomt privatliv, ljus och luft.
Likt Södra station hoppas jag detta kommer att bli ännu ett avslutat kapitel i Stockholms byggnadshistoria och man mera varsamt planerar fram områden med människan i centrum, inte vad den kan tjäna. Allt fler kommer att bo i städer i framtiden. Detta ökar behovet av att vara privat och känna sig trygg. I Hagastaden blir de flesta, både boende och arbetande, objekt för studier eller den som studerar den andre. Vad gör det med oss som människor att ständigt veta att vi kan synas på oanständigt nära håll som de smala gatorna med perspektivfönster inbjuder till? Även de skuggiga gränderna kommer knappast leda till breda leenden. Stadsbyggnad är mer än exploateringsgrad per kvadratmeter. Det är att se till att de som bor där har så långt det går en förstklassig upplevelse av sitt liv.
Hagastaden imponerar inte. Det blev en utkantsstadsdel som många andra i denna stadsbyggnadsexperimentens tid där storskalighet är det enda tydliga.
Matti Shevchenko Sandin
Läs mera om Tors torn här
Läsa ”Säll Synar” i DN: Vem kommer at vilja bo i Hagastaden?
Kommentarsregler:
Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarsspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret publiceras inte. Du ansvar själv för din kommentar som naturligtvis är respektfull. Väl mött!
5 kommentarer