Hamnmagasinen och tullhuset på Blasieholmen utgör en sista rest av vad som gjorde Stockholm stort. Skall detta nu sopas bort för att ge plats åt det allt mer illa omtyckta Nobel Center? Mikael Baugus utvecklar varför Nobelmuseet borde verka för att platsen bevaras:
I december 2017 underkände Riksantikvarieämbetet byggnationen av Nobel Center i remissvar till mark- och miljödomstolen. Bl.a. skulle skadan på riksintresset ”Stockholms innerstad med Djurgården” bli påtaglig. Den befintliga kulturmiljön med Tullhus och hamnmagasin ses som en viktig representant för ett av uttrycken i riksintresset, Stockholms funktion som sjöfarts-, handels- och industristad. Den kommer att sopas bort om Nobel Center blir byggt på platsen. I det nya huset är det tänkt att det nya Nobelmuseet ska finnas.
”Det kommer vara bättre för att driva museiverksamheten, till exempel blir ytorna mycket större. Själva platsen är självklar. Turister och besökare skulle ha fler viktiga museer på nära avstånd. De som bara besöker tre museer i staden kan alltid besöka Nobelmuseet.” Det var något att sträva efter, beskrev en museitjänsteperson med ansvarsfulla uppgifter vid Nobelmuseet för mig på en privat tillställning i fjol.
Min egen reflektion är att platsen med sina byggnader är en del av Alfred Nobels sfär. Den gestaltar alla de leveranser av gods som t.ex. skeppats från hans samtida affärsmäns fabriker. Och dessutom finns den här i vårt Stockholm, hans födelsestad år 1833 och hit han som vuxen återvände från S:t Petersburg och studieresor i Frankrike och USA.
Längre fram i livet bestod hans verksamhet av ett industriimperium i hela världen. Under den industriella revolutionen, som i Sverige främst skedde under andra hälften av 1800-talet, satsades enorma summor på järnvägsbyggen och sjöfart. De nya kommunikationerna, t.ex. oceangående ångfartyg, satte fart på handeln och industrin. Varor kunde levereras t.ex. från hamn till hamn.
Tullhuset, en byggnad med prestige i nyrenässans ritad av Axel Fredrik Nyström för Tullverket och Stockholms stad stod klar år 1876. Vill verkligen Nobelmuseet ödelägga en sådan beståndsdel av Stockholms näringslivshistoria? Nobelmuseet borde snarare göra en utställning på plats i tullhuset och hamnmagasinen om deras betydelse för stadens handelsverksamhet och utveckling samt beskriva om t.o.m. Alfred Nobels egna varor hanterats på platsen t.ex. fram till hans bortgång 1896. Det är Nobelmuseets uppgift, inte att vara delaktiga i att ödelägga ett stycke av stadens värdefulla kulturarv.
Nu har även mark- och miljödomstolen 22 maj i år tagit beslut om att avslå Stockholms kommunfullmäktigebeslut att bygga. Men staden har uttalat att man kommer att överklaga.
Långt tidigare kördes Stockholms stadsmuseum över. Den befintliga kulturmiljön på platsen med husen bedöms ”ha ett stort kulturhistoriskt värde” beskrev stadsmuseets antikvarier. ”Stadsmuseet avstyrker förslaget till detaljplan för Nobelcenter på Blasieholmen med hänvisning till den negativa påverkan på kulturhistoriskt värdefulla miljöer och bebyggelse som förslaget innebär.”
Vilken är Nobelmuseets officiella hållning i frågan? Vad förmedlas dagligen till skolklasser och utländska och svenska besökare? Hur förhåller man sig rörande den expertkunskap som kollegerna på stadsmuseet fört fram? På Nobelmuseets hemsida saknas helt information. Det är inte möjligt att utplåna och förneka en del av vårt gemensamma kulturarv och med gott mod fortsätta vårda, tillgängliggöra och ge kunskap om Nobel, hans verk, pristagarna och museets samlingar. Museets anseende står nu på spel!
Mikael Baugus, arkivarie och mottagare av ”Elna Bengtssons pris” 2012 för byggnadshistorisk forskning
Kommentarsregler:
Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarsspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret publiceras inte. Du ansvar själv för din kommentar som naturligtvis är respektfull. Väl mött!
2 kommentarer