Berlin har blivit ett av de mest besökta resmålen från Sverige de senaste åren. Flygbolagen tar en spottstyver och hotell och mat har helt ok priser. Varför åker man till denna i stora delar ”trashiga” stad där det bitvis är svårt att hanka sig fram på engelska (speciellt i lokaltrafiken)? Är det för ölen? Maten? Möjligen ölen isåfall. Man behöver ha lite bakgrundshistoria för att förstå varför så många blir förälskade i Berlin.
För att inte gå in allt för mycket på Berlins långa historia kan man läsa det här på Wikipedia. Det som skapat Berlin av idag är främst krig, storpolitisk konflikt och utanförskap. Det skick som Berlin lämnades i efter andra världskriget måste beskrivas som förödande. Den för bara några år tidigare flirtigt utförda staden där byggnadsverk efter annat skapade en lustfylld hyllning till form och material var jämnad med marken eller utbränd. Spåren kan ses överallt och har blivit en del av stadens identitet.
Berlins slott var en av de få byggnader som varit med sedan staden fick stadsrättigheter. Under andra världskriget brändes det ur och kommunisterna ansåg det vara en symbol för kejserligheten och sprängde murarna 1951. Nu bygger man upp det igen och är en av de mest kontroversiella nybyggena i Europa idag. Men det var folket som valde – inte politikerna.
Befolkningen levde fortfarande efter kriget under hård militär bevakning och spelet om hur Väst- och Östeuropa skulle delas upp pågick. 1949 var uppdelningen klar och Berlin klövs mitt i tu med en brutal mur som på ena sidan var hårdbevakad, på andra sidan fri att klottra på. Smärtsamma berättelser om hur folk som befann sig på ”fel” sida vid tillfället aldrig återsåg sin familj eller sina vänner lämnar aldrig Berlin. Sentida berättelser är lika mörka dem om hur folk flydde över muren till väst, många gånger med dödlig utgång. Berlins rykte var därför inte bra. Medan de flotta städerna München och Frankfurt återuppbyggdes och moderniserades slet berlinarna vidare bland utbrända hus, tomma tomter, politisk oro och med en ständigt seg ekonomi.
Unter den Linden vid sekelskiftet 1900.
För att få folk att flytta till Berlin tog man till ett gammalt knep för nybyggare. Åtgärden användes redan under 30-åriga kriget då staden i princip halverades erbjöd man minoriteter att flytta dit, b.la. hugenotterna som fick religionsfrihet. Någorlunda liknande system tog man till återigen, men denna gång en stadsfinansierad form av boende, även i Väst-Berlin. Det kostade nästan ingenting att bo. Hyresvärden fick visserligen ta ut sin hyra, men staten gick in och återbetalade större delen av hyran till hyresgästen. En lägenhet snittade i sluthyra på ca 150 kr i månaden så sent som på 1980-talet. Det blev aldrig någon succé bland noblessen, men studenter, konstnärer, intellektuella, totala outsiders m.fl. fick en tillflyktsort. Staden exploderade i kultstatus som en av de viktigaste städerna för konst och kultur i världen.
Nina Hagen, den operaskolade punkdrottningen som satte Berlins kulturliv på kartan på 80-talet. Pacifist, rebel, vegetarian, intellektuell, feminist, queerist och underbart galen tog världen med storm. Än idag personifierar hon en stor del av Berlins identitet.
Vid Tysklands återförenande 1989 revs muren och Berlin blev en symbol för fred, men inte en fjäder i hatten för Tysklands ekonomi. Idag är Berlin fortfarande billig att bo i relation till andra västeuropeiska huvudstäder. Folk vill inte, eller kan inte, betala mer. Standarden är väl lite hej och hå med men mixen av folk gör staden till en av de mest vänliga man kan hitta. Blandningen av socialgrupper är som ur en utopisk stadsplanebok.
Berlin är en av de grönaste storstäderna i världen, med små och stora parker, i bland blott en kvadratmeter. De små trädgårdarna utanför husen, lummiga träd på gatorna skapar trivsel och skönhet.
Från äldre berlinare, som inte varit med om någon hipsterrevolution, kan berätta om att på grund av att ingen hade speciellt mycket pengar så blev tillfällen av gemenskap viktiga för att få vardagen bättre. Exempelvis är den tyska traditionen av gatufester omhuldade här. På varma delen av året verkar det som om det alltid är någon på gång. Pride är kanske den mest kända, men flera andra poppar upp här och var och faktiskt känns det som om de flesta tar sig dit, oavsett färg, form eller identitet. Stämningen är alltjämt trevlig och du får vara hur knasig eller gråtrist du vill, ingen bryr sig – men kul att du hitta hit! Allt detta till en kuliss av en blandad stad med bitvis smäktande belle-epoquearkitektur (gammal som nutida), nykter efterkrigsbyggnation och bedrövlig nygyggnad (jo faktiskt, nymodernismen når bottennapp här).
Nytt och gammalt i harmoni. I Berlin har man som tradition att läka samman arkitekturstilar, nya byggnader lånar grunddragen av grannen eftersom gatan eller platsens helhet verkar viktigare än arkitektens ”egna uttryck”.
Det som binder samman är vimlet av småbutiker, restauranger, barer och grönt. Överallt finns träd, trädgårdar och inbjudande platser, relativt små men alldeles lagom. Två kvarter bort från en dunkande technofest kan man ta en moltyst kaffe och titta på fåglar. För det finns alltid något att göra i Berlin, oavsett ålder. Man kan ta cykeln till trädgårdstaden, bada, låta ungarna rita med kritor på trottoaren när man sitter på en uteservering (unheard of i Stockholm!), besöka påfågelön, gå på klubbar som öppnar mitt i natten och stänger ett dygn senare och verkligen se ut som en turist (det gör berlinarna i allmänhet ändå). Listan kan göras lång och naturligtvis finns mörka sidor med Berlin, men de ljusa förför och vinner. Och det är i detta man inser att det är på alla sätt en mycket mänsklig stad med mänskliga värderingar.
Berlin Mitte.Östsidan präglas av mallorcaarkitektur där havet byts ut mot en asfalt.
Därför är det lätt att tänka på Stockholm när man går runt i Berlin. Vi är ljusår från den blandningen som blivit Berlins starkaste varumärke där man förstod att individen var viktigare än storslagna planer om ”bäst-i-världen” för att skapa en hållbar livsmiljö. Med en kos matsmältningssystems hastighet bygger och planerar vi Stockholm. Först händer inget, sen händer inget och så PANG händer det för mycket. Resultatet blir att en viss sort bor på ett visst ställe i fullkomlig liktriktning, oftast i kortsiktigt formtänk. Butiker och restauranger vänder sig till en form av plånbok och magin försvinner. Visserligen är Stockholm vackrare än Berlin, men Berlin vinner på charmen.
Berlin har fruktansvärda klavertramp när det kommer till efter-muren-arkitektur. T o m grönskan ser tarvlig ut till den kyliga arkitekturen.
Så istället för att fara till Dubai, New York eller Hong Kong eller andra extremt segregerade städer med plånböcker tjocka som Hulkens överarmar, borde våra politiker ta sig en vecka i Berlin. Köp ett par bekväma skor, håll er borta från centralstationen och upplev vad grönska, varierad arkitektur, småskalighet och vad ett tillåtande klimat innebär. Integrationsprocessen i Kreuzberg är verkligen att studera med tanke på vad som händer i betongorterna i Stockholm.Gå gärna till de fula områdena i glas och betong för att se hur illa det blir när man vräker på i hopp om att komma i kapp.
För det går att ha en stad med lyxshopping, två flygplatser, urfattiga konstnärer och studenter tillsammans med en massa instagrammande medelklasshjältar hullerombuller. Bara alla har möjlighet till staden.
Under en gatufestivalen Lesbisch-Schwules Stadtfest vid Nollendorfplatz , Schöneberg, sammanfattade Frau Eckert , 78 år, Berlin i en mening: ”Jag föddes som nazist, tvingades bli kommunist, levde ihop med en turk och nu sitter jag här och skålar med transvestiterna!” Jo, så är det i vackra, fula och härliga Berlin.
Matti Shevchenko Sandin
Kommentarsregler:
Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret publiceras inte. Väl mött!
1 kommentar