Det skall bli bättre, mer mänskligt, mindre misär och framförallt – ett bullrigt och härligt folkliv. Så brukar nya City marknadsföras, ungefär som vid Norrmalmsregleringen. Men när byggnadsställningarna börjar åka ned återstår ännu en betongöken, bara större och mörkare än den förra.
Malmskillnadsgatan ombyggnation börjar bli klart. Denna tröstlösa gata som i decennier dragits med dåligt rykte om social utsatthet jämte kontorskolosser från 60- och 70-talen. Den social misären flyttade hit på 70-talet, precis när man trott att man rivit bort den tillsammans med Klarakvarteren. Under 00-talet fiffades den till med diverse påbyggnader och bostadskolonier. Dock stannade problemen kvar.
Så under nyurbanismen de senaste åren har kom man på att om man bara byggde riktigt tätt, likt trevliga Gamla stan så blir allting bra. Var det inte stad folk vill ha? Hagastaden är ett resultat av detta, högt och likriktat. Det har inte varit en försäljningssuccé, trots Gamla stan-smala gränder.
Men nog skall de fungera i City? Detta ändlösa slukhål av estetisk betong och glas, fullständigt kontaminerad av social olycka de senaste 40 åren. Vi får se. Det som nu ger sig till känna är en överbyggd miljö där kolosserna från norrmalmsregleringen har skjutit ut i höjd och ut i gatan.
Är det verkligen trevligt? Ser det charmfullt ut, och främst: verkar det samtida? Kanske var det just Gamla stans verkliga kvalitéer som variation med normalhöjd som hade behövts. En smula fantasi. Just nu ser det ut som man trillat rakt in i plånboken. Ett tips är att sätta klockan på 30-40 år innan även detta rivs. City verkar aldrig riktigt hitta hem. Betongöknen består. Den har bara blivit större.
Matti Shevchenko Sandin
Kommentarsregler:
För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Du ansvar själv för din kommentar.Telefonnumret publiceras eller sparas inte.