Efter protester klubbades Stadshagens nya plan. Den ska integreras för gott med innerstaden och det är värt att titta lite extra på dess historia och framtid.
Stadshagen har igenom historien hyst flera drömmar som ofta gått i kras med nödtider då man hastigt rest bostäder till bostadslösa familjer. En av de drömmar som kom till korta var Stadshagens villastad som var en exklusivare version av Östermalms villastad som angränsade till paradgatan Lindhagens gata. Det realiserades aldrig och området nära Honsbergs strand, dåvarande industrilandskapet Stora bryggeriet, blev allt nödtorftigare. Nödbostäderna kallades ”skogshyddor” och Lusaskar.
Hornsbergs villastad. En luxuös stadsdel som skulle svara mot det sena 1800-talets innerstadsexpansion.
Stora Bryggeriet på 1910-talet. Industrilandskapet ersatte Hornsbergs malmgård med kolonilotter i förgrunden. Idag finns en liten rest av bryggeriet inne i Hornsberg. foto: Axel Malmström
1917 byggdes bättre nödbostäder i trä med det gamla brukssamhället som förebild. Bostäderna revs fram till 1960-talen och ersattes med kontor och sjukhus. Villastaden gick definitivt i graven 1933. Då antogs en ny stadsplan, då nästan hela området avsattes för industri- och kontorsändamål.
Flygfoto 1939. Stadshagens IP och lamellhusen definierade 1930-talets version. Gamla stadshagen i förgrunden med nödbostäderna i trä Foto: Oscar Bladh, SSM
1999 antogs en ny plan och det är denna som realiseras idag. Etapperna med Lindhagens gata och Hornsberg strand är redan genomförda.
Hornsberg under uppbyggnad 2012.
Den nya planen för Stadshagen lyder: 1 775 lägenheter, varav cirka 500 är hyresrätter och cirka 245 är studentbostäder skall byggas i Stadshagen. En grundskola för cirka 750 elever samt fem nya förskolor, tre nya torg och fyra nya parker. Stadshagens IP byggs om för att ha en 11-spelplan och en 7-spelsplan som skall utgöra del av skolgården. Tennishall under mark och ett parkeringsgarage med 250‑300 parkeringsplatser. Till detta annonseras att man bygger in flerfunktionell stad med sammanhållet gaturum och kommersiella lokaler i bottenvåningarna.
Inspirationsbild: David Wiberg
Man vill alltså spegla staden runt Fridhemsplan och inte upprepa magplasket med Lindhagens gata där portarna till husen ser ut som butikslokaler och det överdrivna ICA Maxi slukat upp i princip all handel i intilliggande områden. ICA Maxi kommer nog tyvärr även ge de planerade lokalerna en hård match då man i princip kan köpa allt utom byggvaror där idag.
Förhoppningsvis har man satt stora röda kryss över den formidabelt hemska glasarkitekturen som anonymiserat det som skulle bli stockholms nästa boulevard.
Lindhagens gata fick en av de mest anonyma gatorna i Stockholm med grå glasarkitektur och jättekontor.
Men nåväl, det är bra att man man tar nya tag och planerar för boende OCH arbete i samma byggnader i området. Men ser det uppdaterat ut? Bilderna till detta stadsbyggnadsepos säger annorlunda. Tradig arkitektur som vi sett för mycket av och varit uppe till debatt verkar fortfarande vara stående inslag i stadens planeringslåda. Stadshagen hade blivit ett utmärkt område för att planera för annat än vad vi redan sett försvinna in i dammgrå dimma av kavat standard.
Vy från Fleminggatan. Bild Utopia Arkitekter
Det väl avvägda och eleganta punkthuset vid Sankt Göransparken får ett torg med ett oroligt hus vid sin sida som inte riktigt vet om det vill vara ett hus, form eller halvuppackad låda? Det blir en fondbyggnad utan någon som helst parant attityd.
Skola vid Sankt Göransgatan. Bild: Tengbom Arkitekter
Skolbyggnaden vid Sankt Göransgatan ser ut som en vit bur med likaledes stängslad mur. Kul att gå till skolan?
Kvarteret rasbranten mot Hornsberg. Bild: David Wiberg
Flera bilder ser ut som vanligt med transparenta människor och träd mot 2010 års arkitektur en solig septemberdag. Det vore önskvärt med en mera tydlig bild.
Ned mot Hornsbergs strand. Bild: Varg Arkitekter
Nere vid Hornsbergs strand blir det lite mer ”förortsarkitektur”. Önskar vi verkligen flera av dessa?
Stadshagen. Foto: Holger Ellgaard
Stadshagen präglas av en sorts vakuumkänsla där inget händer. Byggnaderna verkar idag knappt ha fram och baksida och man rör sig i ett oändligt virrvarr av asfalterade ”hoppsan här kunde man gå” och anonyma portar där Essingeleden skär som en flygande Berlinmur i luften. Så all förbättring är verkligen välkommen.
Men om man nu skulle göra nya tag i arkitekturfrågan så varför inte börja här? Stockholm saknar verkligen inte identitetslösa nyområden i närheten till den uppskattade innerstaden. Så varför välja lättmjölk när det finns grädde – igen? Man blir inte fet av vacker arkitektur.
Grand Hotells omgestaltning. Annan form av arkitektur är på väg in. Bild: Grand Hotell
Det som blir tydligt är att man loopar stadshagens historia sedan 1933 års plan. De små kvarvarande byggnaderna längs kanalen bevaras – men då är de nästan de enda förutom bryggeriet som viskar om vad som en gång var. Moderaterna talade entusiastiskt om klassicerande arkitektur i valet. Vart är den? Kan man inte lägga in en brasklapp om betydande ändringar vid lanseringen med tanke på hur opinionen vänt i arkitekturfrågan? Har man gjort undersökningar bland folk hur de vill att det skall se ut, det skall ändå bo upp emot 3500 personer här? Mycket tyder på att ännu en standardlösning är på gång.
”Nya tag” som det heter i politiken borde även gälla här innan man skickar ut det till arkitekterna.
Matti Shevchenko Sandin
Kommentarsregler:
För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Du ansvar själv för din kommentar.Telefonnumret publiceras eller sparas inte.
