Ladda ned ”Hur kunde det bli så här?”

Stockholm bygger mycket, högt och tätt. Fartblindheten i byggandet riskerar att på kort tid förstöra många av Stockholms erkända kultur-, natur- och stadsmiljövärden. Trots att Sverige har ambitiösa miljömål, tydliga lagregler och gedigen kunskap för att uppnå kvalitet i stadsutvecklingen leder planprocesserna ofta till låg kvalitet.  

För att försöka förstå var det brister i planeringen har en arbetsgrupp inom Samfundet S:t Erik, Svenska byggnadsvårdsföreningen och Urban City Research på underlag av protokoll och andra handlingar studerat beslutsprocesserna för tre omdiskuterade projekt i Stockholm:

ASTORIA – varför riva en av få återstående välbevarade byggnader från 1870-talet på Östermalm?

GALLERIAN – varför riva en ny byggnad och bygga betydligt högre hus som bryter skalan i City?                                                                                                                                                            

LILJEHOLMEN – hur är det möjligt att placera bostadshus mindre än två meter från en bergvägg?

En av slutsatserna i rapporten är att överenskommelser träffades mellan exploatören och kommunen om viktiga förutsättningar utanför den offentliga dialogen. Dessa överenskommelser var i praktiken så styrande att projekten sedan drevs igenom utan större förändringar i planprocesserna, trots skiftande majoriteter under mandatperioderna.

Det saknades en tydlig idé för fortsatt stadsutveckling i de olika områdena vilket innebar att viktiga avvägningsfrågor mellan exploatering och bevarande kom upp för sent, först på detaljplanenivå. Synpunkter och värderingar från experter och medborgare kunde inte tas tillvara när de stred mot överenskommelserna. Stadens byggnadsordning tillämpades inte. Stadsbyggnadsnämndens möjligheter minskade att som myndighet verka enligt gällande lagstiftning och byggregler.

Den offentliga dialogen blev därför ett spel för gallerierna där länsstyrelsen inför de avgörande besluten tycks ha anslutit sig till den kommunala uppfattningen. Affärsuppgörelserna vägde tyngre än hänsynen till natur-, kultur- och stadsmiljövärden som har en sådan avgörande betydelse för Stockholms attraktivitet nu och i framtiden.

I rapporten diskuteras hur ärendena bedrevs bl.a. i förhållande till övergripande dokument, hur sakfrågor hanterades och hur de olika partiernas ambitioner kom till uttryck i processerna. Som slutsats påtalar arbetsgruppen med kraft att om stadsutvecklingen ska leda till en god stadsmiljö för kommande generationer är det nödvändigt att Staden ser över och förändrar stadsbyggnadsprocesserna så att planeringen i fortsättningen bygger på beprövad kunskap och kvalitetskrav i lagar och regler. Det är dags att lägga om processerna så att de sker med respekt för Stockholms värden och på ett sätt som vinner medborgarnas acceptans.

Rapporten kan laddas ner HÄR

”Det saknas en tydlig idé om vilken utveckling som Stockholms kommun, (Staden), vill stödja genom den fortsatta utbyggnaden i enskilda stadsdelar, i synnerhet i City. Det är lätt att få intrycket att Stadens ledning släpper fram projekt efter projekt, utan hänsyn till hur viktiga kvalitéer och funktioner i den samlade stadsmiljön påverkas.