Mycket prat om kreativitet, innovation och variation i stadsbyggandet brukar tyvärr stanna kvar i styrelserummet. Resultaten i betong blir snarare gravstenar över den diskussionen och förmedlar mest att fantasin faktiskt har gränser.
Liljeholmen skall byggas ut när Cementas kontrakt på järnvägsslingan går ut. Lövholmen en attraktiv tomt med diverse industribyggnader som ansluter till Trekanten. En klassisk industri- och verksatadsdel av staden som försvinner. Man kan se det som en naturlig utveckling då detta hänt otalet gånger förr, exempelvis på Medborgarplatsen, Klara sjö och Kungsholms-Münchenbryggerierna. För inte så långe sedan byggdes Hornsberg p en liknande tomt med gott resultat, även om staden förlorade en av sina hamnar för transport.
Liljeholmsviken. Idag känns det delat att ta bort hamnen efter hållbarhetsdiskussioner. Med det som bakrund blir frågan än mer komplicerad då Liljeholmen behöver växa. Men visst är det tradigt med 80-talets drömmar om enlighet nära storstaden?. Foto: Holger Ellgaard
Lite gäspigt?
För tio-femton år sedan togs beslut om utvidga Liljeholmen som var en sömning plats där både rara höghusdrömmar, vertikal mastodontdrömmar, puttriga tegelstadsdrömmar och mest uppgivenhet bland kontorskolosser hade helt fått platsen att domna av. Liljeholmen var en skraltigt spöke av vad den planerades bli 100 år tidigare då det ena efter det andra stadspalatset skulle uppföras. Några få stiliga byggnader kom till, sedan verkade det mest vara ett clondyke för ratade ritningar.
Läs mera om Liljeholmen här
Ett lapptäcke av stora drömmar. Det citynära området strävar fortfarande med låga priser och långa promenader till kommunikationer, utsikten till trots. Fotot: Stockholms Stad
Men, man tog tag och byggde om hela centrum. Och fick pris. Visserligen blev det tätare men sorgligt nog verkade arkitekten även här blind. Blekaste betongrå med trötta perspektivfönster och en galleria a la 70-talets allra praktiska dagar. Oförlåtligt trist. Årstadal skulle råda bot med skyskrapor av namnkunnige och poppiga Wingårdhs. Det blev bättre med mer variation, så långt nu man tog begreppet variation på den tiden (läs samtiden). Men trevligare med vatten och utsikt mot vackra Stockholm. Men riktigt bra blev det inte. Nu skall man sätta spaden i marken och göra rätt igen. Så rätt man nu förmår det i Liljeholmen – igen.
Frågan är om man som vid Sjövikstorget glömt att ta in karga platsers väderförhållanden. Det kommer sit blåsa friskt längs de höga husen ned på gatan. Och ljuset i bostaden? Är det inte det som nästan hela den funktionalistiska arkitekturen går ut på?
Läs mera om Lövholmen här
Lövholmen skall då enligt reklamutskicket ståta med em sovort som ser lite ut som amerikansk 50-talsarkitektur från Chicago. Inte fult men lite ensamt och klossigt och naturligtivs högt. Liljeholmens skyline blir inte mera spännande för det. Från Tanto ståtar byggnaderna ovanligt klumpigt i stora lådor med några höga lådor här och var. Elegant är inte intrycket direkt. Inga trevliga tak, stor dominans på bländvitt och kolsvart. Även om man tiggde till sig postnummer ”Stockholm” så känns det som en bättre förort. Och Lövholmen kommer fortsätta den känslan om det nu byggs efter dessa ivriga planer ”att bygga bort bostadsbristen” som det nu heter.
Är det sådant Liljeholmen förtjänar eller skulle man kanske slänga ett öga på populära Hornstull. Jag är säker på att man får till samma densitet. Och några kontorskomplex på det.
Den segaste biten av Lövholmen som faktiskt är bebyggd idag mot Trekanten behöver verkligen ruskas om. Enorma kontorskomplex i tegel gör ett annars så vackert område otroligt sömning. Riv inte, men bygg om. Byggnaden har potential.Foto: Holger Ellgaard
Eller ta inspiration från stadsgränser som Norrbackagatan mot Rörstrand som mycket väl skulle kunna pryda stockholms kajer, både nya och gamla. För har inte ”innerstan” redan fått nog av dassig arkitektur ritade i excelark? Det är stadsmassor som både funktionellt och visuellt skall läka samman med vattenspegel emellan. De raska tagen i att göra nytt har inte funkat på många decennier. Kanske är det dags att pröva något ”nytt”?Istället för att bygga monument över att dagens fantasi faktiskt har gränser.
Norrbackagatans stiliga kvarter ut mot Klara sjö borde inspirera för en stadsmassa som ska läka samman även mellan Liljeholmen och Hornstull. Foto: I99pema
Matti Shevchenko Sandin
Kommentarsregler:För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Du ansvar själv för din kommentar.Telefonnumret publiceras eller sparas inte.
